Guldläge för allt elskrot

I april 2017 meddelade teknikföretaget Apple att de har som mål att sluta bryta metaller och mineraler till sina produkter och istället förlita sig på återvunnet material. Det gäller bland annat utvinningen av koppar, aluminium, wolfram och guld. Det finns dock en liten hake – de vet inte hur det ska gå till. Och dagens Appleprodukter innehåller endast en liten del av detta återvunna material.

Okunskap bakom ädelmetallers bortfall

En som forskar på hur metallerna i elavfall bättre skulle kunna återvinnas är Bo von Bahr, teknisk licentiat i miljösystemanalys och projektledare vid forskningsinstitutet RISE Research Institutes of Sweden.

– I dag får man bara ut en liten del av de ädelmetaller som man vet finns i elektroniken, vilket främst beror på att nuvarande EU-regelverk fokuserar på kvantitet av basmetallerna järn, koppar och aluminium och inte på kvalitén. Det finns inga bestämmelser om och för ädelmetaller.

I studien ”Ädelmetaller i avfall” har han och kollegorna vid RISE undersökt hur dessa ädelmetaller, bland annat guld, sitter fast i olika de materialen och hur stora mängder det handlar om. Genom att analysera det som blev kvar efter att farligt avfall avlägsnats och identifierbara komponenter, så som kretskort, bildskärmar och sladdar, återvunnits hittade de både guld, silver och sällsynta jordartsmetaller.

– Man vet ungefär hur mycket guld det finns i till exempel kretskort från datorer och det finns också speciella processer för att ta vara på det. Men det kan ju finnas guld i många andra elektroniska prylar, till exempel modem, hårtorkar och radioapparater, och där är det mycket svårare eftersom man inte vet hur mycket eller var det finns.

Att man inte tidigare har brytt sig om att forska på hur dessa metaller kan utvinnas beror enligt Bo von Bahr på att återvinningen, precis som mycket annat, styrs av ekonomin. Så länge det är dyrare att köpa återvunna ädelmetaller än metaller utvunna ur gruvor så är drivkraften låg för återvinning.

Bara en sjättedel återvinns

Det är även ekonomin som styr huruvida ett land överhuvudtaget anser att det är lönt att återvinna elavfallet eller om de tjänar mer på att exportera det till ett fattigt land i exempelvis Afrika. Trots att detta är olagligt exporterades enligt FN 41 miljoner ton elavfall till afrikanska nationer år 2014, varav bara en sjättedel återvanns på rätt sätt.

– Dess länder får sin närmiljö förgiftad och arbetarna sin hälsa förstörd på grund av dåliga utvinningsprocesser. De manuella återvinningsprocesserna gör också att en del ädelmetaller går förlorade, men det är ett långsiktigt problem.

För att komma till rätta med elavfallet på avvägar föreslår han ekonomiska styrmedel.

– Man kan kanske betala en pant när man köper en tv som man får tillbaka när man lämnar den till återvinning? Att utveckla en databas för att registrera elektronik i ett pantsystem borde inte vara så svårt. Ett annat alternativ är att införa skatt på det som utvinns ur jordskorpan så att det blir billigare att återvinna än att gräva. Sen underlättade det ju också om sakerna håller så länge som möjligt och att man kan reparera dem när de går sönder.

Intresse för återanvändning

Men visst vore det väl bättre om istället för att återvinna elektroniken återanvände så mycket som möjligt? Det tycker i alla fall Tova Andersson vid IVL Svenska Miljöinstitutet. Hon är projektledare för ELektronik ska återANvändas, ELAN, ett projekt som undersöker vad som kan göras för att öka återanvändningen av elektronik. Forskarna kommer bland annat att analysera avfallsflödena på återvinningsstationer och i elektronikbutiker och ge besökarna möjligheter att lämna in sina produkter till återanvändning istället för återvinning.

– I de enkäter som vi har samlat in från privatpersoner uppgav mer än 70 procent att de kan tänka sig att köpa begagnad teknik och 50 procent uppgav att de hade köpt begagnad teknik de senaste fem åren, vilket var en positiv överraskning. När det gällde till exempel begagnade mobiler kände dock många en oro över garantitid och prestanda.

För att få ett mer resurseffektivt flöde och behålla produktens värde anser hon därför att det är viktigt att upplysa människor om att begagnad teknik kan ha en hög livslängd och enkelt kan uppgraderas.

– Det behövs en efterfrågan från kunderna för att företagen ska visa ett intresse. Vi hoppas att våra resultat ska visa vad kunderna efterfråga och vilken potential det finns i återvinningsströmmarna.

En annan åtgärd som Tova Andersson hoppas få möjlighet att testa är att inkludera en fraktsedel vid varje köp av en nya elektronikprodukt. Inom projektet fokuserar de främst på mobiltelefoner, datorer, tv, kyl och frys och tvättmaskiner.

– Hur många har inte gamla mobiltelefoner liggande hemma. Med fraktsedeln vill vi göra det enkelt för människor att lämna tillbaka sina produkter så att de antingen kan återvinnas eller återanvändas.

Text: Izabella Rosengren, på uppdrag av forskning.se