Olika ursprung hos Östersjöns och Bottenvikens laxar
Efter istiden vandrade lax in till Östersjön från flera håll. Från isdämda sjöar i öster kom den lax som nu dominerar i Finska viken och i södra Östersjön samt i Vänern. Laxbestånden i Bottenhavet består av en blandning av den östliga laxen och lax som vandrat in västerifrån. Det visar Anti Vasemägi i sin doktorsavhandling vid institutionen för vattenbruk vid SLU (Sveriges lantbruksuniversitet) i Umeå.
Anti Vasemägi har bland annat undersökt den geografiska spridningen av DNA-markörer hos laxbestånd i sjöar och älvar i norra Europa. Hans forskningsresultat kan också få praktisk nytta, genom att ge ett brett kunskapsunderlag för arbetet med att bevara och förvalta våra laxstammar på ett biologiskt riktigt sätt.
I en studie av spontan återkolonisering av en älv vars laxstam försvunnit på grund av miljöförstöring visar Vasemägi att vilda laxstammar i andra älvar var de som var viktigast för nyetableringen, trots att odlad lax förekom i mycket större antal i det närliggande havsområdet.
Genom att utnyttja att olika laxstammar har olik genetisk sammansättning visar han att bland de felgångare som upptäcks i laxtrappan i Norrfors i Umeälven kommer huvuddelen från Luleälven och Ångermanälven. Även lax från Ljusnan förekommer.
Vasemägi visar också på en trend mot allt mindre skillnader mellan laxstammarna i våra älvar, något som kan vara ett resultat av ökad felvandring hos odlad lax.
I en delstudie har Anti Vasemägi jämfört den geografiska utbredningen av så kallade genetiska markörgener, som antas sakna funktion, och funktionella gener, bland annat sådana som berör immunförsvaret. Det visar sig att det geografiska mönstret är detsamma för majoriteten av de funktionella generna som för markörgenerna. En mindre del avviker emellertid tydligt. Denna avvikelse tyder på att inte bara kolonisationshistoria och slumpvisa genetiska förändringar har påverkat den genetiska sammansättningen hos nutida laxstammar: även naturligt urval för en anpassning till lokala miljöförhållanden har betydelse på gennivå.
Fredagen den 24 september 2004 kl 10.00 försvarar Magister Sci. Anti Vasemägi, institutionen för vattenbruk, SLU i Umeå, sin doktorsavhandling med titeln Laxens evolutionsgenetik – molekylära markörer och tillämpningar (Evolutionary Genetics of Atlantic Salmon (Salmo salar L.) – Molecular Markers and Applications).
Disputationen avser filosofie doktorsexamen.
Opponent är Associate Professor Eric B. Taylor, Department of Zoology, University of British Columbia, Kanada.
Länk till sammanfattning och pdf-fil med avhandlingen: http://diss-epsilon.slu.se/archive/00000605/
Kontaktinformation
Mer information: Anti Vasemägi, institutionen för vattenbruk, SLU i Umeå, tel 090-786 84 33.
E-post: Anti.Vasemagi@vabr.slu.se
