En flygvy över Kebnekaises syd- och nordtopp.
Kebnekaises syd- och nordtopp med sydtoppen i förgrunden.
Artikel från Stockholms universitet

Den här artikeln bygger på ett pressmeddelande. Läs om hur redaktionen jobbar.

Glaciären på Kebnekaises sydtopp blir allt mindre. Under det senaste året har den krympt med mer än en meter. Även andra svenska glaciärer smälter snabbt, visar mätningar.

Sedan september 2019 har Sverige en ny officiell högsta punkt. Forskare vid Stockholms universitets forskningsstation i Tarfala konstaterade då att Kebnekaises sydtopp var lägre än nordtoppen.

Sydtoppens höjd, som kröns av en toppglaciär, var då 2095,6 meter jämfört med norra toppens 2096,8 meter. Nordtoppen består av sten och har en höjd som inte ändras.

Årliga mätningar visar minskning

Mätningen av sydtoppen görs varje år. Den senaste mätningen i september i år visar att den fortsätter att minska. Höjden uppmättes till 2093,2 meter över havet. Det innebär en minskning på 1,4 meter sedan förra året.

– Mätningen av sydtoppen var inte lätt i år på grund av hårda vindar på toppen, men vi behövde utnyttja det enda väderfönstret som fanns för att kunna genomföra mätningen innan ny snö tillkommer till sydtoppen nu när hösten börjar i fjällen, säger Nina Kirchner som är glaciärforskare vid Stockholms universitet.

Forskaren Nina Kirchner, glaciärforskare och föreståndare för Tarfala forskningsstation, mäter höjden på Kebnekaises sydtopp den 11 september 2023.
Bild: Tarfala forskningsstation

Flera svenska glaciärer smälter

Tarfala forskningsstation deltar även i ett internationellt mätprogram, World Glacier Monitoring Service, som mäter glaciärer i världen och gör så kallade massbalansberäkningar*. Av cirka femtio referensglaciärer som ingår i världen finns fyra i Sverige. Glaciärerna har regelbundet mätts i mer än 30 år.

*Massbalansberäkningar för en glaciär kan jämföras med ett bankkonto där inkomster och förluster räknas ihop. För glaciärer handlar inkomsterna om snö som tillkommer på glaciären under vintern och så småningom blir till glaciäris. Förlusterna är snö och glaciäris som smälter under sommaren. Inkomst och förlust räknas ihop för att antingen ge en positiv balans, alltså glaciären växer eftersom inkomster är större än förlusterna eller en negativ balans, det vill säga glaciären krymper eftersom inkomster är mindre än förluster.

Glaciärerna som mäts av forskarna vid Stockholms universitet är Storglaciären som ligger vid Tarfala forskningsstation, Rabots glaciär, Mårma och Riukojietna. Alla fyra glaciärer har minskat i jämförelse med 2022.

Minskningar större än tidigare

Rabots glaciär har minskat mest, följt av Riukojietna, Mårma och Storglaciären. Om man tittar på massförlust i snitt över de senaste tio åren, har årets förlust för alla glaciärer varit dubbelt så stor som snittet.

I år smälte Rabots glaciär och Riukojietna dessutom i sina högst belägna områden. Det innebär att glaciärerna inte fick någon ny snö där som kunde bidra till deras tillväxt. Den snö som kom på vintern tinade bort under sommaren. Även is som inte längre var skyddad av snötäcket smälte bort.

– Detta kan vara början på att en glaciär ”svälter ihjäl”. Glaciärerna behöver nu ett år med positiv massbalans för att kompensera förlusten. Om ett sådant år uteblir är förlusten oåterkallelig, säger Nina Kirchner.

Mer om Kebnekaise och mätningar vid Tarfala forskningsstation

Kebnekaisemassivet har två toppar: en nordlig isfri topp med frilagd berggrund på en höjd av 2096,8 meter över havet och en sydlig istäckt topp. På grund av sitt istäcke har sydtoppen en varierande höjd. Den är högre på vintern till följd av snöfall och lägre på sommaren på grund av snösmältning. Återkommande mätningar av sydtoppens höjd har varit en del av mätprogrammet vid närliggande Tarfala forskningsstation sedan slutet av 1940-talet.

Fram till 2019 var sydtoppen högre än nordtoppen, men fortsatt issmältning på grund av klimatuppvärmningen har resulterat i att sydtoppen nu är lägre än nordtoppen. Under de två senaste decennierna har sydtoppens höjd minskat med cirka 0,4 meter per år. Den återstående istjockleken vid sydtoppen uppgår för närvarande till cirka 33 meter.

Kontakt:

Nina Kirchner, docent i glaciologi och föreståndare för Tarfala forskningsstation, nina.kirchner@natgeo.su.se

Senaste nytt

Nyhetsbrev med aktuell forskning

Visste du att robotar som ser en i ögonen är lättare att snacka med? Missa ingen ny forskning, prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Jag vill prenumerera