När vår värld blir allt varmare täcks tundran i Arktis med allt mer skog. Forskare har undersökt över 1 000 områden runt tundrabältet och såg att hälften av dem upplever denna förändring. Detta kan till exempel påskynda smältningen av permafrosten och påverka djurlivet.
Växtligheten i Arktis förändras i snabb takt när arter från närliggande skogar sprider sig och tundran* täcks med allt mer skog. Denna process kallas borealisering och är särskilt utbredd i Eurasien och i arktiska bergsområden, där avståndet till den boreala (nordliga) skogen är kortare.
Forskare vid Göteborgs universitet har undersökt 1 100 provplatser runt hela norra tundrabältet på jordklotet. Resultatet visar att många arter av gräs och buskar som kan leva både i tundran och i skog vinner mark på fjället.
– Om denna trend fortsätter kan det få en rad konsekvenser. Det kan till exempel påskynda smältningen av permafrosten eller förändra renarnas säsongsförflyttning. Det kan också påverka ursprungsbefolkningarna i Arktis levnadsvillkor, då de jagar eller bedriver renskötsel och använder växter som en del av traditionell kost, säger Robert Björk, forskare på Arktis ekosystem vid Göteborgs universitet, i ett pressmeddelande.
*Arktisk tundra är det skoglösa området med permafrost mellan barrskogsområdet tajgan och ishavsområdet i Europa, Asien och Nordamerika.
Kan bidra till global uppvärmning
När buskar och andra trädlika arter breder ut sig fångar de upp mer snö på vintern och täcker marken på sommaren. Detta förändrar marktemperaturen och kan påskynda upptiningen av permafrosten. Det kan leda till att stora mängder kol som har varit infruset i tusentals år frigörs, vilket skulle bidra till den globala uppvärmningen.
Studien visar dock att klimatförändringarnas effekter är komplexa och svåra att förutse.
– Vi ser att borealiseringen är starkare nära trädgränsen, på varma och fuktiga platser, och i områden med begränsad klimatförändring, vilket tyder på att borealiseringen inte nödvändigtvis sker där uppvärmningen är störst, utan där förhållandena är mest gynnsamma för etablering, säger Anne Bjorkman, forskare i växtekologi vid Göteborgs universitet.
Tydligast i Dalarna
I Sverige är borealiseringen starkare i de sydligare Dalafjällen än i de nordligare Abiskofjällen. Den pågående koloniseringen av skogens arter till fjällvärlden kan få flera konsekvenser. Till exempel kan lavar försvinna i skuggan av buskar vilket minskar tillgången på föda för renar på fjället. Det kan påverka renhållande samers livsstil, genom förändrade migrationsvägar för renar och minskad tillgång till traditionella växter.
Vissa djur, som älg, rödräv, bäver och skogssork kan också sprida sig till nya livsmiljöer och då påverka ekosystemen.
Forskarna analyserade också vilka egenskaper som gör att vissa växter sprider sig mer framgångsrikt än andra. Det visade sig att kortväxta arter har lättare att sprida sig i tundran än högre arter.
Dessutom koloniserade gräs och buskar fler områden än blommor, bland annat tack vare effektivare upptag av näringsämnen i jorden. Några exempel på arter som lyckades nå ett stort antal områden är gräset styvstarr och kråkbär.
Det här tyder på växter till viss del behöver vara anpassade till tundrans miljö för att kunna sprida sig dit till en början.
Vetenskaplig artikel:
Borealisation of Plant Communities in the Arctic Is Driven by Boreal-Tundra Species, Ecology Letters.
