Tema

Många utan sysselsättning efter särskoleutbildning

Kunskaperna om arbetsliv och sysselsättning efter skoltiden för unga vuxna med intellektuell funktionsnedsättning är näst intill obefintliga. I avhandlingen ”Sysselsättning och social rättvisa” presenteras unika resultat från en nationell registerstudie om efter(sär)gymnasial sysselsättning, som på flera sätt går emot vad man tidigare trott.

Att komma in i arbetslivet är ett viktigt och avgörande steg för att träda in i vuxenlivet, i minst för personer som lever med en funktionsnedsättning. Det allmänna antagandet har länge varit att majoriteten av gymnasiesärskoleelever efter skolan får sysselsättning i form av oavlönad daglig verksamhet, det vill säga en stödinsats för de som inte utbildar sig och som inte har annat jobb.

En ny studie visar nu att antagandet inte stämmer. Endast 47 procent av de före detta särskoleeleverna har daglig verksamhet, 22,4 procent arbetar och 6,6 procent studerar.

– En betydande andel, 24 procent, tillhör kategorin ”någon annanstans” och har vare sig daglig verksamhet, ett arbete eller är studerande, säger Jessica Arvidsson, som står bakom avhandlingen.

Stora skillnader mellan män och kvinnor
Studien baseras på ett nationellt register (Halmstad University Register on Pupils with Intellectual Disabiliy, HURPID) som omfattar 12 269 elever som gick ut gymnasiesärskolan mellan 2001 och 2011. Vilken typ av sysselsättning som unga vuxna med intellektuell funktionsnedsättning har efter skoltiden påverkas av faktorer som kön, vilken typ av utbildningsprogram de har läst, hur lång tid som gått sedan examen, var de bor och föräldrarnas utbildningsnivå samt födelseland.

Studien visar också att det finns betydande könsskillnader; 70 procent av de som har ett arbete är män och endast 30 procent är kvinnor.

– Barn till högutbildade föräldrar har mer sannolikt daglig verksamhet medan barn till lågutbildade har något större chans att få arbete. Högutbildade föräldrar antas ha den ”välfärdskompetens” som i dag krävs för att få tillgång till de stödinsatser som samhället erbjuder. Lågutbildade föräldrar kan istället förmedla kontakter med arbetsplatser där det finns arbetstillfällen för personer utan formell kompetens.

En viktig resurs
Avhandlingen diskuterar förutsättningarna för social rättvisa, välbefinnande och jämlika levnadsvillkor för unga vuxna med intellektuell funktionsnedsättning i samband med inträdet i arbetslivet. Jessica Arvidsson betonar samhällets ansvar att främja alla medborgares möjlighet att välja sysselsättning.

– Såväl det offentliga som det privata Sverige måste börja se personer med intellektuell funktionsnedsättning som en viktig resurs i samhället. Människors förmågor riskerar i dag att skymmas bakom kategorier, fördomar och föråldrade strukturer. För att nå dit behöver ekonomiska resurser omfördelas och personer med intellektuell funktionsnedsättning behöver erkännas och tillskrivas social status, säger Jessica Arvidsson.

HURPID-registret gör det möjligt att framöver inkludera även personer med intellektuell funktionsnedsättning i nationella uppföljningar och analyser som syftar till att synliggöra utmaningar vid inträdet i arbetslivet och främja ett ökat arbetslivsdeltagande bland unga vuxna.

Kontaktinformation: Jessica Arvidsson, Akademin för Hälsa och välfärd, Högskolan i Halmstad, E-post: Jessica.Arvidsson@hh.se

 

Vi finns där du är @forskningsnyhet

Många utan sysselsättning efter särskoleutbildning

 lästid ~ 2 min