Unikt bladmögel i den svenska potatisen
Potatisbladmögel är potatisodlarnas värsta fiende, och nu visar det sig att den genetiska variationen hos denna skadegörare tycks vara större i Norden än någon annanstans utanför Sydamerika. Dessutom har vi fått in ett ogräs som hjälper till med smittspridningen. Om detta berättar Lina Sjöholm i en avhandling från SLU.
Bladmögel på potatis (Phytophthora infestans) är en av världens mest ökända växtsjukdomar. Denna skadegörare orsakade massvält (“the potato famine”) på Irland vid mitten av 1800-talet och orsakar fortfarande stora problem och kostnader för potatisodlare över hela världen.
Bakgrunden till Lina Sjöholms doktorsavhandling är att förutsättningarna för smittspridning i Sverige har förändrats på två viktiga punkter under de senaste årtiondena. För det första har vi fått in en ny parningstyp av potatisbladmögel i landet, vilket möjliggör sexuell förökning. För det andra har bägarnattskatta dykt upp som ogräs i södra Sverige – en potatissläkting som också drabbas av potatisbladmögel.
Lina Sjöholms arbete visar att bladmögelsituationen i Sverige och övriga Norden är unik i jämförelse med andra delar av världen. Här förökar sig patogenen både vegetativt och sexuellt, vilket ökar den genotypiska variationen. Inga dominerande genotyper (individer/kloner) kunde hittas i prover insamlade i Sverige, Norge, Danmark och Finland, och detta kan jämföras med situationen i Storbritannien där enstaka bladmögelgenotyper dominerar under och mellan odlingssäsongerna. I detta avseende liknar förhållandena i Norden bara dem som råder i bladmöglets ursprungsområde i Sydamerika.
Smittat utsäde var tidigare det enda sättet för bladmögel att övervintra, men genom sexuell förökning kan sjukdomen nu också överleva i odlingsjorden i form av så kallade oosporer. Lina Sjöholms fältförsök visade att dock att knölinfektioner inte alltid styr spridningen av bladmögel under säsongen. Luftburen smitta från kringliggande fält kan vara viktigare för hur bladmögelangrepp uppkommer. Smittspridningen från grannfält visade sig vara orsakad av ett otal genotyper, och denna variation kommer troligtvis från tidigare infektioner av oosporer.
Bägarnattskattan är ett ogräs i radodlade grödor och den har visat sig vara mycket mottaglig för bladmögel. I avhandlingen visar Lina Sjöholm att bladmögelsmitta som kommer från bägarnattskatta är mer aggressiv på potatis än bladmögel som bara har infekterat potatis. Dessutom visade sig bladmögel från bägarnattskatta ha större förmåga att bilda oosporer än bladmögel från potatis. Genom dessa båda egenskaper kan förekomst av bägarnattskatta förvärra bladmögelsituationen i ett potatisfält. En god växtföljd kan helt förstöras om bägarnattskattan finns i fältet.
Det verkar som att sexuell förökning och oosporer har en stor betydelse för hur badmögel sprids och överlever i Sverige och Norden. Mer forskning behövs dock för att med säkerhet säga hur stor betydelse det har.
INFORMATION OCH KONTAKT
Agronom Lina Sjöholm, institutionen för skoglig mykologi och patologi, försvarar sin avhandling “How sexual reproduction affects the population biology of Phytophthora infestans” vid SLU i Uppsala torsdagen den 20 december 2012.
Länk till avhandlingen (pdf)
Kontakt
Lina Sjöholm, lina.sjoholm@slu.se“>lina.sjoholm@slu.se, 018-67 26 53
