Strömmingen i Östersjön är genetiskt unik
En liten strömming i Bottenviken är samma art som, och genetiskt väldigt lik, de större sillarna på västkusten och i Nordatlanten. Men det finns tecken på att arten är genetiskt anpassad till Östersjöns unika brackvattenmiljö. Det visar Lena Larsson vid Zoologiska institutionen, Stockholms universitet i en avhandling där hon har undersökt genetiska skillnader mellan olika sillbestånd i svenska vatten och närliggande områden.
– Det är viktigt att den genetiska mångfalden bevaras så att arter har möjlighet att anpassa sig till förändringar i miljön, säger Lena Larsson. Trots att sillbestånden är väldigt stora finns det tecken på att det lokalt kan vara relativt få fiskar som ger upphov till kommande generationer. Detta bör beaktas vid förvaltningen. Om sådana bestånd fiskas för hårt finns risk att genetisk variation förloras.
Fiske kan minska den genetiska mångfalden och förändra evolutionära processer. Vid förvaltning av sillbestånden tas hänsyn till skillnader i beteende och utseende hos sillarna men det har varit svårt att särskilja dem genetiskt. Nya genetiska markörer har förbättrat möjligheterna att upptäcka ärftliga skillnader.
– En ärftlig anlagsvariant förekommer i mycket större utsträckning i Östersjön vilket kan bero på anpassningar till brackvattenmiljön, säger Lena Larsson. Det är första gången tecken på genetiska skillnader orsakade av selektion, det vill säga ett naturligt urval, har upptäckts hos strömmingen i Östersjön.
Sillen är en marin art som lyckats anpassa sig till den extremt låga salthalten uppe i Bottenviken. I avhandlingen jämförs den genetiska strukturen hos sill i svenska vatten mellan 1979-80 och 2002-03. Ingen förändring har upptäckts av den genetiska strukturen eller den genetiska mångfalden under tidsperioden. Detta trots ett intensivt fiske där delar av beståndet halverats.
– Vi hade förväntat oss att hitta genetiska skillnader, säger Lena Larsson. En förklaring kan vara att arten redan har förlorat stora mängder genetisk variation på grund av tidigare omfattande fiske. Det här hoppas vi kunna reda ut i nya forskningsprojekt.
Avhandlingen behandlar också skillnader mellan genetiska markörer, och olika statistiska metoder för att undersöka den genetiska strukturen hos naturliga populationer utvärderas. Resultaten visar att data från färre gener än man hittills trott behövs för att nå stor statistisk säkerhet.
Disputationen äger rum den 19 december 2008, kl 10.00 i Magnélisalen, Kemiska övningslaboratoriet, Svante Arrhenius väg 12 A, Stockholm. Opponent är Lorenz Lorenz, Associate professor, University of Washington, USA. Disputationen hålls på engelska.
Avhandlingens namn
Disentangling small genetic differences in large Atlantic herring populations: comparing genetic markers and statistical power (Kartläggning av små genetiska skillnader i stora populationer av sill: jämförelser av genetiska markörer och statistisk styrka )
Avhandlingen finns att ladda ner som pdf på www.diva-portal.org/su/theses/abstract.xsql?dbid=8338
För ytterligare information
Lena C. Larsson, Zoologiska institutionen, Avdelningen för populationsgenetik, Stockholms universitet, tfn 08-16 42 37, 070-775 83 60, e-post lena.larsson@popgen.su.se
