Jakten tar fler älgar än vargarna
Vargens återkomst har bidragit till en minskad avskjutning av älg i svenska och norska vargrevir. Fler älgar fälls av jakt än av vargar i reviren. Vargarna har inte heller haft någon effekt på älgens betesskador på tall, eller på mångfalden av lövträd i skogen, visar forskning från SLU och Høgskolan i Innlandet.
En analys av älgstammens utveckling – mätt med älgkvoter, fällda och observerade djur – visar att avskjutningen av älg har varierat mycket i både Norge och Sverige under de senaste årtiondena. Under denna period har antalet fällda djur minskat kraftigt, vilket till viss del kan förklaras av den växande vargstammen.
En ökad förekomst av varg visade sig påverka jägarnas jaktstrategi. I både Sverige och Norge infördes åtgärder för att minska den totala dödligheten i älgstammen (minskad avskjutning) samtidigt som man maximerade produktiviteten i älgstammen (minskad avskjutning av kor).
Både jaktkvoter och antalet fällda djur har minskat de senaste åren och att denna minskning är kopplad till förekomst av varg. Foto: Barbara Zimmermann
Älgen är det viktigaste bytet för vargen året runt och vargarna dödar främst älgar som annars skulle ha fällts under jakten. Ökad förekomst av varg påverkade jägarnas jaktstrategi på två sätt:
1) Antalet fällda djur maximerades genom att jägarna ökade andelen kalvar i avskjutningen. 2) Jakttrycket på älgkor minskades för att öka deras andel i stammen och därmed skapa en mer produktiv älgstam. Källa: SLU
Hur ser jaktuttaget av älg ut inom ett vargrevir?
Jakten tar fler älgar än vargarna inom vargrevir, men variationen är stor mellan olika delar av reviren. Generellt tar jakten två till tre gånger fler älgar än vargarna gör inom vargrevir. Vargarna använder dock inte alla delar av reviret lika mycket, vilket gör att även deras älguttag varierar inom reviret.
Studien visar också att det sköts färre älgar i de delar av vargreviren där vargarna spenderade mer tid och sannolikt dödade flera älgar. Vargarnas ojämna fördelning av tid i olika delar av reviret leder därmed till en ojämn fördelning av jaktuttaget mellan olika delar av reviret, det vill säga mellan olika jaktlag.
Vargens uttag var i genomsnitt 7 – 8 procent av älgbeståndet per år men varierade mellan 2 – 12 procent mellan olika revir. Jägarna sköt i genomsnitt 15 – 19 procent av älgbeståndet per år, med en variation på 8 – 33 procent mellan olika revir. Sammantaget var jakttrycket därmed 2,4 – 3,5 gånger högre än predationstrycket från varg. Men forskning visar också att vargarna inte använder olika delar av sitt revir lika mycket vilket resulterar i att uttaget från varg varierar inom reviret. Antalet skjutna älgar var lägre i de delar där vargarna spenderade mer tid och sannolikt dödade flera älgar. Skillnaderna var relativt stora. I genomsnitt var antalet fällda älgar under jakten 24 procent lägre i områden som var mycket använda av vargarna, jämfört med områden där vargarna spenderade relativt lite tid. Andelen fällda kalvar var hela 41 procent lägre i områden med hög aktivitet av varg under sommaren jämfört med områden med låg aktivitet. Källa: SLU
Den tredje frågan som forskarna har undersökt är om vargen genom sin påverkan på älgstammen skulle påverka älgens mat, det vill säga betestrycket på tall och förekomst av olika arter av lövträd. Ett minskat betestryck från älg skulle kunna gynna älgens favoritväxter och minska betesskadorna för skogsbruket. Sådana kaskadeffekter, det vill säga påverkan på mer än en nivå i näringskedjan, har rapporterats från andra håll i världen, i spåren av rovdjurs återkomst.
Så var inte inte fallet med vargarnas återkomst i Norge och Sverige. Vargarna har inte någon eller mycket begränsad inverkan på täthet av älgar, betesskador på tall och på mångfalden av rönn, asp, sälg och ek, visar studien.
Orsaker till att det ser ut så här i Skandinavien är sannolikt ett högt jakttryck på både rovdjur och bytesdjur i kombination med ett intensivt skogs- och jordbruk som skapar förutsättningar för höga tätheter av bytesdjur. I det sammanhanget verkar vargens återkomst inte ha påverkat älgarnas täthet eller deras val av skogstyp så pass mycket att det skulle kunna ha betydelse älgens betesväxter.
Vargens återkomst har i Sverige och Norge haft ingen eller mycket begränsad inverkan på täthet av älgar, betesskador på tall och mångfalden av lövträd. Foto: Kjell Erik Moseid
Vargen har återvänt till områden där den tidigare har varit utrotad. Eftersom vargen dödar älgar skulle det kunna leda till att tall och lövträd – som älgarna äter – i sin tur påverkas. Forskare på SLU och Høgskolan i Innlandet har undersökt sambandet mellan förekomsten av varg i olika områden och omfattningen av betesskador och mångfald av lövträd. Forskarna fann dock inget stöd för att vargens återkomst till Skandinavien skulle leda till ökad mångfald av lövträd och minskat bete på tall. Källa: SLU
Gränsen mellan Sverige och Norge skär genom vargens kärnområde i Skandinavien. Inom projektet SKANDULV samarbetar vargforskare vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) och Høgskolen i Innlandet i studier som rör vargens ekologi och förvaltning. Projektet verkar för att förmedla vetenskapligt grundad kunskap till förvaltningen och allmänheten i Norge och Sverige. De tre nya studierna belyser olika aspekter på vad vargens återkomst har betytt i områden med vargrevir.
Kontakt:
Camilla Wikenros, forskare vid Institutionen för ekologi; Enheten för viltekologi, SLU
camilla.wikenros@slu.se
Håkan Sand, forskare vid Institutionen för ekologi; Enheten för viltekologi, SLU
hakan.sand@slu.se
