Älgen skapar granskogar
Granen tar allt större plats i den svenska skogen – tallen betas bort och många skogsägare vågar inte längre plantera tall. Älgskadorna har inte minskat nämnvärt sedan 80-talet, då älgstammen var mycket hög. Och det går inte att sköta skogen så att skadorna minskar om älgtätheten är för hög. Det visar en omfattande rapport från Skogforsk om älgskador i skogen.
Allmänheten ser inte speciellt mycket av problemet, som främst kommer att drabba sågverken i framtiden i form av skadat talltimmer. Skogsägarna kommer att drabbas då betalningsviljan för virket sjunker.
Granen breder ut sig
Men det man redan i dag kan se är att granen ökar i landskapet. Skogsägarna törs inte plantera tall och lövträd, eftersom de betas så hårt. Och det skapar en ond cirkel.
– Plantering av gran används som ett sätt att begränsa skadorna, särskilt i södra Sverige, säger SkogD Sten Lavsund som skrivit rapporten. Det leder ofta till att man planterar gran på mark där den inte utnyttjar markens produktionsförmåga lika bra som tall eller lövträd. Och eftersom många skogsägare väljer gran minskar dessutom andelen tall i landskapet – och då blir trycket på den lilla tallungskog som finns ännu högre.
Avlivar myter
I rapporten, som bygger på i stort sett all befintlig nordisk forskningslitteratur i ämnet, avlivas också ett antal myter om att man genom smartare älg- och skogsskötsel kan minska skadorna.
“Vi har i alla fall inte lika mycket skador nu som under ‘älgexplosionen’ på åttiotalet”
Fel – älgstammen har minskat, men det har också avverkningsarealen. Antalet älgar per areal ungskog har därför varit relativt konstant under alla år – liksom skadenivåerna.
“Minska älgstammen så minskar skadorna”
Sett över ett antal år så minskar skadorna med minskande älgtäthet. Men sambandet är otydligt på kortare sikt. Ett år kan man få stora skador, nästa år betydligt färre – trots samma älgstam. En minskning av älgstammen på ett område behöver alltså inte omedelbart resultera i mindre skador. Skadebilden kan bero mera på snöförhållanden och hur mycket tallungskog det finns i ett område.
“De skadade tallarna kan röjas eller gallras bort”
Fel – skadorna är nästan alltid gruppvis fördelade, vilket gör att få skadade träd i praktiken kan tas bort utan att beståndet blir luckigt. Vid gallring är det dessutom nästan omöjligt att från skogsmaskinens förarhytt se vilka träd som är skadade.
“Röj inte bort lövet – älgen äter det i stället för tall”
Mycket tyder på att lövträd som älgen föredrar – t.ex. rönn, asp och sälg – i tallungskogen kan locka dit älg med ökade skador som följd. Och förväxande björk hämmar tallens tillväxt. Tallen får då klena skott, svag diameterutveckling och längre tid med känslig, tunn glansbark och blir därför mera utsatt för bete. Däremot är det bra att totalt sett ha mycket löv i landskapet.
“Älgen röjer bort lövet – gratis”
Fel – det finns inga data som bekräftar att älgen kan fungera som “gratis” lövröjare utan att samtidigt skada tallen.
“Röj först vid 4-6 meters höjd vid risk för älgskador”
Ett tveksamt råd. Sen röjning är även enligt normala skötselrutiner ekonomiskt inoptimalt, och man vet inte om en viss ungskog verkligen kommer att drabbas av älgskador.
Läs mer:
Resultat nr 6/2003, “Skogsskötsel och älgskador i tallungskog”, kan beställas från Skogforsk. Ring Inger Petré: 018-18 85 31 eller beställ på www.skogforsk.se.
Kontaktinformation
Sten Lavsund, SkogD, 018-30 95 29, 070-559 86 17, e-post: sten.lavsund@telia.com
Sverker Johansson, pressansvarig, 018-18 85 30, 070-638 10 78, e-post: sverker.johanssson@skogforsk.se
