Femtrådigt elstängsel runt fårhage. Foto: Hans Bjurling/Viltskadecenter
Artikel från Sveriges lantbruksuniversitet, SLU

Den här artikeln bygger på ett pressmeddelande. Läs om hur redaktionen jobbar.

Det finns mycket kunskap om rovdjursangrepp på tamdjur, men sämre kunskap om hur skadorna kan förebyggas och vad som fungerar i praktiken. Till exempel saknas vetenskapligt stöd för en vanlig åtgärd som rovdjursavvisande stängsel.

Rovdjursförvaltare och forskare måste nu samarbeta för att utvärdera vilka åtgärder som är effektiva, skriver forskare från SLU och Oviedo University i Spanien i tidskriften Scientific Reports.

– Vi skulle önska att rovdjursförvaltningen var evidensbaserad, såsom sjukvården är i valet av medicinsk behandling. Det förutsätter att forskarna bidrar med studier av hög kvalitet om hur effektiva olika åtgärder är för att hindra rovdjursangrepp, säger Ann Eklund som är huvudförfattare till artikeln.

Lapptyg längs fårstängsel. Foto: Hans Bjurling/Viltskadecenter

Viktigt utvärdera
Hon och hennes kollegor har gått igenom 562 vetenskapliga artiklar, publicerade under åren 1990–2016, som handlar om förluster av tamdjur till följd av angrepp från stora rovdjur. Bara 4 procent (21 st) av dessa artiklar beskriver studier som är utformade på ett sätt som gör det möjligt att mäta hur effektiv en viss åtgärd är. Övriga publikationer saknade antingen helt utvärdering av åtgärder eller utvärderade åtgärderna på ett sätt som gör det svårt att uttala sig om deras effekt – till exempel saknades ofta en kontrollgrupp, dvs. en med försöksbesättningen jämförbar djurbesättning som inte skyddades av den utvärderade åtgärden.

– Det är intressant att en så välanvänd metod som elektriska stängsel helt och hållet saknade vetenskapligt publicerade utvärderingar, säger Ann Eklund.

Metoder som effektivt förhindrar attacker på tamdjur är ett måste för myndigheter som vill mildra konflikter i områden där det finns rovdjur. Annars finns risk för att människor tappar förtroendet för förvaltningen. Det kan också bli dyrt för djurägaren och samhället – både på grund av att onödigt många djur angrips men också för att flera åtgärder måste testas.

Oklar nytta
I dag används en rad metoder för att skydda tamdjur från rovdjursangrepp, till exempel olika typer av inhägnader, att skrämma bort rovdjur med ljudskrämmor eller lapptyg (fladdrande tyg på snöre), flytta rovdjuren, eller skyddsjakt. Några tamdjursägare provar också att använda boskapsvaktande hundar eller att byta till andra djurslag eller raser, till exempel sägs ibland lantraser vara mer anpassade till närvaro av rovdjur.

Forskarna föreslår att relativt kostnadseffektiva metoder som bygger på befintlig teknik ska prioriteras för vetenskaplig utvärdering, t.ex. rovdjursavvisande stängsel.

Inom ramen för den adaptiva förvaltningen (förvaltning som löpande anpassas utifrån ny kunskap) av stora rovdjur bör man i största möjliga mån lägga upp användningen av olika åtgärder på ett sätt som möjliggör vetenskaplig utvärdering. För att åstadkomma detta krävs mer samarbete mellan djurhållare, rovdjursförvaltande myndigheter och forskare.

– Vi tror att förvaltning och forskning måste arbeta systematiskt tillsammans för att få fram kostnadseffektiv och pålitlig praxis, säger Ann Eklund.

Artikel:
Ann Eklund, José Vicente López-Bao, Mahdieh Tourani, Guillaume Chapron & Jens Frank. (2017). Limited evidence on the effectiveness of interventions to reduce livestock predation by large carnivores. Scientific Reports,7: 2097. DOI:10.1038/s41598-017-02323-w

Kontakt:
Ann Eklund, doktorand, Institutionen för ekologi; Viltskadecenter
Grimsö forskningsstation, SLU, tel 0581-69 73 40, e-post: ann.eklund@slu.se

Jens Frank, forskare, Institutionen för ekologi; Viltskadecenter, Grimsö forskningsstation, SLU, tel 0581-69 73 23, e-post: jens.frank@slu.se

Nyhetsbrev med aktuell forskning

Visste du att robotar som ser en i ögonen är lättare att snacka med? Missa ingen ny forskning, prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Jag vill prenumerera