En ångande kaffekopp, en höna eller ett verktyg. Symbolerna i dagspressens dödsannonser har blivit alltmer personliga de senaste decennierna. Samtidigt har innehållet och språkbruket i dödsannonserna ändrats relativt lite.
I dag har mycket av familjerelaterade annonser, såsom födelse- och vigselannonser, flyttat till andra forum, men dödsannonser är fortfarande ett traditionellt inslag i helgens upplagor av morgontidningar.
– De första dödsannonserna publicerades på 1800-talet och var först bara små notiser. Mot mitten av 1800-talet började annonserna se ut som i dag med en ram runtomkring och texten i en typisk ordning. Symbolen infördes dock först på 1940-talet, berättar Lena Rogström som är docent i svenska språket vid Institutionen för svenska, flerspråkighet och språkteknologi på Göteborgs universitet.
Hon har tillsammans med Catrin Norrby, professor i nordiska språk vid Stockholms universitet, analyserat drygt 1 000 dödsannonser från år 2019–2020 i Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet och den svenskspråkiga dagstidningen Hufvudstadsbladet i Helsingfors. De har främst undersökt användningen av symboler, men också text- och ordval i annonserna.
Den dödes identitet uttrycks genom symbolerna
Från början hade dödsannonserna i princip uteslutande en religiös symbol: ett kors eller ibland en davidsstjärna. Det kunde också finnas enstaka ordenssymboler. Brytpunkten kom år 1976 då en dödsannons utformades med en blomma i stället för ett kors, och det blev starten för den stora variationen av symboler som vi ser numera. Den största förändringen med variationen av symboler i dödsannonser skedde ungefär från år 2000.
– Nu finns det nya bilder som har blivit okej att använda i dödsannonser och som inte har varit vanliga där förut. Troligen spelar ny tryckteknik en stor roll för tillgången på nya symboler. Vår stora användning av symboler i sms och sociala medier har också vant oss vid ett nytt bruk och nya typer av bilder, berättar Lena Rogström.
I svenskspråkiga tidningar i Finland används korset i cirka 70 procent i dödsannonserna till skillnad mot i Sverige där korset finns i ungefär 20 procent. Här är symbolerna både mer individuella och profana med till exempel emblem för fotbollsklubb, ett stiliserat verktyg eller rentav ett vinglas. Lena Rogström och Catrin Norrby har i sin forskning framför allt intresserat sig för hur man verkar vilja uttrycka den dödes identitet genom symbolerna.
– Det finns symboler som tycks vara så specifikt kopplade till något hos den döde att de bara kan tolkas av den närmaste kretsen och inte går att förstå för utomstående. Vi har till exempel inte lyckats tyda vad en rykande kopp kaffe kan symbolisera. Det verkar vara allt viktigare att ge uttryck för den dödes identitet i de här publika dödsannonserna, men också ge en liten blinkning till de som är närmast insatta. Det finns en dubbelhet i det, säger Lena Rogström.
Språket förändras – men bara knappt i dödsannonser
Språket i dödsannonser har förändrats något över tid, men förändringen sker långsamt. I dag är det vanligare med något starkare känslouttryck, att ord som älskade används snarare än käre som det var tidigare. Språket i annonserna är fortfarande väldigt stabilt och följer konventionen, och mest stabil är begravningsinformationen som står sist i annonsen.
– Där är det rent av ganska gammaldags ordval, som ”begravningen äger rum”. Man använder ofta en del äldre former, till exempel -es i stället för -s, som ”deltagande anmäles till” och ”avsked tages vid graven”, säger Lena Rogström.
Hon och Catrin Norrby har noterat att det är fler och fler som står som sörjande i annonserna. Tidigare skrev man ”käre make och pappa”, och därefter var övriga sörjande ”släkt och vänner”. Numera preciseras relationer längre ut i släktleden – vi får veta att den döde också var svärfar, morfar och gammelmorfar och den efterlevande släkten räknas upp på ett annat sätt.
– Det kan bero på familjeförhållanden, att man både skiljer sig och gifter om sig oftare nuförtiden. Det kan också ha blivit viktigare att visa tillhörighet och att hedra den döde när det är så många som kan ta del av annonsen både i tidningen och digitalt. Inte bara individualisering utan också intimisering börjar på så sätt bli vanligare i dödsannonser, säger Lena Rogström.
Främst traditionella dikter och vandringsstrofer
Det är vanligt med traditionella dikter i annonserna, ofta skrivna av till exempel Stig Dagerman, Bo Setterlind, Pär Lagerkvist eller Edith Södergran. Det kan vara några rader ur en visa av Evert Taube, men också av mer moderna låtskrivare som Eva Dahlgren.
– Vi har nog trott att det skulle vara mer engelska verser, men det är det inte speciellt mycket av. Diktvalet håller sig ganska konstant, det också, säger Lena Rogström.
Det är också fortfarande vanligt med så kallade vandringsstrofer som rimmar parvis, som ”din smärta är slut, och nu får du vila ut”. Vandringsstrofer är enkla, lite sentimentala och lätta att variera beroende på om det är en man eller kvinna som har dött.
”Ljuvt är att vila när krafterna domna
Skönt är den eviga vilan få somna”
– Ibland skapar bristen på bra rim en lite lustig effekt, som när somna nästan alltid rimmar med domna. Också frasen ”eviga vilan få somna” är lite anmärkningsvärd rent syntaktiskt.
Innehållet i dödsannonser detsamma över tid
I jämförelse med många andra genrer är dödsannonsen fortfarande ganska oföränderlig och följer en snarlik uppbyggnad sedan snart 100 år tillbaka. Det är en inramad ruta som innehåller en symbol, den dödes namn, samt födelse- och dödsdatum. Därefter följer namn på de närmast sörjande och ofta en vers. Annonsen avslutas med mer praktisk information om begravningen.
– Symbolerna varierar väldigt mycket, men innehållet i övrigt håller sig ganska konstant även om uttrycket ändrar sig lite grann. Att dödsannonserna har förändrats så lite under 100 år kan bero på att det är en allvarlig genre. De efterlevande är känslomässigt upprörda och kan ha svårt att hantera utformningen av en typ av text som man nog är väldigt ovan vid. Jag tror att man håller sig till det som är känt för att vara på den säkra sidan i ett tillstånd där man både är ledsen och upprörd. Begravningsbyråerna bidrar säkert med många professionella råd också, säger Lena Rogström.
Dödsannonser är en allvarlig genre, men forskarna har sett humoristiska exempel där den döde själv har förberett sin annons: ”Jag är död” och ”Kom till min begravning”.
– Men humor i dödsannonser är väldigt, väldigt ovanligt.
Artikeln var först publicerad på Göteborgs universitets webbplats. Text: Karin Wenzelberg
