En dykarskalbagge, hane. Bild: Niels Sloth/Biopix
Artikel från Lunds universitet

Den här artikeln bygger på ett pressmeddelande. Läs om hur redaktionen jobbar.

Hanarnas parningsbeteenden har lett till ett evolutionärt stillestånd hos dykarskalbaggar, enligt en undersökning i Sverige. För att skydda sig och undvika att bli skadade under parningen har vissa honor ändrat kroppsform. Men hanarna har anpassat sig och fortsätter att trakassera båda hontyperna.

Upptäckten överraskar forskarna från Lunds universitet, Arizona State University och Köpenhamns universitet, som har studerat dykarskalbaggen (Graphoderus zonatus) i Sverige.

– Konflikter mellan könen är en faktor som brukar lyftas fram när evolutionen går snabbt och nya arter bildas. Vår studie visar att könskonflikter även kan leda till motsatsen, det vill säga att evolutionstakten bromsas, säger Erik Svensson, professor vid biologiska institutionen i Lund.

Utvecklar nya egenskaper som skydd mot skador

Evolutionsbiologisk forskning har tidigare visat att honor kan utveckla olika egenskaper för att undgå att bli skadade i samband med parningen. Exempelvis kan kroppsformer och andra egenskaper förändras. Sådana förändringar kan i sin tur leda till snabb evolution och nya arter.

Hos dykarskalbaggen använder hanen sig av sugkoppar på frambenen för att hålla sig fast på honan under parningen. Varje parningsförsök kan hålla på i flera timmar och leder ofta till att honan skadas.

Sugkopparna syns tydligt på hanens framben. Konflikter mellan honor och hanar har gjort att arten hamnat i ett evolutionärt limbo. Bild: Aslak Kappel Hansen

Vissa honor har därför utvecklat en skrovlig rygg som försvårar för hanarna att fästa sugkopparna på. Hanarnas evolutionära motdrag har varit att utveckla olika typer av sugkoppar. En typ som fungerar att fästa på de honor som har skrovlig rygg, en annan typ som fungerar att fästa på honor med slät rygg. Det har således utvecklats två olika typer av hanar för att de ska kunna para sig med båda hontyperna.

Evolutionärt limbo

Slutresultatet blir ett slags evolutionärt limbo. Hanarna försöker para sig maximalt och trakasserar därmed båda typerna av honor. På så vis upprätthåller de en stabil jämvikt mellan honor med slät respektive skrovlig rygg i populationerna.

– Vår studie visar att evolution genom könskonflikter är en mer komplicerad process än vad man tidigare har trott. Konflikter mellan könen kan alltså inte bara leda till att nya arter bildas, utan kan istället under vissa förhållanden snarare förhindra artbildningen och leda till stabila jämviktslägen, säger Erik Svensson.

Artikel:

Sexual conflict and intrasexual polymorphism promote assortative mating and halt population differentiation Proceedings of the Royal Society B.

Kontakt:

Erik Svensson, professor, Biologiska institutionen, Lunds universitet, erik.svensson@biol.lu.se

Nyhetsbrev med aktuell forskning

Visste du att robotar som ser en i ögonen är lättare att snacka med? Missa ingen ny forskning, prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Jag vill prenumerera