Artikel från Göteborgs universitet

Teknisk perfektion och nottrohet har varit ett ideal inom västerländsk klassisk musik. Men ett friare förhållande till noterna kan ge lyssnarna nya perspektiv och upplevelser, menar Tomas Löndahlv som undersökt sätt för musiker att frigöra sig från notbilden.

− Genom att kombinera sina egna erfarenheter som musiker med självständig musikalisk reflektion kan man öppna för nya upplevelser av musiken.

Mer improvisation före Mozarts tid

Det har inte alltid varit en självklarhet att musikern ska spela exakt det som står skrivet. Fram till Mozarts tid improviserade musikerna ofta och lade då till musik som inte stod i noterna.

En förändring kom under 1800-talet, när noter började tryckas i större upplagor och spelas av utan att tonsättarens medverkan. Därför behövdes mer detaljerade instruktioner i notskriften för att det skulle bli rätt. Nu utvecklades idealet att musikern skulle ”återskapa” vad tonsättaren ”ville”.

Under början av 1900-talet förstärktes tonsättarnas kontroll, genom ännu mer detaljerade notbilder. Men utvecklingen av inspelningstekniken spelade också en stor roll.

− Teknisk perfektion och nottrohet blev för många ett ideal. Idag kan många musiker känna sig låsta av detta ideal, i sina musikaliska tolkningar, säger Tomas Löndahl.

Noterna som start för en kreativ process

Genom en serie experiment har han tillsammans med musiker undersökt metoder för att istället vidga friheten gentemot notbilden. Experimenten utgick från musik skriven för piano och stråkkvartett, komponerad av Ludvig Norman, och en röd tråd var att betrakta notbilden som en början på den kreativa processen, snarare än ett facit.

Tomas Löndahl utvecklade ett arbetssätt han kallar parametrik. Med hjälp av detta ändrade han vissa detaljer i notskriften – tonhöjd eller dynamik till exempel – och skapade även andra möjligheter för musikerna att experimentera med verket.

En musikalisk gestaltning av det här slaget bygger på en kombination av musikerns experimentella förhållningssätt, kreativitet och analytiska förmåga, menar Tomas Löndahl.

− För musikern gäller det att våga kombinera sina egna erfarenheter som musiker med självständig musikalisk reflektion, även om det skulle resultera i att man fjärmar sig från notbilden eller till och med går emot den. På det här sättet kan både musiker och åhörare få nya perspektiv och nya upplevelser av musiken, oavsett när den komponerades.

Avhandling:

Den klingande verklighetens föränderlighet: Mot ett vidgat gestaltningsutrymme.

Kontakt:

Tomas Löndahl, doktorand vid Göteborgs universitet, tomas.londahl@outlook.com
Markus Görsch, Kommunikatör, Högskolan för scen och musik vid Göteborgs universitet, markus.gorsch@hsm.gu.se

Nyhetsbrev med aktuell forskning

Visste du att robotar som ser en i ögonen är lättare att snacka med? Missa ingen ny forskning, prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Jag vill prenumerera