Lite växthusgaser från rätt skött kompost

Kompostering innebär att organiskt material bryts ned. Under processen bildas en del växthusgaser, och det är viktigt ur ett klimatperspektiv att minimera utsläppen av de kraftfulla växthusgaserna metan och lustgas. Evgheni Ermolaev från SLU har i sitt doktorsarbete undersökt hur komposter med mat- och trädgårdsavfall bör skötas för att utsläppen av dessa gaser ska bli så små som möjligt. Han har undersökt både hemkompostering och storskalig kommunal strängkompostering, och har följt upp dessa studier med noga kontrollerade laboratoriestudier som visar vad som sker i komposterna. Störst betydelse för utsläppen av såväl metan som lustgas hade vattenhalten, men dess påverkan var olika i komposteringens olika skeden.

– Komposten får inte vara för blöt under den mest aktiva komposteringsfasen, den med hög temperatur, och komposten får inte torka ut i slutet av komposteringen eller under eftermognaden om man vill undvika onödiga metan- och lustgasutsläpp, säger Evgheni Ermolaev.

Ett annat råd är att kompostering och eftermognad bör genomföras snabbt, eftersom det fanns tecken på ökade utsläpp under senare delen av komposteringen, när komposten redan är väl nedbruten.

– Hemkomposter bör vändas mycket sällan eller inte alls, om man vill hålla växthusgasutsläppen så låga som möjligt, säger Evgheni Ermolaev. Det är också viktigt att den färdiga komposten används som jordförbättringsmedel och ersätter torv och mineralgödsel, eftersom detta minskar användningen av fossila resurser och bidrar till inlagring av kol i marken, och därmed minskar växthuseffekten.

Matavfallskomposter är ofta ganska sura inledningsvis, med pH under 6. I detta skede var utsläppen av lustgas större i komposter med låg vattenhalt och i komposter vars startmaterial innehöll nitrat.

– Man kan testa kompostmaterialets vattenhalt genom att forma en boll av det i handen och sedan krama den så hårt man kan, säger Evgheni Ermolaev. Om det då inte kommer några vätskedroppar mellan fingrarna och bollen behåller formen när man öppnar handen är vattenhalten runt 50 procent och lämplig för kompostering.

Om komposten är för torr i det inledande skedet ökar alltså risken för höga lustgasutsläpp. Senare i komposteringsprocessen, när temperaturen stigit över 40°C och pH ökat till över 7, finns en risk för stora utsläpp av metan om vattenhalten är för hög, enligt labbförsöken. Utsläppen ökade mycket starkt med ökad vattenhalt i detta skede, eftersom vattnet i porerna begränsade tillgången till syre inne i materialet, vilket gynnade produktionen av metan.

Hur komposten sköts påverkar således starkt hur stora utsläppen av växthusgaser blir. Något som har stor betydelse för hur komposten ska skötas är om det är en storskalig kompost eller en hemkompost (för ett hushåll). En undersökning av 18 hemkomposter visade att utsläppen av metan var små i de flesta av dem, men höga i några få. Utsläppen av metan i hemkomposter ökade med ökad temperatur. Komposter som blandades sällan eller inte alls och som inte överbelastades med alltför mycket avfall släppte ut minst metan. Hemkomposterna släppte hela tiden ut en del lustgas.

– Komposten bör därför användas så snart som möjligt när den väl är tillräckligt mogen, säger Evgheni Ermolaev. Genom att då använda den som jordersättning hålls utsläppen av växthusgaser så låga som möjligt samtidigt som komposten bidrar till ökad mullhalt och kolinlagring i marken.

FAKTA
Evgheni Ermolaev, institutionen för energi och teknik, försvarade sin doktorsavhandling Greenhouse gas emissions from food and garden waste composting den 11 juni 2015 vid SLU i Uppsala. Opponent var Professor Katia Lasaridi, Department of Geography, Harokopio University, Aten, Grekland.

Länk till avhandlingen (pdf) http://pub.epsilon.slu.se/12223/

Kontaktinformation
Evgheni Ermolaev, 018-67 17 43, Evgheni.Ermolaev@slu.se. För frågor på svenska, kontakta: Håkan Jönsson, professor, Inst. för energi och teknik, enheten för kretsloppsteknik, Sveriges lantbruksuniversitet, 018-67 18 86, hakan.jonsson@slu.se