Oförmåga att kombinera ordpar kan avslöja demens

I takt med att fler lever till en högre ålder blir demenssjukdom ett allt större problem i samhället. För att de som drabbas ska få rätt vård och hjälp är det viktigt att upptäcka sjukdomen i ett så tidigt skede som möjligt.

– Som logoped och språkintresserad har jag forskat för att bidra till att utveckla bättre diagnostiska verktyg för demens. Jag och mina kolleger har undersökt det semantiska minnet hos allt från unga friska till äldre med normal försämring av minnet och till dem som har utvecklat demens. Det har vi gjort genom olika språkliga och neurofysiologiska tester, säger Raffaella Crinelli, doktorand och författare till den aktuella avhandlingen.

I arbetet använde forskarna till att börja med ett par enkla, etablerade språktester som är utformade för demenssjukdom. Dessa språktester mäter den aktiva förmågan att finna ord, substantiv respektive verb. Här gällde det att på en minut dels nämna så många djur som möjligt, dels nämna vad en person kan göra. Forskarna kunde visa att de dementa har skadad ordhämtning – i synnerhet när det gäller verben – och att detta hör ihop med en för låg genomströmning av blod i vissa delar av hjärnan.   

Men forskarna konstruerade även ett helt nytt språktest för att diagnostisera patienter med demenssjukdom. Testet prövar hjärnans förmåga att automatiskt hitta rätt kombinationer av ord. I testet ingår ordpar som semantiskt hör ihop, likaväl som semantiskt orelaterade ord. Det är både konkreta ord, som till exempel “stol + bord”, och abstrakta ord, som “ursprung + inledning”. Dessa riktiga ordpar har blandats med ordpar som inte alls matchar varandra.

Resultaten visar att äldre friska var lika bra på så kallad automatisk ordhämtning som yngre människor. Denna automatiska ordhämtning fanns kvar hos personer med mild demenssjukdom, men såg olika ut om patienterna hade Alzheimers sjukdom i ett tidigt stadium eller så kallad semantisk demens, alltså bevarad talförmåga men problem med att förstå ords betydelse. Bland annat såg forskarna skillnader i reaktionstider hos friska äldre och patienter med Alzheimers respektive patienter semantisk demens, där de förstnämnda var snabbast och de sistnämnda tog längst tid på sig. Vid tester som innebar mer krävande ordinhämtning syntes också tydliga skillnader mellan personer med mild demens och friska kontroller. Resultaten av det nya språktestet korrelerades med markörer för hjärnans aktivitet och ett mått på blodgenomströmning i hjärnan för att säkerställa diagnoserna.

I en annan delstudie i avhandlingen använde forskarna magnetkamera för att jämföra hjärnan hos Alzheimerssjuka och personer med semantisk demens. De kunde då se att den vita substansen krympt i ett specifikt område i hjärnan, kallat inferior longitudinal fasciculus, hos personer med semantisk demens, vilket skulle kunna tyda på att detta område är viktigt för det semantiska minnet.

– Vår forskning visar att enkla tester av ordbearbetning kan vara värdefulla för att upptäcka demens, speciellt i kombination med neurofysiologiska tester, elektroencefalogram och undersökning med magnetkamera, säger Raffaella Crinelli.

INFORMATION
Studierna i avhandlingen bygger på ett samarbete mellan Karolinska Institutet och Waldau universitetssjukhus för psykiatri i Schweiz. Arbetet har finansierats genom Nationella forskarsolan i vård och omsorg, Stiftelsen Lions forskningsfond för åldersrelaterade sjukdomar, Gun och Bertil Stohnes Stiftelse, Stiftelsen Demensfonden, Stiftelsen Sigurd och Elsa Goljes Minne, och Alzheimersfonden. Huvudhandledare har varit professor Lars-Olof Wahlund vid institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle.

Doktorsavhandling: “When I show the Beatles then you say: ‘Ramones!’ – Imagining semantic memory in Alzheimer’s Disease and Semantic Dementia”, Raffaella M Crinelli, Karolinska Institutet 2012.  ISBN: 978-91-7457-759-4.