Svenska studenter skickar mätinstrument till månen

– Det här är en stor utmaning för våra fysikstudenter och en fantastisk chans att få jobba med ett skarpt projekt som kommer att göra avtryck på månen, säger Maria Hamrin, docent i rymdfysik och programansvarig för civilingenjörsprogrammet i teknisk fysik vid Umeå universitet.

Månen är vår närmaste granne i rymden och den enda himlakropp som människan har besökt. Månen var ett hett resmål på 1960- och 1970-talen, men sedan övergavs vår första utpost i rymden för att i stället utforska andra delar av solsystemet. Sedan 1976 har bara en enda månlandning genomförts. 2013 skickade Kina upp en robotstyrd månlandare med en rover, en obemannad landfarkost, för att göra geologiska undersökningar på månen.

Till månen 2017

Men kapplöpningen till månen har tagit fart igen – och studenter och forskare vid Umeå universitet är med i jakten. De ska bygga ett mätinstrument som ska skjutas upp till månen med en raket i november 2017.

– Det här är ett fantastiskt projekt för våra studenter, men också för universitetet som helhet, säger Anders Fällström, prorektor vid Umeå universitet. Rymden spelar en stor roll för att väcka intresset för naturvetenskap i stort och rekrytera studenter till naturvetenskapliga utbildningar. Att som universitet ha studenter som är med i projekt som landar på månen är naturligtvis något alldeles extra.

Initiativet kommer från Space Science Sweden, en grupp rymdintresserade i Umeå. Tillsammans med det tyska ingenjörskollektivet PT Scientists deltar de i Googles tävling Lunar Xprize som går ut på att skicka en privatfinansierad robot till månen. PT Scientists har i samarbete med biltillverkaren Audi utvecklat en rover som kan köra över månytan, placera ut mätutrustning och skicka data tillbaka till jorden. Tyskarna efterlyste entusiaster som ville utveckla experiment att genomföra på månen. Space Science Sweden antog utmaningen – och fick uppdraget.

Plats för vetenskapliga experiment

– Vi har utvecklat en termiskt skyddad container för vetenskaplig mätutrustning, berättar Sebastian Sjöquist, Space Science Sweden. Vårt eget experiment handlar om att få litiumbatterier att fungera i vakuum, men vi insåg att vi hade plats över för vetenskapliga experiment.

– Då vände de sig till våra studenter och forskare för att fylla containern med ytterligare innehåll, säger Maria Hamrin. Vi fastnade för att bygga ett instrument som kan mäta det elektriska fältet vid månytan eftersom detta aldrig gjorts förut.

Når målet trots högriskprojekt

Det elektriska fältet sätter måndammet i rörelse, vilket kan störa elektronisk utrustning. Att veta mer om det är viktigt inför framtida resor till månen och liknande himlakroppar.

Forskargrupper i rymdfysik och optisk fysik kommer att bidra med sin kompetens, medan frivilliga studenter är de som bygger och testar instrumentet.

– Som alla rymdmissioner är det förstås ett högriskprojekt eftersom både rymdfarkosten, rovern som landsätts och dess instrument kommer att utsättas för en rad påfrestningar, säger Maria Hamrin. Även om något misslyckas och instrumentet inte kan skicka tillbaka mätdata, är ändå ett av våra viktigaste mål uppnått. Vi har visat att det går att bygga vetenskapliga relevanta rymdinstrument med väldigt små resurser och i samarbete med studenter.

Mer information:

Maria Hamrin, docent i rymdfysik, programansvarig för civilingenjörsprogrammet i teknisk fysik, Umeå universitet, maria.hamrin@umu.se

Sebastian Sjöquist, projektledare och grundare av Space Science Sweden, sebbe.sjoquist@gmail.com

Isak Silander, förste forskningsingenjör, institutionen för fysik, Umeå universitet, medlem i Space Science Sweden, isak.silander@umu.se