Förändringar av skolan går långsamt
Förbättringsarbetet i våra skolor går långsamt. Den kollektiva arbetsorganisationen kan ha stagnerat och kraven på lärare och rektorer ökat. Det visar en studie från Karlstads universitet om utvecklingen av de svenska skolornas organisation under de senaste tjugo åren.
Forskningsprojektet “Skolors förbättringskulturer 1980 till 2001” baseras på en studie av 35 svenska grundskolor och deras arbetsorganisation. Den första undersökningen gjordes mellan 1980 och 1985. Då tittade man närmare på lärarnas arbetssätt, elevers och föräldrars inflytande, kontakterna med omvärlden och ledningens arbete. Under år 2000 och 2001 återvände man till samma skolor och ställde samma frågor till rektorer, lärare, elever, politiker, föräldrar och fackrepresentanter.
Resultatet visar att en del skolor framgångsrikt har utvecklat sin organisation och sina arbetssätt, medan andra har stått stilla. Generellt kan man säga att förbättringsarbetet i de svenska skolorna i de flesta fall går långsamt. En av orsakerna är den åtstramade ekonomin, som bland annat fått till följd att antalet speciallärare har sjunkit drastiskt. En annan orsak är förmodligen decentraliseringen av skolan som ägt rum sedan mitten av 1980-talet. Tidigare styrdes skolorna av staten. Idag ligger en stor del av ansvaret lokalt på kommunen, för att man bättre ska kunna anpassa skolans organisation till de förutsättningar som finns. Detta verkar emellertid inte ha satt fart på förbättringsarbetet.
– Det har visat sig att decentraliseringen verkar bromsa upp och försvåra förbättringsprocessen i skolorna. Det ökade ansvaret tenderar att försvåra en långsiktig och uthållig styrning av den pedagogiska verksamheten. Det ställer också större krav på både lärare och rektorer att delta i den lokala dialogen för att inte riskera en centralstyrning på lokal nivå, säger Ulf Blossing, doktor i pedagogik vid Karlstads universitet och en av de ansvariga för projektet.
Under 1980-talets första hälft kunde man se en tydlig ökning av den kollektiva arbetsorganisationen i de svenska skolorna. Idag är resultatet inte lika entydigt. I vissa fall har samarbetet till och med försämrats. Samtidigt visar studien att en fast och tydlig organisationsstruktur i högre grad främjar effektiviteten och kommunikationen på skolorna än vad en kollektiv arbetsorganisation gör.
Även elevinflytandet förefaller ha gått bakåt efter en uppgång i mitten av 1980-talet. Detta ska dock granskas närmare i den fortsatta analysen.
– Tanken med elevråd och klassråd verkar föra en tynande tillvaro. Även om individualiseringen av skolan har ökat och gett den enskilde eleven möjlighet att jobba utifrån egna förutsättningar, har kontrollen och styrningen av elevernas inflytande blivit hårdare. Det handlar inte längre om att tillsammans ta tag i planeringen av undervisningen, säger Ulf Blossing.
– Vi kan inte leva kvar i föreställningen att förändringar kan ske på kort tid. Vi måste vara uthålliga i vårt arbete med att förbättra organisationen på våra skolor och försöka knyta det till skolornas utvecklingshistoria.
Projektet “Skolors förbättringskulturer 1980 till 2001” ingår i antologin “Skolkulturer”, som ges ut av Studentlitteratur i början av mars. I boken slutredovisas sju forskningsprojekt som alla knyter an till begreppet skolkultur. Bakom antologin står Svenska Kommunförbundet, som också har finansierat projektet. Vid Karlstads universitet deltar forskarna Ulf Blossing och Kerstin Lindvall samt doktoranderna Åsa Söderström och Christina Osbeck.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta:
Ulf Blossing, tfn 054-700 15 45 alt 070-573 85 70, e-post Ulf.Blossing@kau.se
Kerstin Lindvall, e-post Kerstin.Lindvall@kau.se
