En legobit kan trigga hållbart tänkande i förskolan

Att göra förskolan hållbar är en stor uppgift, precis som inom vilken annan verksamhet som helst. Det krävs en annan syn och ett nytt tankesätt. Bästa vägen är att ta ett steg i taget. Det anser utvecklingspedagogen Pernilla Heurlin.

– Jag tror man bör titta på den lilla biten man är i och inte tänka för stort, utan att det är något som kommer vart efter. Inom förskolan arbetar vi mycket utifrån det barnen initierat, och i samspel med barnen, särskilt när vi har olika projekt. Vi provar och ser var intresset är, vad barnen pratar om och gör, säger Pernilla Heurlin, verksam på flera förskolor i Norrköpings kommun.

Material återanvänds till nya saker

Under de senaste åren har det skett en stor process inom kommunens förskolor när det gäller att spara olika saker. De behöver inte köpa lika mycket nytt material som tidigare. Numera väljer förskolorna hållbara material. De arbetar med så kallat okodat material, sådant som inte är avsett för en viss sak, utan kan användas till lite av varje.

– När barnen gör en tavla tar de ett kort på den istället för att ta med sig den hem och sedan gör de något nytt av samma material. Det gör att vi förbrukar mindre material. Men vissa saker tar de förstås med sig hem, fortsätter hon.

Pernilla Heurlin säger att det inte finns någon statistik, men att hon ser att kostnaden för material minskat. Hållbar utveckling behöver med andra ord inte bli dyrare för förskolan, utan snarare tvärtom.

Abstrakt begrepp

Hållbarhet är ett stort och abstrakt begrepp och kan vara svårt att ta till sig. Det innefattar tre delar: ekonomisk, social och ekologisk hållbarhet – en struktur som inte fått så stort genomslag inom förskolan.

Eva Ärlemalm-Hagsér är professor i pedagogik med inriktning på förskolepedagogik vid Mälardalens högskola. Enligt henne är ekonomisk och ekologisk hållbarhet ganska välkänd inom förskolan, men få pratar om social hållbarhet. Hon menar att förskolan måste försöka få en gemensam förståelse för begreppet hållbarhet.

– Jag undervisar blivande förskollärare i hållbarhet, från grunderna till att kritiskt granska olika aspekter av hållbarhet. I det här sammanhanget tror jag att det avgörande är att man ser barn som medborgare, att barn kan påverka det som är runt omkring, säger Eva Ärlemalm-Hagsér. Hon har tidigare varit med i ett utvecklingsprojekt inom Linköpings kommun, och skrivit pedagogiska texter om hållbarhet till förskolan.

Hållbarhet ingår i skolans uppgifter

Hållbarhet lyfts fram i den nya läroplanen från 2019 och är något som ingår i skolans uppgifter. Det gör att förskolan har en viktig roll i sammanhanget och ska arbeta för hållbarhet.

I Norrköpings kommun pågår ett forskningsprojekt med åtta förskolor, 120 förskollärare och 600 barn. Tanken är att det ska leda till en fördjupad kunskap om hållbar utveckling och utveckla en verktygslåda för förskollärarna, så att de kan jobba med barnen på ett informerat och medvetet sätt inom detta område.

Projektet är tvärvetenskapligt med tre forskare som alla har miljökompetens, fast med olika inriktningar. Arbetet utgår från Agenda 2030 med FN:s 17 globala mål och en fossilfri framtid. Det är ett samverkansprojekt där forskarna arbetar nära förskollärarna.

Ge barnen ett större perspektiv

– Vi måste förmedla en stark känsla av möjlighet till handling, ge barnen ett större perspektiv, så att de kanske börjar fundera på ”vad kan jag göra”, och lär sig se var människorna står inom hållbar utveckling, att det är olika personer inblandade, berättar projektledaren Therese Asplund, Linköpings universitet.

Projektet använder sig av EPOSEA, en modell för lärande för hållbar utveckling och tagits fram av lärarna Ola Uhrqvist och Lisa Carlsson åt Linköpings kommun. Modellen bygger på en helhetssyn och att hållbarhet består av flera dimensioner.

Förskolorna som ingår i projektet började arbeta med hållbarhet redan för tre år sedan och har gjort det på olika sätt.

I projektet börjar förskolläraren med att göra en egen ”tankekarta”, skriver ned den kommer att tänka på och jämför sedan med EPOSEA-modellen för att se vilka frågeställningar som man fått med. På det sättet kan förskolläraren skapa en egen modell av hållbar utveckling över sambanden mellan de olika delarna av hållbarhet, hur allt hänger ihop eller inte gör det och få en helhetssyn. Det gör att man tar upp flera aspekter av hållbarhet och får ett nytt redskap inför diskussionerna med barnen. Det gäller att hitta en röd tråd, menar Ola Uhrqvist.

Starta tankeprocessen hos barn

– Det finns olika sätt att starta tankeprocessen hos barnen. När det är mellanmål på förskolan, kan man ställa frågan ”vem bestämmer vad vi ska äta”, då kommer funderandet igång, menar Ola Uhrqvist, gymnasielärare och doktor i miljövetenskap vid Linköpings universitet, som deltar i forskningsprojektet.

Legobiten är ett tydligt exempel, där man kan ta upp olika delar av hållbarhet på ett konkret sätt. Hur påverkas vi av tillverkningen av Lego? Vilka organisationer är viktiga för Lego? Vem har bestämt att man får ha Lego på förskolan? Hur fördelar man Lego – är det bara till en viss del av världen? Då kommer man också in på vilka rumsliga gränser man ska dra. Ska vi bry oss om hela förskolan eller kanske hela världen när vi arbetar med hållbarhet?

Han menar att det är en fördel att man i förskolan har hela dagen till sitt förfogande. Man kan passa på och starta i konkreta situationer som barnen har framför sig. Förskollärarna kan med EPOSEA-modellen som utgångspunkt förbereda sig på i vilken riktning vad man vill leda in samtalet.

Utforska tillsammans utan färdiga svar

– Det är viktigt att pedagogen inte levererar färdiga svar, utan snarare utforskar frågan tillsammans med barnen genom att utmana och rikta uppmärksamheten på olika frågor. Jag tror att det är en lång träning för pedagogerna att få in det här perspektivet i barnens vardag, säger Ola Uhrqvist.

Forskningsledaren Therese Asplund menar att det viktigaste är att bygga framtida medborgare med handlingskraft och att skapa en hoppfull bild.

– Vi vill förmedla vikten av ett tydligare förhållningssätt kring frågor som rör lärande för hållbar utveckling. Att ett medvetet och systematiskt arbete är en förutsättning för det gemensamma utforskandet med barnen. Hållbarhet handlar även om relationer mellan människor och det kräver tid att lära sig, säger hon.

Barnens föräldrar har positiv inställning till förskolans arbete med hållbar utveckling i Norrköping, enligt Pernilla Heurlin.

– De tycker det är roligt när barnen berättar och vill fortsätta göra samma sak hemma som de gjort i förskolan: plocka skräp, panta burkar eller odla grönsaker.

Text: Ulla-Karin Höynä på uppdrag av forskning.se