Skydd mot skogens värsta skadegörare testade

Rottickan (Heterobasidion annosum) är den överlägset svåraste skadegöraren i svenskt skogsbruk, och problemen är störst i granskog. Angreppen börjar vanligen med att sporer landar och etablerar sig på färska stubbytor, varifrån svampen sprider sig till närliggande, stående träd via rotkontakter mellan stubbens och trädets rötter. Nicklas Samils avhandling handlar om två bekämpningsmetoder: kemisk respektive biologisk stubbehandling.

Vid kemisk bekämpning appliceras 35-procentig urealösning på stubbytor vid gallringsarbete. Urean höjer pH-värdet i veden till den grad att rottickan inte kan etablera sig i stubbytan. Urea finns i urin och används även som gödning och i produkter som hudkrämer och tuggummi.

Nicklas Samils undersökningar av två granbestånd i Skåne som gallrats femton år tidigare visar att ureabehandling ger ett gott skydd mot rotröta och att behandlingen har god långtidseffekt. På de ytor där de färska stubbytorna hade behandlats med urea vid gallringen var 6 % av träden döda eller rötskadade efter femton år. På ytor där stubbarna inte behandlades var 46 % av träden döda eller angripna. Dessutom hade inte ett enda träd på de behandlade ytorna fällts av de kraftiga stormarna år 2005 och 2007, medan de obehandlade ytorna hade förlorat 9 % av sina träd.

Vid biologisk bekämpning appliceras en suspension med sporer från pergamentsvamp (Phlebiopsis gigantea) direkt på stubbytan efter kapning. Denna svamp är vanlig i våra skogar och lever normalt som nedbrytare på färsk ved. Pergamentsvampen växer ut över stubbytan och förhindrar rottickans framfart, främst genom att fysiskt hindra rottickan från att etablera sig. Sedan mitten av 1990-talet används en produkt (Rotstop®) i svenska granskogar vid gallring och slutavverkning för att minska rötskador på kvarlämnade träd.

En jämförelse av olika individer av rotticka visade att svampens tålighet mot överväxning av pergamentsvamp varierar. Det innebär att rottickan har förutsättningar att utveckla individer som är mer toleranta mot pergamentsvampen om rätt omständigheter uppstår. Nicklas Samils anser dock att risken för att detta ska ske i skogsmark är mycket liten.

Det preparat som används kommersiellt innehåller sporer från en enda individ (klon) av pergamentsvamp. När Nicklas Samils undersökte pergamentsvampbeståndet i ett område fyra år efter en stubbehandling visade det sig att de individer som hittades uppvisade stora likheter med den klon som använts vid behandlingen, men att ingen var identisk. Detta visar att den kommersiella klonen parar sig med de naturligt förekommande individerna. Den klon man applicerade verkade dock inte ha spritt sig utanför behandlingens yta.

En jämförelse av olika populationer av pergamentsvamp i områden runt Östersjön med nordamerikanska individer av samma art visade att det finns så stora genetiska skillnader mellan amerikanska och europeiska individer att man inte bör flytta isolat mellan kontinenterna.

Modifierad variant för forskningsändamål
För att kunna studera rottickans samspel med andra svampar under mikroskop har Nicklas Samils tagit fram genetiskt modifierade isolat som har självlysande mycel och därmed enkelt kan skiljas från andra svampar.
____________

Nicklas Samils, institutionen för skoglig mykologi och patologi, SLU, försvarar sin avhandling Monitoring the Control Methods of Heterobasidion annosum s.l. Root Rot.

Tid: Fredag den 12 september 2008, kl. 09.15

Plats: Sal FU 26, HVC (Husdjursvetenskapligt centrum), SLU, Ultuna, Uppsala.

Opponent: Professor Stephen Woodward, School of Biological Sciences, University of Aberdeen, Aberdeen, Skottland.

Länk till pdf med den fullständiga avhandlingen:
http://diss-epsilon.slu.se/archive/00001790/

Detta och övriga pressmeddelanden från SLU:
http://www.slu.se/page.cfm?page=102

Kontaktinformation
Mer information:
Nicklas Samils, tel. 073-531 03 32, Nicklas.Samils@mykopat.slu.se