Tema

Så styr generna hästarnas gångarter

Hur påverkar ärftlighet gångarter och prestation hos hästar? Upptäckten av den muterade ”passgenen”, DMRT3, väckte stor uppmärksamhet 2012. Nu har forskare vid SLU studerat olika effekter av DMRT3 på varmblodig travhäst, kallblodig travhäst, finnhäst samt islandshäst.

Kartläggningen av hästens arvsmassa har gjort det möjligt att forska kring många spännande frågeställningar när det gäller sjukdomar, rörelsemekanik, färger, utseende med mera.

– Passgenen, eller DMRT3, är en gen som i olika uppsättningar starkt påverkar de hästraser som bär den, säger Kim Jäderkvist Fegraeus, från SLU:s institution för husdjursgenetik, som i sin avhandling gjort nya studier om DMRT3, men också om hur andra gener påverkar gångarter och prestation hos olika hästraser.

Generna förklarar bara en del
Hästen har cirka 20 000, och forskningen kring hästens genetik är än så länge bara i sin linda.

– Samtidigt ska man komma ihåg att generna bara styr en begränsad del, beroende på vilken egenskap det handlar om. Resten är miljöpåverkan, bland annat hur hästarna växer upp och tränas.

I sin forskning har Kim Jäderkvist Fegraeus undersökt hur fyra olika hästraser påverkas av sitt genetiska arv. Hon har sökt efter såväl likheter som olikheter hos varmblodig travhäst, kallblodig travhäst, finnhäst samt islandshäst. Målsättningen med studierna var att få en bättre förståelse för hur genetiken påverkar gångarter och prestation hos hästar.

En häst ärver hälften av sitt DNA från stoet och hälften från hingsten. Det innebär att varje gen finns i dubbel upplaga. De olika genvarianterna av DMRT3 kallas för C och A. Hos de varmblodiga travhästarna har 97 procent genuppsättningen AA vilket är den genotyp som behövs för att en häst ska kunna springa i pass, medan de övriga raserna som har studerats i avhandlingen i större utsträckning bär på såväl CA som CC i sina genotyper.

Travgenen ger olika effekter
– Tidigare studier har visat att AA-genotypen ger god prestation hos varmblodstravare, medan den hos kallbloden inte har lika tydlig effekt. Kallbloden verkar, mer än varmbloden, riskera att falla över i passgång, vilket innebär diskvalificering i löp. Hos de kallblodiga travarna visade sig istället genuppsättningen CA vara en fördel hos de äldre tävlingshästarna sett över hela karriären, säger Kim Jäderkvist Fegraeus.

För finnhästarna, som liksom de svensk-norska kallbloden är relativt tunga travhästar, är istället AA-genen positiv för hästarnas prestation på tävling. Däremot hade AA-genotypen en negativ påverkan på gångarterna hos finnhästar som användes för ridning.

Även islandshästar har studerats i avhandlingen utifrån frågeställningen varför individer med ”rätt” genotyp för passgång, det vill säga AA, ändå inte klarar av att utföra gångarten. Kim Jäderkvist Fegraeus jämförde islandshästar som var fyrgångare och islandshästar som var femgångare men med samma DMRT3-genotyp (AA).

Olika egenskaper har efterfrågats
Hon fann ett ställe i DNA:t där hästarna skiljde sig åt. Den genetiska regionen innehöll en gen som är känd för att påverka minne och inlärning hos möss och människor. AA-genotypen för DMRT3 tycks alltså inte vara tillräcklig för att en islandshäst ska ha förmågan att gå i passgång, utan det finns andra genetiska varianter som också påverkar rörelsemönstret, konstaterar hon.

I den fjärde studien gjordes en jämförelse mellan den svensk-norska kallblodstravaren, den nordsvenska brukshästen samt varmblodstravare för att identifiera fler gener som påverkar prestationsförmågan. Den svensk-norska kallblodstravaren och den nordsvenska brukshästen är två raser som är genetiskt lika, men där aveln har premierat olika egenskaper.

När arvsmassan hos dessa tre hästraser jämfördes letade forskarna efter regioner på kromosomerna där travarna var så lika som möjligt men skilde sig från brukshästen. I en av regionerna hittade de en gen som verkar vara associerad med prestationsegenskaper hos kallblodstravarna. Fortsatta studier kommer att göras för att ta reda på exakt hur denna gen påverkar prestation hos travhästar.

Studierna är finansierade av Stiftelsen Hästforskning, Forskningsrådet Formas samt Vetenskapsrådet.

Exploring the horse genome to elucidate the genetics of gaits and performance Husdjursagronom Kim Jäderkvist Fegraeus försvarar sin doktorsavhandling vid SLU i Uppsala. Tid: Fredagen den 20 oktober 2017, kl 09.15. Plats: Sal Audhumbla, VHC, SLU, Uppsala. Opponent: Dr. Emmeline Hill, University College Dublin, Irland

Kontakt: Kim Jäderkvist Fegraeus. Institutionen för husdjursgenetik, SLU. 018-67 19 17, kim.jaderkvist@slu.se

Vi finns där du är @forskningsnyhet

Så styr generna hästarnas gångarter

 lästid ~ 3 min