8 december 2004

På väg mot miljömålet “Ingen övergödning”

Nu minskar kväveutlakningen från jordbruksmark, visar mätresultat från små jordbruksbäckar, och enligt modellberäkningar kan utlakningen minskas ytterligare genom justeringar i odlingen. Detta visar Katarina Kyllmar i en avhandling från SLU. Hon har bland annat vidareutvecklat en modellbaserad metod som beskriver sambanden mellan odling och utlakning av kväve. Metoden gör det lättare att avgöra var insatser mot utlakning behövs, och vilka åtgärder som gör störst nytta.

Ett av regeringens 15 miljömål säger att Sverige inte ska ha någon övergödning inom en generation. Ett led i arbetet mot detta mål är att minska utlakningen av kväve från jordbruksmark. För mycket kväve i lakvattnet bidrar till övergödning och ökar risken för hälsovådliga nitrathalter i grundvattnet.

Katarina Kyllmar har arbetat med metoder för beräkning och analys av kväveutlakning från jordbruket. Hon har bland annat vidareutvecklat en modellbaserad koefficientmetod som kan användas dels för att lokalisera jordbruksmark med hög utlakning, dels för att bestämma vilken kombination av åtgärder som är mest effektiv i ett visst område. Eftersom regelbundna mätningar i vatten från jordbruksmark bara görs i en mycket liten del av jordbrukslandskapet behövs tillförlitliga metoder som kan beskriva utlakningen från den övriga jordbruksmarken.

För att testa metodernas användbarhet använde Katarina Kyllmar data från undersökningar i små jordbruksdominerade avrinningsområden, så kallade ?typområden på jordbruksmark?. Typområdena (27 st) ingår i den svenska miljöövervakningen och har undersökts sedan slutet av 1980-talet. De fungerar som exempel på hur svenskt jordbruk bedrivs och hur detta påverkar vattenkvaliteten i ytvatten och grundvatten.

En utvärdering av mätresultat från områdenas bäckar visade att förlusterna av kväve till vatten varierade kraftigt mellan de olika områdena, från 2 till 41 kg per hektar och år. Stora förluster var kopplade till faktorer som milda vintrar, sandiga jordar, stor andel åkermark och liten andel vallodling. I en fjärdedel av de undersökta områdena konstaterades en säkerställd minskning i förlusterna av nitratkväve.

Modellberäkningarna visade att skillnaderna mellan enstaka fält kan vara ännu större. I ett område varierade utlakningen från olika fält från 3 till 126 kg kväve per hektar. Möjligheten att minska kväveutlakningen beräknades även för några områden. Om motåtgärderna skulle kunna genomföras med bästa möjliga effekt på all tänkbar areal skulle reduceringen kunna bli från 21 till 54 procent för de enskilda områdena beroende på skillnader i bland annat odlingen. En av åtgärderna innebar att växtföljden ändrades så att vall- och trädesbrott skulle kunna ske senare på hösten eller på våren. En senarelagd jordbearbetning minskar risken för utlakning av kväve under vintern. En annan åtgärd var spridning av stallgödsel på våren istället för på hösten. Odling av fånggröda var också en viktig åtgärd.

Utvecklingen av metoder för beräkning av kväveutlakning från jordbruket har gjorts inom det tvärvetenskapliga forskningsprogrammet VASTRA (Vattenstrategiska forskningsprogrammet). VASTRA syftar till att ta fram verktyg för vattenplanering i avrinningsområdesskalan.

Agronom Katarina Kyllmar vid institutionen för markvetenskap, SLU, försvarade fredagen den 26 november kl 10.00 sin doktorsavhandling Nitrogen leaching in small agricultural catchments ? Modelling and monitoring for assessing state, trends and effects of counter-measures. Opponent var Dr. Seppo Rekolainen, Finlands Miljöcentral (SYKE), Helsingfors, Finland.

Kontaktinformation
Mer information: Katarina Kyllmar, 018-67 25 97, 070-396 19 23
E-post: Katarina.Kyllmar@mv.slu.se

Nyhetsbrev med aktuell forskning

Visste du att robotar som ser en i ögonen är lättare att snacka med? Missa ingen ny forskning, prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Jag vill prenumerera