Artikel från Växjö universitet

Den här artikeln bygger på ett pressmeddelande. Läs om hur redaktionen jobbar.

12 december 2005

EU kan hantera kriser – om den politiska viljan finns

Det finns en bra krishanteringsförmåga inom EU. Juridiskt står unionen väl rustad att klara av kriser och gå vidare. Det bevisades under Österrikekrisen i EU år 2000. Men det är inte alltid det räcker med ett väl fungerande juridiskt ramverk. För att få en förändring till stånd krävs också en politisk vilja att sätta kraft bakom orden.

Rebecka Ulfgard, statsvetare vid Växjö universitet, har i sin doktorsavhandling ”Norm Consolidation in the European Union: The EU14-Austria Crisis in 2000” studerat den s k Österrikekrisen 2000. En politisk kris utbröt då inom EU sedan Wolfgang Schüssels konservativa ÖVP bildat en koalitionsregering med Jörg Haiders högerextrema FPÖ. 14 EU-länder ansåg att Österrike bröt mot EU:s värdegrund och unionen beslutade att införa diplomatiska sanktioner mot Österrike. Detta beslut ledde till att en kris utbröt inom EU.

– Jag har studerat fem skeden av den politiska krisen: uppkomsten, implementeringen, kriseskaleringen, nedtrappningen och de juridisk-politiska konsekvenserna. En slutsats man kan dra av mina studier är att EU:s förmåga att hantera kriser av det här slaget var god redan 2000, men att den blev ännu bättre efter Österrikekrisen. Ett resultat av krisen var t ex att en oberoende utredning tillsattes som bland annat utredde hur efterlevnaden av EU:s värdegrund kunde förbättras. Detta ledde till att EU formulerade om sin sanktionsartikel, Artikel 7. Nu räcker det med att misstänka att ett medlemsland är på väg att bryta mot EU:s värdegrund för att sanktionsåtgärder ska kunna vidtas, berättar Rebecka Ulfgard.

Men den omformulerade sanktionsartikeln har inte efterlevts i någon stor utsträckning. Sedan Österrikekrisen år 2000 har både Danmarks och Italiens regeringar byggt sin makt på koalitioner med främlingsfientliga partier. Inte i något av dessa fall har de andra medlemsländerna genomfört någon form av bestraffningsaktion.

– Jag drar slutsatsen att utöver ett tillfredställande juridiskt ramverk krävs också en stark politisk vilja att protestera. I fallet Österrike var det också så att både den franska och den belgiska regeringen utnyttjade situationen för inrikespolitiska ändamål. Länderna hade vid den tidpunkten problem med att stävja högerextrema krafter i det egna landet och man visade därför på Österrike som ett avskräckande exempel för sina väljare. Man utövade så att säga inrikespolitik på utrikespolitisk plan, säger Rebecka Ulfgard.

Rebecka Ulfgard är sedan 2000 verksam vid Institutionen för samhällsvetenskap vid Växjö universitet. Hon är född och uppvuxen i Lund.

Avhandlingen ”Norm Consolidation in the European Union: The EU14-Austria Crisis in 2000” försvaras den 16 december 2005, kl 10.00-12.00 i sal Myrdal, Växjö universitet. Opponent är professor Daniel Tarschys, Stockholms universitet.

Kontaktinformation
För mer information kontakta Rebecka Ulfgard, telefon: 0470-70 82 17, 0707-96 23 06, e-post: rebecka.ulfgard@vxu.se eller informatör Elisabet Wartoft, tel 0470-70 84 77, 0709-70 37 34, e-post elisabet.wartoft@vxu.se

Beställ boken från Kerstin Brodén, Växjö University Press, 0470-70 82 67, e-post: kerstin.broden@vxu.se

Nyhetsbrev med aktuell forskning

Visste du att robotar som ser en i ögonen är lättare att snacka med? Missa ingen ny forskning, prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Jag vill prenumerera