Nytt sätt att använda satellitbilder visar tillväxt i Nordkorea

En satellitbild över en upplyst natthimmel är ett sätt att mäta ekonomisk aktivitet och utveckling. Från rymden ser man ljusflödet från de snabbt växande ekonomierna i Sydostasien och i den jämförelsen framstår Nordkorea som ett svart hål. Men räcker det som bevis för att där inte sker någon tillväxt?

Nej, menar kulturgeograferna Magnus Andersson och Ola Hall som tycker att en upplyst natthimmel är ett alldeles för trubbigt instrument; det förutsätter att ekonomisk aktivitet och energianvändning alltid går hand i hand. Därför har de kommit på en ny metod där de kompletterar satellitbilderna över energianvändningen med bilder över jordbruksmark. När de sedan sammanställer data från tiotals år tillbaka i tiden får de en mer rättvis bild över utvecklingen.

– Metoden är särskilt användbar i länder med en stor jordbrukssektor och i slutna diktaturer som Nordkorea där inga andra data finns att tillgå, säger Ola Hall. Det är ett sätt att mäta utvecklingen oberoende av regimens eventuella vilja att frisera siffror.

Särskilt bra fungerar metoden i länder med traditionellt jordbruk. Sedan Sovjetunionen fall har Nordkorea inte haft tillgång till konstgödsel och därmed måste allt ökning av produktionen ske genom expandering av den uppodlade marken.  I länder med modernt jordbruk ökar man produktionen genom intensifiering av den redan uppodlade marken, inte expandering.

År 2002 lät den nordkoreanska ledningen utfärda ett dekret som innebar en viss uppluckring av planekonomin. På en mycket liten yta fick bönder lov att odla grönsaker och sälja på små lokala marknader där priserna sattes efter utbud och efterfrågan. Försöket går att se på satellitbilder genom att den uppodlade marken ökade. Redan efter två år tog dock regimen tvärt tillbaka reformen. Utvecklingen gick för snabbt och man var rädd att förlora kontrollen.

Därmed avstannade utbredningen av den uppodlade marken, men inte helt. Långsamt har jordbruksmarken fortsatt öka i Nordkorea.  Det har skett en fläckvis expansion på ställen bortom huvudstadsområdet Pyongyang.

Detta kan enligt Magnus Andersson tolkas som att den starka centralmakten långsamt håller på att släppa sitt järngrepp om landet.

– Det ser ut som om den ekonomiska makten sakta decentraliseras, säger han.
Vad detta betyder rent politiskt är förstås svårt att säga. Drar man paralleller till processer i andra diktaturer brukar en decentralisering av centralmakten vara ett första steg mot större demokrati.