Plus för glesbygd i ”grön” kalkyl
Om man sätter kronor och ören på icke-marknadsmässiga tjänster från ekosystemen, skulle glesbygden kunna ersättas för de ”gröna” värden de bidrar med.
Forskare vid SLU har uppskattat värdena för rekreation och för marken som sänka för kol och näringsämnen i skog, våtmark respektive jordbruksmark i fyra delar av Sverige. De jämförde sedan bruttoregionalprodukterna (de sammanlagda inkomsterna i regionen), med och utan gröna värden.
De nordliga regionerna, dvs. södra och norra Norrland, som traditionellt genererar mindre inkomster per invånare, blir de mest inkomstbringande vid gröna räkenskapsberäkningar. Den traditionellt beräknade inkomsten per invånare ökar där med mellan 50 eller 150 procent. För Sverige som helhet blir emellertid skillnaden mellan traditionellt och grönt inkomstmått mer måttlig, eftersom produktionsvärdena för ekosystemtjänster är relativt låga i Svealand och Götaland.
De gröna inkomsterna har ökat mest i norra Norrland 1995–2000, framför allt på grund av skogstillväxten, vilket gynnat kolinlagringen. Konventionellt beräknad inkomst i samma region visar en betydligt lägre procentuell ökning än i Svealand.
För att kunna jämföra utvecklingen i olika regioner måste alltså det som idag är ”gratis”, t.ex. rekreationsvärde, prissättas. Om de som tillhandahåller ekosystemtjänsterna också ersätts, kan även glesbygden få en positiv utveckling genom ökade försörjningsmöjligheter.
Text: Nora Adelsköld
Kontaktinformation
Ing-Marie.Gren@ekon.slu.se, 018-67 17 53
Läs mer: Ecological Economics 68/2009, “Ecosystem services and regional development: An application to Sweden” http://www.sciencedirect.com/science?_ob=ArticleURL&_udi=B6VDY-4WGKXN6-1&_user=651610&_rdoc=1&_fmt=&_orig=search&_sort=d&_docanchor=&view=c&_acct=C000035238&_version=1&_urlVersion=0&_userid=651610&md5=79eb0aea24b78c497ca7398ccd003c04
