Hormonstörande ämnen i naturen påverkar inte bara fullvuxna fiskar. De förändrar också hur ynglen beter sig. En studie visar att blandade kemikalier ledde till både hyperaktivitet och annorlunda simning.
Både människor och djur exponeras för kemikalier som sprids i vår omgivning. Vissa kemikalier kan påverka hormonsystemet och därmed ha en inverkan på viktiga processer som tillväxt och hjärnans utveckling. Miljöföroreningarna förekommer dessutom oftast som blandningar av olika sorters kemikalier, något som forskaren Lina Birgersson studerat i en avhandling.
– Utgångspunkten för mina studier har varit EU-projektet EDC-MixRisk och den svenska SELMA-studien från Karlstad universitet, som visat att blandningar av hormonstörande ämnen, så kallade EDCs (Endocrine Disrupting Chemicals), uppmätta i gravida kvinnor är förknippade med negativa effekter på deras barn, bland annat vad det gäller födelsevikt och hjärnans utveckling, säger Lina Birgersson vid Göteborgs universitet.
I EU-projektet EDC-MixRisk undersöks påverkan av blandade hormonstörande ämnen experimentellt i olika cell- och djurmodeller. Projektet innehåller studier inom bland annat epidemiologi, biostatistik, kemi, experimentell biologi och riskbedömning.
Yngel blev hyperaktiva
Lina Birgersson har bland annat gjort studier med laboratorieförsök på zebrafiskar. Hon har undersökt effekter hos zebrafiskynglen efter korta exponeringar med tre olika EDC-blandningar.
För en av blandningarna noterades effekter redan vid koncentrationer som är 10–100 gånger lägre än medelkoncentrationer som uppmätts hos gravida kvinnor.
– I studierna syntes förändringar hos ynglen efter kemikalieexponeringarna. De var mer hyperaktiva och vi såg också förändringar i gener som förknippas med sköldkörtelsystemet, som under tidig utveckling reglerar tillväxt och hjärnans utveckling, säger Lina Birgersson.
Studierna visar också effekter på simningen. De inledningsvis hyperaktiva ynglen simmade i ett senare skede mindre än kontrollgruppen de jämfördes med.
Så gjordes forskningen på ynglen
Fiskarna exponerades under tidiga utvecklingsstadier och ynglens beteende testades. Organismer är särskilt känsliga för EDCs om exponeringen sker under tidiga utvecklingsstadier.
De kritiska blandningarna som använde i experimenten innehöll ett antal ftalater, perfluorerade kemikalier och bisfenol A eller triklosan.
Studierna har gjorts inom ramen för EU-projektet EDC-MixRisk, som nyligen publicerat resultat i en artikel i Science. I den artikeln kunde forskarna stärka en misstänkt risk för barns språkutveckling och utveckla nya principer för riskvärdering av kemikalieblandningar.
Som ett komplement har Lina Birgersson också studerat möjliga effekter av hormonstörande kemikalier i ekosystem. I en fältstudie utanför Ronneby undersökte hon vild abborre i sjöar som förorenats av högfluorerade ämnen, så kallade PFAS, från brandskum från närliggande militära anläggningar.
– Vi fann att livslång exponering för PFAS i en förorenad sjö kan påverka både sköldkörtelsystemet och immunförsvaret hos vild abborre. PFAS är en känd grupp av EDCs som finns bland annat i brandskum, kosmetika och non-stick beläggningar i stekpannor, säger Lina Birgersson.
Avhandling
Kontakt
Lina Birgersson, institutionen för biologi och miljövetenskap vid Göteborgs universitet, lina.birgersson@bioenv.gu.se
