Ojämna gator och nivåskillnader fortsätter skapa problem i städer

Det har gått femton år sedan FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning trädde i kraft. Trots det syns en pågående exkludering och diskriminering av personer med funktionsnedsättning inom stadsplaneringen. Det framgår av forskning från Lunds Tekniska Högskola, LTH.

Problem att utgå från “typisk” invånare

Ett av problemen som lyfts i forskningen är att plan- och byggprocessen som ligger till grund för en ny byggnad eller miljö utgår från en typisk användare, en sorts normalanvändare.

– Det är tydligt att människor som har funktionsnedsättningar inte ingår i den definitionen, säger Lilian Müller, som nyligen har disputerat i rehabiliteringsteknik och även är tillgänglighetsrådgivare i Lunds kommun.

Lutande gångvägar och ojämn mark

I sin forskning har Lilian Müller bland annat intervjuat invånare i tre svenska städer och frågat dem om hinder i städernas utformning.

Problem som identifierades var exempelvis avstånd, sidlutande gångvägar och områden utan tydlig skyltning. I alla tre städer var också ojämn mark och nivåskillnader problematiska och vanligt förekommande.

Nivåskillnader och ojämna gångvägar ska enligt byggreglerna undvikas.

– Trots byggregler som säger att gångvägar ska vara fasta, jämna och halksäkra täcktes en betydande del av städernas nybyggda ytor av en ojämn stenbeläggning, säger Lilian Müller.

Intervjupersonerna stötte också på flera exempel på exkluderande speciallösningar, exempelvis vad gäller att komma in i byggnader. Rullstolsanvändare uppgav att de hänvisas till personalingångar, varuintag eller ingångar på baksidan av hus.

Det går att göra rätt från början

Men allt det här går att undvika, enligt Lilian Müller, som har studerat så kallad universell utformning, se faktaruta.

Lilian Müllers avhandling visar att byggprojekt som redan i planeringsfasen tar sin utgångspunkt i universell utformning blir mer tillgängliga och inkluderande i sin utformning.

– Men det kräver att de involverade samhällsaktörerna har kunskap om universell utformning och att de är pådrivande i processen. De offentliga aktörerna behöver helt enkelt ta på sig ledartröjan för att uppnå inkludering och jämlikhet. Visionen om en stad för alla riskerar annars att försvinna i plan- och projekteringsfasen, säger Lilian Müller.

Demokratiskt dilemma

Ett annat dilemma är att olika aktörer inom ett byggprojekt, exempelvis byggbranschen och den kommunala organisationen, kan ha olika visioner och mål – något som kan ställa till det för människorna som ska använda byggnaden eller platsen.

– Det kan leda till ett demokratiskt dilemma där de sociala perspektiven försvinner och medborgarna drabbas, trots att det är människorna i staden som ska använda miljön. När marknadskrafterna får ta stor plats och kommunens krav och kontroller begränsas minskar medborgarnas möjligheter att utkräva ansvar av valda politiker.

De invånare som intervjuades i avhandlingen berättade också att de upplever svårigheter med att komma till tals gällande utformningen av städerna.

– De behöver vara ihärdiga och gång på gång visa hur olika hinder försvårar tillgängligheten och användbarheten, säger Lilian Müller.

– Att kunna förstå, ha tillträde till och kunna använda den byggda miljön handlar i grunden om mänskliga rättigheter och jämlikhet. Hela den mänskliga mångfalden måste rymmas i stadsutvecklingen.

Läs också: Miljöer som får oss att må bra

Avhandling:

Bridging the Gaps: Realising Human Diversity in the Built Environment through Universal Design, Lunds universitet.

Kontakt:

Lilian Müller, Certec – Rehabiliteringsteknik och Design, Lunds universitet
lilian.muller@certec.lth.se