Optimal skatt på utländskt fiske i Afrika värnar bestånden och inhemskt fiske
Afrikanska kustländer kan sällan utnyttja hela sin fiskezon eftersom man med enkla båtar bara kan fiska nära kusten. Enligt FN:s havsrättskonvention får istället utländska fiskeflottor utnyttja zonen långt ute till havs, med motiveringen att där finns ett överskott av fisk. Men nationalekonomen Kofi Vondolias forskning visar att det för förvaltning av fisk spelar roll att fiskbestånd vandrar. En skatt som tar hänsyn till ekologiska och socioekonomiska faktorer kan reglera fisket, bevara bestånden på hållbar nivå och styra mer av inkomsterna till det land som äger fiskevattnen.
– Att bevilja tekniskt avancerade fiskeflottor fiske långt ute till havs inom Ghanas ekonomiska zon innebär att de kustnära fiskbestånden, som är tillgängliga för landets eget småskaliga fiske, också minskar, säger Kofi Vondolia vars studie ingår i en doktorsavhandling vid Göteborgs universitet.
Ekonomiska fiskezoner för olika länder regleras i FN:s havsrättskonvention från 1982. Enligt konventionen ska så kallade överskott av fisk i kuststaters ekonomiska zoner få utnyttjas av andra stater. Men ordet ”överskott” är missvisande, anser Kofi Vondolia. Han visar med empiriska data från Ghana att förvaltningen av fisk bör ta hänsyn till att fiskbestånd ute till havs vandrar in till kusten. En rad andra vetenskapliga studier har också visat att många fiskbestånd vandrar. Men denna kunskap har ännu inte fått genomslag i praktisk förvaltning av världens fiskeresurser.
Kofi Vondolia har därför utvecklat en bioekonomisk modell för att räkna fram en optimal skatt på fiske ute till havs, så kallat utsjöfiske. Skatten kan användas som ett politiskt styrinstrument av länder som själva använder enkel fisketeknik och som inte kan utnyttja hela sin ekonomiska fiskezon.
– Om en regering i ett utvecklingsland med havskust har tillförlitliga uppgifter om de olika faktorer som är relevanta vid beskattning av fiske, då kan de med hjälp av vår bioekonomiska modell sätta en optimal skatt på utländska fartygs utsjöfiske inom landets ekonomiska zon, säger Kofi Vondolia.
Att skatten som forskarna föreslår är optimal innebär att den maximerar nettovinsten för landet som äger fiskevattnen, i det här exemplet Ghana. Alternativt kan skatten sättas precis så högt att utsjöfisket upphör och det småskaliga, inhemska kustfisket gynnas maximalt. Det sistnämnda leder högst sannolikt inte till maximal nettovinst för landet, men kan vara att föredra ur fördelningssynpunkt eftersom fattiga fiskare gynnas.
Skatten speglar flera faktorer, inte minst det biologiska sambandet mellan utsjöbestånd och kustnära bestånd och hur kraftig vandringströmmen av fisk är däremellan. Likaså ingår fiskartens tillväxttakt, priset på fisken, arbetskostnaden för att landa fisken samt den sociala diskonteringsräntan som handlar om att jämföra kostnader som infaller nu med kostnader i framtiden, liksom intäkter som infaller nu jämfört med framtida intäkter.
– De avgifter som utländska fiskefartyg betalar för utsjöfisket idag är mycket låga jämfört med våra beräkningar. Det är osannolikt att nuvarande avgiftsnivåer leder till mesta möjliga välfärd för länderna i vars fiskezoner utländska fartyg fiskar, säger Kofi Vondolia.
Uppsatsen har mottagits positivt av den vetenskapliga tidskriften Environment and Development Economics, som just nu granskar en reviderad version. Avhandlingen har genomförts med stöd av Sidas miljöekonomiska kapacitetsuppbyggnadsprogram.
Bildtext: Kofi Vondolia besöker fiskare i Ghana och lär sig laga nät.
Tid och plats för disputationen: Torsd 26 maj kl 10, sal E 43, GU, Handelshögskolan, Vasag 1
Avhandlingens titel: “Essays on Natural Resource Economics”
Kontaktinformation
För mer information kontakta: Kofi Vondolia 031 786 41 70, kofi.vondolia@economics.gu.se,
Handledare: Håkan Eggert, 031 786 41 75, hakan.eggert@economics.gu.se
Jesper Stage, 060 14 84 46, jesper.stage@miun.se
