Lavskrikor kan kommunicera om rovfåglars beteende

Många djurarter utsätts dagligen för risken att bli dödade av ett rovdjur. Vissa apor och murmeldjur har utvecklat specifika alarmläten som kommunicerar rovdjurskategori eller avstånd till rovdjuren till andra gruppmedlemmar. Detta har föreslagits vara en anpassning som hjälper dem att överleva de dagliga mötena med rovdjur.

– Men risken som ett rovdjur utgör för ett bytesdjur är också beroende av rovdjurens beteende och därmed skulle det vara en överlevnadsfördel att kunna kommunicera om rovdjuren är i jaktstämning eller om de är mätta och belåtna, förklarar Michael Griesser, som är forskare vid institutionen för ekologi och evolution vid Uppsala universitet.

Resultaten av studien visar att lavskrikor har olika alarmläte för hökar som sitter, som söker byte eller som attackerar. Med hjälp av ett playbackexperiment där forskaren spelade upp de olika alarmlätena till lavskrikor, kunde han visa att alarmlätet är tillräckligt för att lavskrikor ska visa ett situationsspecifikt flyktbeteende.

Efter att ha hört lätet som ges för sittande hökar flyger de upp i trädtopparna och letar efter höken. Attacklätet leder till att de snabbast möjligt flyr till närmaste skydd och därefter börjar leta efter höken. Uppspelning av lätet som ges för bytessökande hökar leder till att skrikorna flyr till närmaste skydd och stannar där utan att röra på sig, i flera minuter, för att undvika att bli upptäckta av höken.

– Dessa resultat är häpnadsväckande och visar för första gången att djur kan bedöma och kommunicera om rovdjurens beteende, och att inte bara däggdjur men också fåglar har utvecklat avancerade kommunikationssystem, säger Michael Griesser.

En tidigare studie av lavskrikor visade att föräldrar beskyddar sina avkommor men inte obesläktade gruppmedlemmar med alarmläten, och att detta extra skydd leder till mycket lägre odds för besläktade gruppmedlemmar att bli slagen av en hök under första vintern. Tillsammans med den nya studien visar detta för första gången att alarmläten verkligen ökar överlevnaden för andra individer. Hittills har det bara varit ett antagande trots att detta är en grundläggande funktion för alarmläten.

– Eftersom komplexa kommunikationssystem i djurvärlden har utvecklats huvudsakligen i arter som lever i familjegrupper, verkar det som om släktskapselektion är en viktig faktor för deras utveckling i djurvärlden. Att kunna rädda livet på ett besläktat djur leder i slutändan till att främja de egna generna. Kanske var denna faktor också en viktig förutsättning för att våra förfäder, som också levde i familjegrupper, kunde utveckla språkförmågan, säger Michael Griesser.

Läs ett tidigare pressmeddelande om lavskrikor
http://info.uu.se/press.nsf/pm/bo.kvar.id3E8.html

Kontaktinformation
Michael Griesser är på fältarbete i Frankrike men nås, lättast torsdag eftermiddagar, via e-post, Michael.Griesser@ebc.uu.se, eller Skype (m-griesser)