Kanon från förlist skepp – ett av Europas äldsta fynd

Den lilla trattformade kopparkanonen hittades av en fritidsdykare på 20 meters djup i havet utanför Marstrand på västkusten. Den tros komma från ett förlist skepp.

En internationell forskargrupp bedömer att det rör sig om en skeppskanon, det vill säga inte en kanon som transporterats som last. Det beror på att den fortfarande hade delar av en laddning kvar i krutkammaren när den hittades. Kanonen var alltså laddad och redo att användas i strid när den hamnade på havsbottnen.

De bevarade laddningsresterna har gjort det möjligt att datera fyndet genom kol 14-metoden.

– Resultatet visar att Marstrandskanonen med stor sannolikhet härrör från 1300-talet vilket gör den till en av de absolut äldsta artilleripjäser som påträffats i Europa, säger forskningsledaren Staffan von Arbin som är marinarkeolog vid Göteborgs universitet.

Forskarna har dokumenterat fyndet genom 3D-skanning. De har också genomfört en kemisk analys av metallen som använts vid gjutningen av kanonen. Analysen visar att det rör sig om en kopparlegering som innehåller omkring 14 procent bly och bara mindre mängder tenn.

Bristande kunskap om kanongjutning

Denna legering är långt ifrån optimal för kanongjutning, menar forskarna. Det är troligt att kanonen skulle ha gått sönder och blivit obrukbar vid alltför intensiv användning.

– Helt uppenbart har den som gjutit kanonen inte haft de nödvändiga kunskaperna och förståelsen för olika kopparlegeringars egenskaper, säger Staffan von Arbin och fortsätter:

– Det visar att man ännu inte fullt ut behärskade kanongjutningens ädla konst vid denna tid och att tillverkningen till stor del skedde utifrån ”trial and error”.

Analysen indikerar också att kopparmalmen som brukats vid tillverkningen av kanonen är bruten i dagens Slovakien. Blyet kommer troligen från England eller gränsområdet mellan Polen och Tjeckien.

Marstrand viktig knutpunkt

Staden Marstrand, med sin omtalat goda hamn, var under 1300-talet en viktig knutpunkt för handelssjöfarten mellan Västeuropa och Östersjöområdet. Men havet var en arena för krig och konflikter, och civilbefolkningen drabbades ofta hårt. Det fanns dessutom alltid en risk för piratangrepp.

De nya typer av eldvapen som utvecklades vid denna tid gav stora taktiska fördelar vid strider till sjöss.

Det var dock inte bara krigsfartyg som försågs med bestyckning. Under loppet av senmedeltiden började även handelsskepp i allt högre grad att utrustas med kanoner för att kunna försvara sig mot pirater och andra fientligt sinnade skepp. Undersökningen av Marstrandskanonen ger nya kunskaper och perspektiv på denna militärtekniska utveckling.

Vrakrester kan ge fler ledtrådar

Trattformiga kanoner av Marstrandskanonens typ brukar vanligtvis tillskrivas 1400- och 1500-talen, men fyndet vittnar alltså om att modellen existerade redan på 1300-talet. De bevarade laddningsresterna i kanonens krutkammare visar också att användandet av kartescher, ett slags färdigpackade krutladdningar, kom i bruk långt tidigare än vad man känt till.

– Nu vill vi naturligtvis också försöka lokalisera och dokumentera skeppet som kanonen hörde till. Även om det sannolikt är hårt nedbrutet och sönderslaget borde det gå att hitta spridda vrakrester vid en noggrann inventering av fyndplatsen och dess omgivningar, säger Staffan von Arbin.

Den undersökta kanonen påträffades 2001 och ingår idag i Bohusläns museums samlingar.

Vetenskaplig studie:

The Marstrand Cannon: The earliest evidence of shipboard artillery in Europe?, The Mariner’s Mirror.

Kontakt:

Staffan von Arbin, marinarkeolog vid Göteborgs universitet, staffan.arbin@gu.se