Minns du filmerna Armageddon och Deep Contact från 1998? Enorma asteroider på väg mot jorden med hot om katastrofala följder, och vetenskapsmän som gör sitt yttersta för att eliminera dem. Nu kämpar forskare vid KTH för att vara med på ett rymduppdrag av liknande karaktär: Att knocka en astroid ur sin bana.
Om några år, 2022, planerar NASA att skicka upp en 300 kilos rymdfarkost och ramma asteroiden Didymos. Parallellt kommer då en ESA-byggd satellit att cirkulera i omloppsbana runt Didymos och registrera samt spela in den spektakulära händelsen.
En grupp forskare med bland annat rymdfysiker från KTH, är ett av fem team som konkurrerar om att just deras satellit ska ingå i ESA:s Asteroid Impact Mission (AIM).
Det är för att få en större vetenskaplig avkastning från uppdraget som ESA och NASA samarbetar och efterfrågat två Cubesat-satelliter som ska hänga med AIM-rymdfarkosten ut till Didymos. ESA kommer att utse de bästa förslagen i juni 2016.
Mäta asteroidens magnetism
ESA:s uppdrag är tudelat, och det Cubesat-förslag som KTH designat kommer att kunna ta hand om ett antal olika mätningar.
– Vi har föreslagit två Cubesat-satelliter som kommer att mäta asteroidens magnetism, undersöka vad asteroiden består av samt studera det material som kommer att slungas ut från Didymos när asteroiden träffas av NASA:s rymdfarkost, berättar Lorenz Roth, rymd- och plasmafysiker på KTH.
Asteroid Impact Mission planeras in i minsta detalj redan nu, i god tid inför beslutet om att köra eller inte som tas i december 2016. Uppdraget kommer att vara det första i sitt slag att stöta på en dubbelasteroid i rymden. Ja, Didymos har nämligen sällskap av en måne som cirkulerar runt asteroiden.
Hur är det då tänkt att fungera med Cubesat-satelliterna?
Jo, de kommer släppas ut i Didymos omloppsbana från AIM-rymdfarkosten, som själv kommer att befinna sig på behörigt avstånd från asteroiden.
– Cubesat är både enklare och billigare än standardsatelliter för sådana här högriskuppdrag. ESA vill inte att AIM-rymdfarkosten ska påverkas av själva närkontakten mellan NASA:s rymdfarkost och Didymos, så då måste den befinna sig på säkert avstånd från kollisionen.
Om Cubesat-satelliterna blir skadade är dessa de enda rymdfarkoster du förlorat, säger Lorenz Roth. Han berättar samtidigt att det återstår en hel del forskning om just asteroider.
Studera effekten av kraschen
– Även om vi vet ungefär vad Didymos består av är dess måne lite av ett mysterium. Jag tycker på det hela taget att detta är ett coolt forskningsprojekt. Att krascha en 300 kilo tung rymdfarkost rakt in i en asteroid och sedan studera effekterna av det. Vi interagerar verkligen med vårt forskningsobjekt i stället för att bara stirra på det på avstånd, säger Lorenz Roth.
Det ska tilläggas att Didymos mäter 800 meter i diameter medan Didymoon, som är smeknamnet på månen, är 150 meter i diameter. ESA:s Asteroid Impact Mission och NASA:s Double Asteroid Redirection Test (DART) kommer att genomföras när Didymos befinner sig så nära jorden som möjligt (år 2022), vilket är ungefär fyra gånger avstånden mellan jorden och månen.
I den forskargrupp som KTH ingår i återfinns även Institutet för rymdfysik, ÅAC Microtec, Institute for Space Sciences of Catalonia (IEEC) och German Aerospace Center (DLR).
Förutom Lorenz Roth ingår även KTH-forskarna Gunnar Tibert och Nickolay Ivchenko i forskargruppen, som går under namnet The PALS (Payload of Advanced Little Satellites).
Lorenz Roth på 08 – 790 76 89 eller lorenzr@kth.se.
