Under årets valrörelse spelade opinionsmätningar en viktig roll och de lyckades fånga valresultatet överraskande bra. Samtidigt vållade de dagliga mätningarna en extra osäkerhet eftersom de bygger på snabba svar.
Dan Hedlin är professor i statistik vid Stockholms universitet och han tycker att undersökningar av partisympatier fyller ett syfte, om man är medveten om felmarginalen.
Hur väl lyckades opinionsmätningarna fånga valresultatet?
– Överraskande bra. Opinionsundersökningarna har varit ganska samstämmiga den här gången. Att mätningar för större partier är mer precisa än för mindre partier är naturligt eftersom de mindre partierna har mindre antal svar i undersökningarna. M och S fick bättre resultat än i alla de undersökningar jag har sett, inklusive SVT:s Valu (vallokalsundersökning). De partierna verkar ha varit de som var svårast att mäta.
Hur ser du på att det gjordes dagliga opinionsmätningar av SVT/Novus?
– Novus hade en tydlig veckodagseffekt, alltså att vissa veckodagar visade systematiska avvikelser. Mätningarna för det röda och det blåa blocket visade jämna kurvor över veckans dagar som upprepades tre veckor. Det är inget konstigt eller ovanligt att se veckodagseffekter eller kalendereffekter. Ofta använder man statistiska metoder för att jämna ut kurvorna. Till exempel visar SCB:s arbetskraftsundersökningar säsongsrensade tidsserier. Det underlättar jämförelsen mellan arbetslöshet i juni, då många studenter söker jobb och därför räknas som arbetslösa, med arbetslöshet i maj. Exakt varför Novus hade en veckodagseffekt vet jag inte. Novus valde att inte utjämna sina serier.
Vad ser du för fördelar och risker förknippade med täta opinionsmätningar i en valrörelse?
– Man ska vara medveten om att den period som institutet försöker nå utvalda personer är kort. Med dagliga mätningar är den kanske så kort som en enda dag. Det leder till en extra osäkerhet eftersom man då får en övervikt på personer som svarar snabbt. Man kan mycket väl tänka sig att de har delvis andra sympatier än de som är lite mer tidsödande att få svar från. Som statistiker tycker jag att det är bra att många aktörer utför opinionsundersökningar. Varje aktör har sina egna metoder och då är det bra att se spridningen mellan aktörerna.
Vad ser du som det vanligaste problemet när media rapporterar om opinionsmätningar?
– Man ”går på siffran”. Om ett parti får 21 procent i en undersökning och ett annat parti 18 procent blir tolkningen att det första partiet är större än det andra. Troligen är rätt tolkning att vi inte kan säga om det ena partier är större än det andra. Om ett parti visar en nedgång varje månad i ett års tid och får en uppgång med 0,2 procentenheter tolkas det som ett ”trendbrott”, trots att det inte finns stöd för den slutsatsen.
Vilken tilltro ska vi ha till undersökningar av partisympatier?
– Om man tänker på felmarginalen, och är medveten om att den inte fångar upp all osäkerhet, så tycker jag att man kan ta del av undersökningar av partisympatier.
