Tema

Visselblåsare enda kontrollen av underrättelsetjänster

Enbart visselblåsare och grävande journalister kan kontrollera säkerhets- och underrättelsetjänster i västerländska demokratier. Varken parlament eller rättssystem har klarat av att upptäcka kränkningar av de egna medborgarnas rättigheter.

Det visar en avhandling av Alexandra Franzén, nybliven doktor i sociologi vid Lunds universitet.

– Det var först när Håkan Isacson berättade för Peter Bratt och Jan Guillou om IB, eller när Edward Snowden avslöjade uppgifter om NSA:s massövervakning till en grupp journalister på The Guardian, som dessa underrättelseorganisationers kräkningar av sina medborgares rättigheter uppmärksammades och korrigerades. När man läser de forskningsstudier som finns kring säkerhets- och underrättelsetjänster i västerländska demokratier ser man att detta är ett genomgående mönster. I praktiken är det enbart visselblåsare i samarbete med grävande journalister som utövat någon reell kontroll av dessa institutioner, säger Alexandra Franzén.

Maktmissbruk avslöjas av individer med insyn

Hon menar att ett grundläggande problem i demokratier är att säkerhets- och underrättelsetjänsters  verksamhet präglas av en mycket låg grad av insyn. Samtidigt är det känt att säkerhets- och underrättelsetjänster gång på gång missbrukat sin makt. Exempel på maktmissbruk är ”IB-affären” 1973 då en provokatör skickades in i de svenska Palestinagrupperna som försökte få medlemmar av solidaritetsrörelsen att begå brott. Ett annat exempel är amerikanska NSA, som utfört en form av massövervakning av världens digitala trafik där människor fick sina uppgifter registrerade och lagrade trots att de inte misstänktes för någon kriminell verksamhet.

– Visselblåsare löser dilemmat mellan underrättelseorganisationernas behov av att omges av en hög mur av sekretess och den västerländska demokratins lika legitima behov av att se till att dessa mäktiga institutioner lever upp till sina juridiska, politiska och moraliska förpliktelser. Genom att tillfälligt skapa insyn i säkerhets- och underrättelsetjänstens verksamhet kan visselblåsaren, i samarbete med grävande journalister, se till att uppmärksamma missförhållanden och se till att det görs något åt dem. Samhället är beroende av att enskilda individer inom säkerhets- eller underrättelsetjänsten, som Håkan Isacson och Edward Snowden, slår larm när de observerar exempel på maktmissbruk, säger Alexandra Franzén.

Alexandra Franzén har undersökt förhållandet mellan det statliga underrättelseväsendet och grävande journalistik i västerländska demokratier. Studien består intervjuer, tidigare forskning, arkivmaterial samt analys av domar och andra juridiska dokument.

Vetenskaplig avhandling:

Brottslingar av en mycket speciell sort: Spionskandalen som en maktkamp mellan visselblåsare, grävande journalister och underrättelsetjänster.

Kontakt:

Alexandra Franzén, doktor i sociologi, Sociologiska institutionen, Lunds universitet., alexandra.franzen@soc.lu.se

Vi finns där du är @forskningsnyhet

Visselblåsare enda kontrollen av underrättelsetjänster

 lästid ~ 2 min