DNA-analyser visar hur människorna på Vasaskeppet såg ut

Forskare känner nu till hudton, hårfärg och ögonfärg hos en kvinna som befann sig på Vasaskeppet. Dessutom går det att säga en del om hur kvinnan var klädd. Kvinnan brukar kallas ”G”.

– Vi har med nya DNA-analyser kommit fram till att individen vi kallar G med stor sannolikhet hade ljust hår, blå ögon och ljus hudton, säger Marie Allen, professor i forensisk genetik vid Uppsala universitet och en av dem som har gjort analyserna.

DNA-analyser vid Vasamuseet. Bild: Vasamuseet/SMTM.

Idag går det att få fram till exempel biologiskt kön och utseende genom DNA-analyser.

– Det går också att se om personen i fråga hade vått eller torrt öronvax, var laktosintolerant eller tyckte om koriander, säger Marie Allen.

Ny rekonstruktion

Oscar Nilsson, arkeolog och skulptör, har gjort en ny ansiktsrekonstruktion av individ G.

– Det är bra att jag nu vet att G är en kvinna och dessutom vad hon har för ögonfärg och hårfärg. Rekonstruktionen är fortfarande min tolkning av den här personen. Nu känns det som att jag kommit henne mycket närmare, säger Oscar Nilsson och fortsätter:

– Inte minst när hennes mössa kom på plats. Jag blev väldigt berörd av att se henne i mössan. Det var som att stå framför henne den 10 augusti 1628. Hon har klätt upp sig för den här färden.

Mössan har återskapats av Anna Silwerulv, dräkt- och textilforskare på Vasamuseet. Hon och Oscar Nilsson har samarbetat tätt kring rekonstruktionen som forskarna har börjat kalla Gertrud.

Bild: Anneli Karlsson, Vasamuseet/SMTM.

– Delar till en yllemössa har hittats nära G:s skelett. Det gjorde mig väldigt nyfiken. Kunde den höra till henne? Modellen kändes först lite udda, men när jag rekonstruerade den föll bitarna på plats, säger Anna Silwerulv.

– Den passar storleksmässigt och dessutom hittade jag blonda hårstrån i tyget. Jag tror att vi har hittat rätt. Det är tydligt i mikroskop att mössan varit röd.

Fler undersökningar väntar

Vasamuseets forskare arbetar både med att studera skeletten ytterligare – genom till exempel osteologiska undersökningar och isotopundersökningar – och att undersöka tillhörigheter för att ta reda på mer om människorna som var ombord.

Även arbetet med att studera skelettens DNA fortsätter.

– Just nu tittar vi på olika typer av information som vi får fram från deras kärn-DNA. Det är roligt att lära känna dem lite bättre allteftersom vi får fram nya resultat, säger Marie Allen.