Tema

Rörflen gör kossorna lagom magra på vintern

Det gäller att ge kor näringsfattigare foder på vintern när de inte betar ute. Dels vill folk ha magert kött, och dels kan feta kor få problem med kalvning. SLU-forskare har utvärderat olika typer av vinterfoder, och fastnat för ensilerad rörflen.

Nötkött från dikalvsuppfödning utgör idag cirka 40 procent av det nötkött som produceras i Sverige. Detta kor är köttraser som inte mjölkas.

Förutom att bidra till livsmedelsförsörjningen är betande dikor mycket viktiga i bevarandet av naturbetesmarker. Dessa marker utgör de artrikaste naturtyperna i Sverige och dikornas betydelse för landskapet har ökat under de senaste årtiondena på grund av det minskande antalet mjölkrasdjur.

Fri tillgång till foder

Under vintern, innan de kalvar och sedan släpps på bete med sina kalvar, har dikorna oftast fri tillgång på ensilage (djurfoder som konserverats genom pressning och jäsning) i stallen. Kostnaden för skördat foder är vanligtvis högre än kostnaden för att hålla korna på bete sommartid. Därmed utgör foderkostnaden under stallperioden en betydande andel av den totala årliga foderkostnaden för en diko.

Dikor ger själv sin kalv mjölk

I Sverige finns det ungefär 190 000 kor för köttproduktion. Deras uppgift är att föda upp kalvar som växer mycket och ger kött. Det speciella med dessa kor är att kalven får dia på kon istället för att människan tar hennes mjölk.
En ko som bara har sin egen kalv kallas diko och en ko som har både sin egen kalv och andra kalvar som diar kallas amko.
Dikor väger cirka 700 kilo, vilket innebär att de ofta är större och kraftigare än mjölkkorna.

För att uppnå lönsamhet och öka effektiviteten hos köttbonden finns det mycket att vinna på att ha en bra foderstrategi. En vanlig metod för att få ett grovfoder med lämpligt näringsinnehåll till dräktiga dikor, som utfodras i fri tillgång, är att skörda fodret sent. Användning av traditionella grässorter, som timotej och ängssvingel, kan trots denna metod leda till att korna överutfodras med både energi och protein.

Näringsrikt foder ett slöseri

Mikaela Jardstedt, husdjursagronom och forskare vid SLU, har undersökt hur man tar fram ett tillräckligt magert vinterfoder åt korna, så att de inte blir onödigt feta.

– Att ge korna ett mer näringsrikt foder än de behöver är ett slöseri med resurser, både ur ett ekonomiskt och miljömässigt perspektiv. Det kan också ge feta kor som får problem vid kalvning, säger hon.

Mikaela Jardstedt har i sitt doktorsarbete vid SLU utvärderat andra typer av fiberrika grovfoder och studerat deras effekter på kornas intag och foderutnyttjande, i ett försök att förbättra effektiviteten i foderanvändningen till vårkalvande dikor.

Viktminskning med rörflen

Foder baserade på sent skördad timotej och ängssvingel, eller rörsvingelhybriden hykor, visade sig vara för näringsrika för dräktiga dikor, och ledde till överutfodring och till vikt- och hullökningar under dräktigheten. Kor som utfodrades med rörflensensilage eller en halmbaserad foderstat fick istället vikt- och hullminskningar under samma period.

– De kor som ätit rörflen tog dock igen det hull som de tappat under stallperioden under den efterföljande betessäsongen, och därför verkar rörflen ändå vara ett bra alternativ till traditionella grässorter, säger Mikaela Jardstedt. Rörflen gav också den billigaste foderstaten, tack vare det låga foderintaget.

Fotnot:
De köttraser som ingick i studierna var charolais och hereford.

Avhandling:
Roughage feeding of suckler cows during winter. Intake, utilization and energy status in pregnant cows

Kontakt:
Mikaela Jardstedt, Institutionen för husdjurens miljö och hälsa, Sveriges lantbruksuniversitet, Skara, mikaela.jardstedt@slu.se

Vi finns där du är @forskningsnyhet

Rörflen gör kossorna lagom magra på vintern

 lästid ~ 3 min