Tema

”Money for nothing?”

Digitalisering och robotisering kan göra en stor del av jordens invånare arbetslösa. Många framhåller medborgarlön som en hållbar lösning, för att undvika samhällskollaps. I dag pågår pilotprojekt på flera håll i världen – men i Sverige är intresset svalt.

Med medborgarlön eller basinkomst menas en allmän och personlig inkomst för varje medborgare i samhället utan några krav på motprestation. Syftet är att minska klassklyftor och fattigdom och ge den enskilde medborgaren tillräcklig ekonomisk trygghet för att leva ett utvecklande liv.

Ett liv som inte bara består av arbete, eller arbetslöshet och bidragstagande.

Idén om basinkomst är trots den senaste tidens uppmärksamhet ingalunda ny. Redan antikens Aristoteles och 1500-talspolitikern Thomas More funderade i samma banor. Men det var först på 1970-talet som idén fick sitt första riktiga genomslag och sedan dess har olika basinkomstprojekt inletts och genomförts på olika håll i världen.

Finland inledde 2017 ett projekt som ger 2000 arbetslösa 5300 kronor i månaden  under två års tid. Även Nederländerna har startat försök med basinkomst. Barcelona, Ontario och Kalifornien befinner sig i startgroparna.

I Sverige har intresset för basinkomst varit lågt, både inom forskningsvärlden och i samhället i stort.

– Den forskning som har bedrivits har mer rört sig om spridda, individuella initiativ, säger basinkomstforskaren Simon Birnbaum, lektor i statsvetenskap vid Södertörns högskola och forskare på Institutet för framtidsstudier i Stockholm, vars forskning är just ett sådant initiativ.

Basinkomst bara för lokala inköp

Trots det hittills låga intresset för basinkomst i Sverige, finns några få forskare som på ett eller annat sätt har implementerat idéerna i sina studier. En av dessa är Alf Hornborg, professor i humanekologi vid Lunds universitet, som har föreslagit en variant av basinkomst: en komplementär valuta som bara kan användas för inköp av varor och tjänster producerade inom ett visst avstånd från inköpsstället.

– Detta skulle bland annat öka efterfrågan på lokalproducerat och därmed mångfalden i det lokala näringslivet, minska avstånd mellan producenter och konsumenter och stärka samverkan och gemenskap i samhället, säger han.

Valutan är menad att fungera som en försäkring vid framtida miljö- eller finanskriser och minska vår sårbarhet vid utebliven tillväxt. Den skulle även minska behovet av långväga transporter och således minska koldioxidutsläppen. Rent praktiskt ska den ”lokala” valutan tillgodogöras som en basinkomst på ett särskilt kreditkort varje månad.

– Kortet kan därefter bara användas för att köpa lokalproducerat som har märks med särskilda prislappar efter att ha transportcertifierats, lämpligen med hjälp av GPS-teknik. säger Alf Hornborg.

Det finns dock tecken på en bredare diskussion mellan höger och vänster, både i forskarvärlden och i samhället, menar Simon Birnbaum. Vilket kan tolkas som ett ökat intresse för basinkomst även i Sverige.

– Men för att basinkomst ska börja diskuteras på allvar i Sverige som i till exempel Finland krävs seriösa svenska studier, gärna i nära dialog med den internationella forskning som finns på området.

Enligt honom har den svenska debatten fastnat i konstaterandet att en skattefinansierad basinkomst antingen är för dyr för att vara ekonomiskt genomförbar eller för låg för att ge människor full trygghet.

– Ofta har man också föreställt sig en motsatsställning mellan basinkomst och arbete. Men i de länder där basinkomst diskuteras seriöst och fått bredare acceptans, som i Finland, handlar det förstås aldrig om att införa en hög basinkomst över en natt och målet är ofta att få bort olika hinder för att människor ska vilja och kunna bidra aktivt till samhället.

Vitsen med att arbeta

Om du fick tillräckligt med pengar utan att jobba, skulle du ändå jobba kvar på ditt arbete? Måste vi ha lönearbetet kvar även om vi inte behöver jobba, eftersom arbete ger mening?

Nej, den föreställningen är väldigt ogrundad som jag ser det, menar Roland Paulsen, docent i sociologi vid Lunds universitet. Idag svarar 75 procent av de tillfrågade att de antingen skulle byta jobb, eller sluta jobba helt om de blev ekonomiskt oberoende, Till skillnad från femtiotalet då hälften svarade att de skulle stanna kvar vid sitt jobb även om de fick lön utan att arbeta.

Filmen är en del av forskning.se:s kunskapswebb om artificiell intelligens.


