Bättre kassavaförädling med böndernas hjälp
Rotfrukten kassava är basmat för miljontals afrikaner. Den odlas ofta av småbönder på magra jordar och med lokalt anpassade sorter. För att den internationella växtförädlingen ska leda till nya sorter som bönderna verkligen har nytta av är det viktigt att de även framöver får ta aktiv del i växtförädlingsarbetet. Det visar Jonathan Mkumbira i sin doktorsavhandling från SLU.
Kassava är den rotfrukt som står för det huvudsakliga kaloriintaget för mer än 500 miljoner människor i tropikerna. Drygt hälften av världsproduktionen sker på småjordbruk med utarmade jordar, och det är angeläget att de framsteg som görs i den internationella växtförädlingen kan komma dessa jordbruk till del. Det är dock oklart hur nya egenskaper ska överföras till sorter som kan odlas på de utarmade jordarna. Kommer den lokala miljön och bondens prioriteringar att medföra att tester som görs på försöksstationerna ger dålig fingervisning om vilka sorter som passar bonden bäst? Det kanske också finns en risk att egenskaper som skapats genom böndernas lokala förädling under kassavans domesticering går förlorade.
Jonathan Mkumbira, doktorand vid institutionen för växtbiologi vid SLU, har studerat kassawaodlingar i sitt hemland Malawi. Han jämförde åtta olika sorter på åtta försöksstationer, representativa för Malawis odlingszoner, och upprepade försöken under tre odlingssäsonger. Han kunde visa att sorterna rangordnades olika från en miljö till en annan och att resultaten från ett fåtal testmiljöer därför inte går att använda i hela landet.
En analys av kassavaodlingar, i ett par byar nära Malawisjön, talar för att sorturvalet kan bli bättre om det görs i samarbete med småjordbrukarna. För det första visar den att bönderna här har en bättre metodik än kassavabotanikerna för att identifiera sorter med hjälp av utseendet, en mycket värdefull kunskap vid introduktion av nya sorter. Det är också tydligt att skillnader i den lokala miljön påverkar rangordningen mellan sorter, vilket talar för att urvalet av sorter kan vinna på att göras under dessa bönders odlingsförhållanden.
Det finns två grupper av kassavasorter, dels söta sorter, som kan ätas direkt, dels bittra sorter som – för att avgiftas – måste jäsas och torkas innan de tillagas. Trots att denna indelningsgrund troligen är den som haft betydelse under längst tid av kassavans domesticering har den inte medfört att två genetiskt skilda grupper bildats. Analysen tyder snarare på att den genetiska differentiering som finns uppstår lokalt, på flera ställen samtidigt, vilket ger oss anledning att tro att de två formerna är lätta att skapa genom förädling.
Detta arbete är en produkt av ett multidisciplinärt angreppssätt. Resultaten från traditionella fältförsök har kombinerats med DNA-identifiering av kassavaplantor, kemisk analys av de cyanogena glukosider, som är korrelerade med plantornas smak, samt med intervjuer av bönder.
MPhil Jonathan Mkumbira, SLU, institutionen för växtbiologi, försvarar fredagen den 29 november 2002 kl. 10.00 sin avhandling Cassava Development for Small-scale Farmers: Approaches to Breeding in Malawi för vinnande av agronomie doktorsexamen. Disputationen äger rum i aulan, Genetikcentrum, SLU, Uppsala. Fakultetsopponent är Dr Salvatore Ceccarrelli, ICARDA, Aleppo, Syrien.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta professor Urban Gullberg på e-post Urban.Gullberg@vbiol.slu.se eller telefon 018-67 15 25.
