Tema

Läderbaggarna riskerar bli hemlösa

Läderbaggen bosätter sig företrädesvis i levande och håliga ekar. Populationen är stabil men på sikt riskerar baggarna att försvinna då många ekhagar saknar de yngre träd som behövs för att de ska kunna flytta och etablera nya boplatser.

I 25 år har forskare vid SLU följt läderbaggen i ekhagar i Östergötland. Det är en av de längsta studierna av en art som lever i gamla träd.

Läderbaggen är en cirka tre centimeter stor skalbagge som lever i träd med större eller mindre håligheter, hålträd, och i Sverige hittar vi den vanligtvis i ekhagar. Fast hittar den gör man egentligen ganska sällan. De håller sig mest inne i trädet. Ibland kan man se dem krypa runt på stammen eller flyga en bit. Om man har turen att träffa på en läderbagge kan man känna en särpräglad doft som har liknats vid doften av läder eller aprikos. Det är ett feromon som hanarna avger för att locka till sig honor.

Stannar helst i samma träd

Läderbaggar lever länge som larver, tre till fyra år. Även som vuxna stannar de helst i samma träd och när de koloniserar nya träd vill de inte förflytta sig så långt.

– Det tar lång tid innan man kan se trender för en sådan art. Ändå är det ovanligt med så här långa studier. Och det hade inte gått om vi inte hade samarbetat med andra ekologiforskare som har varit intresserade av läderbaggen av olika orsaker. Under flera år leddes fältarbetet av forskare som framför allt var intresserade av läderbaggens feromoner, säger Thomas Ranius, professor i naturvårdsbiologi på SLU.

Han började studera arten för 25 år sedan när han var doktorand. Då var han och hans kollegor de första som använde fallfällor i hålträd. Metoden går ut på att man fångar baggarna, märker dem och sedan ser hur många märkta och omärkta baggar man fångar vid nästa tillfälle. Med hjälp av en matematisk modell kan man då uppskatta populationens storlek i varje träd.

Nu har Ly Lindman, som tillhör Thomas Ranius forskargrupp, följt upp inventeringen. Hon tycker att det har varit fantastiskt att arbeta med en så trevlig art i vackra betesmarker – även om just de betande djuren gav upphov till en del intressanta situationer.

– Hålen sitter ofta högt upp så man måste bära med sig en stege. En gång träffade jag på en arg tjur som inte verkade tycka om min närvaro. Så snart den började gå mot mig sprang jag mot staketet. Först kastade jag över stegen och sen hoppade jag över själv. Honom träffade jag som tur var bara en gång men jag träffade på många andra djur, lekfulla hästar, nyfikna kor och unga lekfulla tjurar, berättar Ly Lindman.

Studien visar att populationen i hela området, metapopulationen, har varit relativt stabil men att populationen har ökat eller minskat i de enskilda träden. De träd som var superträd för 25 år sedan med många fler läderbaggar än andra träd hade bytts ut mot nya superträd. Under optimala förhållanden kan upp till 100 individer per år kläckas i ett enskilt träd.

Metapopulationsdynamik hos läderbaggen

En metapopulation består av många mindre populationer som förekommer fläckvis och koloniserar och försvinner från fläckar. Fläckarna kan till exempel vara gräsmarker eller ihåliga träd. Läderbaggen har tidigare ansetts vara en art där metapopulationen kan beskrivas som en ”mainland-island-population”, eftersom vissa träd hyser mycket stora populationer och andra mindre. Men forskarnas långtidsstudie visar att det mönstret inte är så tydligt eftersom de stora populationerna – superträden – inte består under särskilt lång tid.

Vill bo i levande träd

Chansen att ett träd koloniserades under de 25 åren var störst för träd som inte hade varit ihåliga så länge och som hade nära till andra hålträd. Sannolikheten för att läderbaggarna helt skulle ha övergett ett träd var högre om det var större.

– Läderbaggarna vill ha levande träd. Därför är det viktigt att se till att de äldre träden lever så länge som möjligt. Men det måste också finnas träd som kan bli superträd i framtiden. Därför är det ett problem att det ofta finns få yngre träd i många ekhagar, säger Ly Lindman.

Läderbaggen anses vara mindre hotad i dag än vad man bedömde det som för 25 år sedan. Men om det inte finns några lämpliga träd att flytta till på sikt kan det gå utför. Det gör att det finns risk för att läderbaggen framöver försvinner från glesa ekområden, där hålträden står för långt ifrån varandra.

En naturvårdsåtgärd som kan bli aktuell är att skada yngre träd så att de snabbare blir hålträd. Det är inte bara läderbaggen som kan gynnas av det, utan också andra arter som är beroende av gamla träd.

Vetenskaplig artikel:

Metapopulation dynamics over 25 years of a beetle, Osmoderma eremita, inhabiting hollow oaks, Oecologia, (Lindman, L., Larsson, M.C., Mellbrand, K. et al.).

Kontakt:

Ly Lindman, postdoktor, Institutionen för ekologi vid SLU, ly.lindman@slu.se
Thomas Ranius, professor, Institutionen för ekologi vid SLU, thomas.ranius@slu.se

Vi finns där du är @forskningsnyhet

Läderbaggarna riskerar bli hemlösa

 lästid ~ 4 min