2 juli 2012

Artens livshistoria avgör risken att dö ut

Risken att en art dör ut avgörs delvis av populationens storlek och artens sätt att leva. Tobias Jeppsson och Pär Forslund vid SLU har undersökt hur olika tänkta livshistorier, med t.ex. olika antal avkommor och olika snabb mognad till vuxna individer, påverkas av små populationsstorlekar. Resultaten kan exempelvis användas när en arts rödlistningsgrad ska bedömas.

I små populationer av en art får slumpmässigheten i enskilda individers öde ett större genomslag på populationsdynamiken än i stora populationer. Detta förhållande påverkar populationens risk att dö ut.

Frågan är om denna effekt är lika stark för alla arter. Tidigare forskning antyder att effekten påverkas av arters livshistoria, som t.ex. tajmingen i överlevnad och reproduktion eller om arten är lång- eller kortlivad. Kunskapen om detta är dock långt ifrån heltäckande, vilket gör det svårt att förutse hur enskilda arter påverkas av denna så kallade demografiska slumpmässighet (demographic stochasticity).

Tobias Jeppsson och Pär Forslund vid SLU i Uppsala angripit frågan genom att modellera ett brett spektrum av livshistorier som representerar olika typer av arter med olika överlevnad hos adulta (vuxna) och juvenila (unga) individer, samt med olika antal avkommor och mognadsålder.

Resultaten visar att utdöenderisken hos de olika livshistorierna skiljer sig starkt åt. Generellt sett så ökade utdöenderisken för livshistorier som karakteriseras av ett större antal avkommor eller lägre mognadsålder, vilket innebär att “snabba” livshistorier påverkas mer negativt än mer långlivade arter som får färre avkommor.
– Resultaten kan t.ex. överföras till hotade arter, där man genom att känna till grundläggande artegenskaper och därmed artens livshistoriestruktur, kan förutse dessa arters inneboende känslighet för små populationsstorlekar, säger Tobias Jeppsson.

Effekten av slumpmässighet i små populationer används ofta i diskussioner om hur stora delpopulationer behöver vara för att en art ska anses livskraftig. Indirekt ingår denna effekt även i kriterierna som används vid rödlistning av hotade arter.
– Eftersom dessa resultat visar hur effekten av demografisk slumpmässighet kan skilja sig åt mellan arter, öppnar detta för möjligheten till mer specifika artanalyser, baserad på grundläggande och allmänt tillgänglig artinformation, säger Tobias Jeppsson.

INFORMATION OCH KONTAKT
Artikeln “Can Life History Predict the Effect of Demographic Stochasticity on Extinction Risk?” kan läsas i The American Naturalist volym 176(6)

Tobias Jeppsson, nu vid Oslo universitet, Centre for Ecological and Evolutionary Synthesis, (+47) 46501636, tobias.jeppsson@slu.se,

Pär Forslund, 018-67 22 81, 070-218 24 50, Par.Forslund@slu.se

Senaste Nytt

Nyhetsbrev med aktuell forskning

Visste du att robotar som ser en i ögonen är lättare att snacka med? Missa ingen ny forskning, prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Jag vill prenumerera