Tema

Tydlig flygradarbild av drabbad skog

Behovet är nu mycket stort att snabbt få en överblick över mindre områden med stormfälld skog på grund av risken för insektshärdar. Framöver kommer man även att behöva ta fram nya skogsbruksplaner över de drabbade fastigheterna. Den redan inarbetade radartekniken Carabas kan här komma till nytta. Förutom att stormskador framträder tydligt i bilderna kan man snabbt uppskatta den stående skogens volym. Man kan dessutom kartera oberoende av väderlek och dagsljus till skillnad från vid flygfotografering.

Direkt efter den förödande stormen den 8-9 januari kontaktade Skogsstyrelsen fjärranalysavdelningen vid SLU i Umeå för att undersöka möjligheten att kartlägga stormfälld skog med det flygburna radarsystemet Carabas. Johan Fransson, docent i skoglig fjärranalys på SLU, kontaktade då Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI), radargruppen på Chalmers Tekniska Högskola och IT-företaget Dianthus för att diskutera en kartering med Carabas i det akuta läget.

En tidigare forskningsstudie hade genomförts efter den kraftiga stormen i södra Sverige i december 1999. Johan Fransson var initiativtagare och projektledare för denna studie som genomfördes i samarbete mellan SLU, Fredrik Walter (tidigare på SLU numera på Dianthus) och FOI. I projektet representerades skogsnäringen av Södra skogsägarna, Sydved och Skogssällskapet som bidrog med medel och fältpersonal.

Studien i Skåne gav ny kunskap om hur Carabas-bilder över stormfälld skog ser ut. Det konstaterades att radarekots styrka från stormfälld skog är betydligt högre än motsvarande eko från stående skog. De stormfällda träden avbildades också som avlånga ”korvar” i radarbilderna.

För att undersöka om kartläggning av stormskador skulle kunna automatiseras sattes en förstudie snabbt igång efter den aktuella stormen på det tidigare insamlade materialet efter stormfällningen 1999. Med hjälp av en befintlig produktionslinje för bearbetning av Carabas-bilder kunde snabbt och enkelt resultat tas fram av Dianthus. De visade områden med onormalt kraftiga radarekon. Parallellt tog radargruppen på Chalmers fram en metod för att hitta ”korvar” i bilderna.

Carabas-flygningen genomfördes den 19-20 januari mellan Växjö och Ljungby i Småland och den 25 januari över SLU:s försökspark Tönnersjöheden i Halland. Totalt karterades ett sex kvadratmil stort område av de hårt drabbade skogarna i södra Götaland.
FOI tillsammans med Ericsson Microwave Systems finansierade flygningen och framtagningen av radarbilderna.

Fem arbetsdagar efter första flygpasset kunde första kartan som visade detaljerat läge över stormfälld skog levereras från SLU till skogliga intressenter däribland Södra skogsägarna, Sydved, Sveaskog, Skogssällskapet, Växjö stift och Skogsvårdsorganisationen inom det drabbade området.

Skogsstyrelsen bedömer att mycket stormfälld skog kommer att ligga kvar när sommaren kommer – trots att skördarna jobbar för högtryck – och därmed föreligger stora risker för insektsangrepp och ekonomiska skador på den stående skogen om inget förebyggande görs. Varken flygbilder eller optiska satellitbilder ger tillräcklig information för att upptäcka mindre grupper av stormfällda träd inne i stående skog. Dessutom begränsas den optiska tekniken till dagsljus- och goda väderleksförhållanden.

– Vår förhoppning är att vi skall kunna se även mindre områden med stormfälld skog i Carabas-bilderna, säger Johan Fransson på SLU.

Efter stormen är behovet mycket stort av att ta fram nya skogsbruksplaner över de drabbade fastigheterna. Förutom att stormskador framträder tydligt i bilderna finns det ett mervärde av att uppskatta den stående skogens volym. Här har Carabas-tekniken visat sig mycket lämplig för att ta fram virkesförrådet.

– Detta kan göras med stor noggrannhet i synnerhet om Carabas-bilder kombineras med satellitbilder till sommaren, säger Mattias Magnusson, forskarstuderande och expert på geografiska informationssystem på SLU. Mattias Magnusson berättar att noggrannheten av skattningarna är fullt jämförbara med traditionella relaskopsmätningar i fält.

Fakta Carabas
Carabas är en långvågig radarsensor som utvecklats på Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) i Linköping tillsammans med Ericsson Microwave Systems i Mölndal. Sensorn skickar ut radiopulser och tar emot fördröjda ekon från varje puls. Dessa sätts sedan samman till en Carabas-bild genom datorbehandling. Bildintensiteten i en Carabas-bild är proportionell mot radarekots styrka.

Den vanliga bildrepresentationen på en bildskärm är att hög bildintensitet (ljust område) motsvarar ett kraftigt radareko. För att underlätta visuell tolkning för personer som är vana vid att tolka i svart-vita flygbilder har gråskalan i bilderna kastats om, d.v.s. det som är mörkt i bilden representerar kraftiga radarekon.

Kontaktinformation
Mer information och pressbilder
Johan Fransson, SLU, Johan.Fransson@resgeom.slu.se, 090-786 85 31
Mattias Magnusson, SLU, Mattias.Magnusson@resgeom.slu.se, 090-786 85 79

Tydlig flygradarbild av drabbad skog

 lästid ~ 3 min