Odemokratisk landsbygd

Stora och ekonomiskt starka kommuner klarar i regel välfärdens krav bättre än små och svaga. Sedan 1995 har befolkningen minskat i 170 av Sveriges 290 kommuner, samtidigt som antalet invånare ökat totalt i landet. 80 kommuner har färre än 10000 invånare. För att lösa gemensamma problem och skapa fungerande välfärd, stordriftsfördelar och synergieffekter, så har samarbetet mellan småkommuner ökat i Sverige de senaste 20 åren. Samarbete över kommungränserna skapar oklarheter i ansvarsutkrävandet, eftersom medborgarna kan få svårt att se var det politiska ansvaret ligger.

Gissur Erlingsson, statsvetare vid Centrum för kommunstrategiska studier, Linköpings universitet, ser tecken på ett stigande intresse för en kommunreform i Sverige.

– Många småkommuner får svårt att klara framtidens välfärdsutmaningar, inte minst inom äldreomsorgen. Problemet fördjupas av att det är folk i arbetsför ålder som flyttar.

Gissur Erlingsson pekar på tre sätt att komma till rätta med småkommunproblematiken i Sverige

1. Slå samman mindre kommuner till större och starkare enheter.
2. Förstatliga eller regionalisera vissa uppgifter hos svaga kommuner med liten befolkning.
3. Hitta vägar till att anpassa kostymen när kommunen krymper, alla kan inte ha målet att växa.

– Om inget börjar göras mer seriöst i frågan kommer situationen sannolikt att bli ohållbar, och de mindre kommunerna tvingas till enorma skattehöjningar. Någon slags tumskruvar ovanifrån kommer nog att krävas för att komma tillrätta med småkommunproblemet, säger Gissur Erlingsson.

Norge och Finland är mitt uppe i en liknande process och i Danmark drev regeringen för några år sedan igenom en hårdbantning av antalet kommuner.

Norge
Demokratiaspekten är det viktigaste argumentet när den norska regeringen nu aviserar en omfattande kommunreform. Målet är att gå från dagens 428 kommuner till cirka hundra, bland annat för att få bort det omfattande och nära samarbetet mellan grannar. Stödet för en reform har ökat de senaste åren, i takt med att det växt fram fler interkommunala samarbeten. Bristen på demokratisk kontroll i verksamheter som styrs genom indirekt representation har också blivit extra tydlig genom några uppmärksammade avslöjanden om korruption. Ett konkret förslag om hur den norska kommunreformen ska genomföras väntas i slutet av året.

– När kommunerna samarbetar är det svårt att veta vem man ska ställa till ansvar, säger Asbjørn Røiseland, professor i statsvetenskap vid Universitet i Nordland i Bodö.

Finland
Regeringen i Finland har haft förhoppningar om att få ner antalet kommuner från dagens drygt 300 till ett 70-tal, men Siv Sandberg, statsvetare vid Åbo Akademi i Finland, tror inte att det är realistiskt. Oviljan har varit stor, särskilt i storstadsregionerna där välfungerande kranskommuner inte vill hålla fattigare grannar under armarna.

– Ska man lyckas med att lägga samman kommuner måste det nog till ett visst mått av tvång, konstaterar Siv Sandberg.

Danmark
2007 bantade Danmark antalet kommuner från 270 till 98. Den genomgripande reformen drevs igenom med fast hand av den danska regeringen.

– Man kan gott säga att kommunerna blev påtvingade reformen. Alla kommuner med färre än 30000 invånare fick i uppdrag att finna ut vilken eller vilka andra kommuner de skulle slås samman med, säger Martin Bækgaard, statsvetare vid Aarhus Universitet.

Reformens mål var att skapa effektivare och resursstarkare kommuner. Utvärderingar som gjorts visar att effektiviteten stärkts, men på bekostnad av demokratiska värden. Många medborgare uppger att de känner sig mer alienerade i de nya storkommunerna och därmed har valdeltagandet har sjunkit.

– Men reformen har också gagnat demokratin. Med större kommuner har det blivit lättare för fler partier att ställa upp i val och fler synpunkter blir representerade, säger Martin Bækgaard.

Ett nytt demokratiskt problem uppstår alltså med valdeltagandet. Förhoppningen om att stärka legitimiteten genom att minska mellankommunala samarbeten bygger på att folk accepterar den nya indelningen.

Text: Torbjörn Tenfält, frilansjournalist
Redaktör: Danil Lundbäck, forskning.se
Intervjuade forskare: Gissur Erlingsson, Asbjørn Røiseland, Siv Sandberg och Martin Bækgaard