Svenska gmo-regler på väg

Det krävs föreskrifter om odlingsavstånd och liknande för att hindra genetiskt modifierade (gmo) grödor från att förorena gmo-fria grödor. Man måste också försäkra sig om att gmo-grödor inte sprider sig till omkringliggande natur och att man kan spåra eventuell gmo-inblandning i livsmedel. De ekologiska, sociala och ekonomiska aspekterna av denna sam­existens beskrivs nu utförligt i rapporten “Lantbruk på lika villkor”, från Centrum för uthålligt lantbruk vid SLU. Författarna Klara Jacobson (SLU) och Kåre Wahlberg (KRAV) tar upp varför det ekologiska lantbruket tar avstånd från gmo-grödor och ger en översikt över dagens regler kring spridningsrisker, märkning och spårbarhet av gmo i hela livsmedelskedjan.

Alla länder inom EU har fått i uppdrag att utarbeta egna föreskrifter för samexistens mellan odling med och utan gmo. Danmark var tidigt ute och har ett lagförslag som bland annat kräver att alla som ska odla gmo-grödor genomgår en kurs och att de öppet informerar om sitt odlingsval. De ska vidare betala en avgift till en fond, från vilken ersättning utgår till andra lantbrukare som har lidit skada genom inblandning av gmo-grödor. I Sverige är samexistensregler under utarbetande. Jordbruksverket har lagt fram ett förslag till odlingsföreskrifter för majs och potatis för att begränsa spridning till andra odlingar. Frågorna om skadeståndsansvar och spridning till naturen hanteras separat.

BILDTEXTER: Potatis och majs är de grödor som omfattas av det svenska förslaget till odlingsföreskrifter för gmo-grödor. Foto: Mats Gerentz.

Kontaktinformation
Klara.Jacobson@sol.slu.se, 070-152 34 79