Tema

Därför skräms vi med döden

Hösten är här – med dödens högtider. Allhelgonahelgen handlar om att respektera och hylla de döda, medan Halloween, som inträffar före, mest handlar om att skrämmas.
Men varför fascineras vi av döden? Och varför tilltalas vi av skräck och spöken?

Det börjar tidigt. Redan små barn uppvisar någon slags hatkärlek till skräcken när de skrikande av förtjusning blir jagade av fiktiva monster och spöken. Beteendet följer oss genom åren med högtider som Halloweens bus eller godis, tonårens anden i glaset och senare skräckfilmer som vi – trots att vi vet att de lämnar oss sömnlösa – inte kan sluta titta på.

Många tror på spöken
För inte så länge sedan var döden betydligt mer närvarande i våra liv än i dag – åtminstone för oss i den relativt trygga västvärlden. Vi tog hand om de döda hemma tills de skulle begravas och vi levde med vetskapen att minsta förkylning kunde leda till döden om det ville sig riktigt illa. I dag är läget annorlunda och många av oss har aldrig sett en död människa. Trots det har döden inte upphört att fascinera.

I en Sifo-undersökning från 2012 svarade 21 procent att de trodde att människor kan gå igen. Lika många svarade att de själva hade upplevt, sett, varit i kontakt med eller haft en förnimmelse av en person som är död.

Liselott Frisk, professor i religionsvetenskap vid Högskolan Dalarna, misstänker att det är dödens obegriplighet som ligger till grund för att dessa trosföreställningar – och att de är så utbredda.

– Det finns tankar och idéer kring att något slags liv fortsätter efter döden i de flesta kulturer, både i etablerade religioner och i den lösare hållna folktron, och att det därmed också, under vissa omständigheter, kan gå att uppfatta och eventuellt kommunicera med de döda, säger hon.

Speglar samhället
Vår fascination för skräck syns även i populärkulturen. Skräckfilmer de mest inkomstbringande efter romantiska komedier, enligt den amerikanska filmstatistiksajten The Numbers. Men enligt Per Israelson, litteraturforskare och skräckvetare vid Stockholms universitet, handlar det inte om ”riktig” skräck.

– Den typen av skräck som syns och är populär just nu är egentligen inte läskig. Det är mer som skräckens klichéer. Nu har filmer dessutom utvecklats till sinnliga spektakel vilket passar skräckfilmer oerhört bra, säger han.

En annan förklaring till skräckgenrens popularitet är att de kan fungera definierande. Till exempel kan zombies få oss att känna oss mer levande och en ondsint mördare få oss att känna oss goda. Dessutom speglar ofta berättelserna samhället vi lever i.

– Skräckgenren är ofta politisk och problematiserar samhällsproblem. Den visar vad som kan hända om vi inte ändrar på oss. Det är en kamp mellan rätt och fel, gott och ont och normer och värderingar, säger Anna Höglund, skräck- och monsterforskare vid Linnéuniversitetet.

Saknar dopaminbroms
När en person blir rädd går hjärnan in i ett kamp-eller-flykt-tillstånd. Handflatorna blir svettiga, pupillerna utvidgas och kroppen pumpas full med dopamin och adrenalin. Detta sker oavsett om rädslan är äkta eller påhittad.

Det är dock sammanhanget som avgör om känslan klassas som positiv eller negativ. Nyligen kunde forskare vid Vanderbilt University i USA visa att människor som gillar att bli skrämda, till exempel av skräckfilmer, har ett synnerligen effektivt dopamin- och belöningssystem. Enligt forskningen saknas nämligen bromsar för dopaminfrisättning. Mätning av puls, pupillvidgning, andningsfrekvens och andra fysiologiska aktiviteter visade även att det är svårt att skilja på en person som är upphetsad och en person som är rädd. Detta eftersom de fysiologiska reaktionerna liknar varandra och till och med anses vara nära besläktade.

För en del människor verkar således rädsla – på en säker plats – vara en källa till njutning och något som får dem att må bra. Enligt vissa forskare fungerar rädslan även som en boost för självförtroendet eftersom man tar sig igenom en skrämmande situation.

Kanske något att tänka på nästa gång man går ensam över en kyrkogård på natten?

Text: Izabella Rosengren, på uppdrag av forskning.se

Dödens högtider

Cemetery light and fireAlla helgons dag: är en kristen högtid som utan avbrott har ingått i det svenska kyrkoåret sedan medeltiden. Högtiden markerar slutet på sommaren och vinterhalvårets början och firas till martyrers och helgons ära. Man trodde att de döda i samband med sommarens slut och vinterns början återvände hem och behövde vägledas med ljus och eldar, vilket lever kvar i den moderna seden att tända ljus, smycka och vaka över anhörigas gravar.

Högtiden inträffade tidigare alltid den 1 november men flyttades 1772 till närmaste söndag. Hette fram till 1953 Allhelgonadagen, då den bytte namn till Alla helgons dag och flyttades till den lördag som infaller mellan den 31 oktober och 6 november.

Halloween pumpkin lantern.Halloween: I anglosaxiska länder motsvaras dagen före Alla helgons dag av den folkliga Halloween – en förvrängning av det ursprungliga All Hallows’ Eve (alla helgons afton) – med barnupptåg av olika slag. Seden har varit populär i USA sedan 1800-talet och sedan mitten av 1990-talet har den även vunnit spridning i Sverige. Inträffar 31 oktober.

Ursprungligen härstammar halloween från den keltiska helgen Samhain då de dödas själar ansågs återvända till jorden. Människorna klädde ut sig och gick och tiggde mat och dryck till festen. Ljusprydda pumpor sattes ut för att mota bort ondskan.

Läs mer: Bloggen Högtider och traditioner

Vi finns där du är @forskningsnyhet

Därför skräms vi med döden

 lästid ~ 4 min