Det är svårt att veta vad effekterna skulle bli av en basinkomst för alla. Det saknas forskning.Inte heller internationellt finns tillräckligt många eller långa experiment för att säga något definitivt om effekterna av basinkomst.

Det finns egentligen bara ett enda exempel på en långsiktigt genomförd basinkomst, nämligen i Alaska där myndigheterna varje år delar ut 1000-2000 dollar ur statens oljefond till samtliga invånare, menar Simon Birnbaum.

– Fonden har funnits sedan 1980-talet och man får väl säga att det har varit lyckat i det att den har bidragit till att hålla tillbaka fattigdom. Man har också genomfört experiment som visar på positiva effekter på människors hälsa och välbefinnande.

Alaskas oljemiljoner blev medborgarlön

Medborgarna i Alaska får del av delstatens intäkter från olje- och gasutvinningen via fonden Alaska Permanent Fund. Fonden ägs av delstaten Alaska och medborgarna får del av fondens intäkter genom årliga dividends (andelar). Alla kvalificerade medborgare får samma belopp, vilket gör det till en delstatlig basinkomst. Förutom direkta utbetalningar av dividends gör fonden även investeringar.

Fonden röstades igenom av delstatens medborgare 1976 då bygget av Alaska pipeline var i slutskedet. Efter ett stort prisfall på olja 1999 hölls en rådgivande folkomröstning om fonden. Frågan gällde om regeringen skulle få använda en del av fondens medel till allmänna statsutgifter, istället för till basinkomst. Från regeringssidan kampanjade man för ett Ja, men omkring 84 procent av folket röstade Nej. Folket ville att fonden även i fortsättningen skulle användas till basinkomst. Källa: Wikipedia, Bild: Trans-Alaska pipelilne system By: Luca Galuzzi [CC BY-SA 2.5, via Wikimedia Commons

Försök med basinkomst som har gjorts exkluderar oftast stora delar av befolkningen, vilket också är en orsak till att det har varit svårt att dra några seriösa slutsatser.

Simon Birnbaum är också noga med att påpeka att effekterna av basinkomst skiljer sig radikalt mellan länder där det redan finns någon form av välfärdssystem, till exempel Kanada och Finland, och länder som saknar ett väl utbyggt socialt skyddsnät, till exempel Kenya.

– Det är inte så överraskande att basinkomst i Kenya leder till att människor får det bättre, men man kan inte dra slutsatsen att detsamma skulle hända i till exempel Finland eller Sverige, säger Simon Birnbaum.

”Money for nothing” i Kenya

Basinkomst har på senare år även blivit en het fråga i globala utvecklingssammanhang. Nyligen inleddes till exempel ett uppmärksammat pilotprojekt i Kenya som går ut på att ge 6 000 fattiga människor basinkomst i tolv år – utan några som helst krav på motprestation. Projektet är det största och längsta som någonsin har implementerats och syftet är att ta reda på vad som händer när människor får pengar i handen i utbyte mot ingenting.

Tidigare försök med pengar i handen har rosats eftersom det innebär att invånarna själva får bestämma hur pengarna ska användas. Även basinkomstforskaren Simon Birnbaum ser många goda skäl för en sådan strategi. Enligt honom är pengar i handen ett enkelt sätt att administrera resurser och nå ut till många behövande. Han pekar också på att systemet kan ses som ett respektfullt och förtroendefullt sätt att hantera behövande eftersom ingen hänger över axeln och kontrollerar vad pengarna används till.

– En annan fördel är att pengar i handen inte innebär hinder för arbete eller produktiva initiativ. I vanliga fall trappas bidrag ner när inkomsterna ökar, men här har man alltid en säkerhet i grunden som gör att man inte alltid behöver tänka på den dagliga överlevnaden. Man kan höja blicken och få ro och behöver inte ta första bästa jobb, säger han.

Många av både planerade och pågående basinkomstprojekt är också tätt knutna till politiska processer, vilket är en utmaning om man vill få fram vetenskapligt tillförlitliga resultat. Så är fallet i bland annat Barcelona, Nederländerna och Skottland, säger Simon Birnbaum.

– I många länder där basinkomst har diskuterats har politiker varit väldigt snabba med att lägga sig i projekten utformningen. Allt ska gå fort. Men om man ska kunna dra några som helst slutsatser krävs det att experimentet får ha sin integritet och att man ger en full belysning av de sammantagna effekterna.

Text: Izabella Rosengren på uppdrag av forskning.se

Vi finns där du är @forskningsnyhet

”Money for nothing?”

 lästid ~ 7 min