Fester på 1700-talet blandade nytta med nöje

En ny avhandling i konstvetenskap vid Stockholms universitet sätter ljuset på den gustavianska tidens kulturella och sociala liv, där påkostade fester var ett återkommande inslag.

– Festkulturen blev under den gustavianska epoken mer offentlig och tillät fler att delta. Plötsligt var festerna inte bara till för adeln, säger forskaren Christopher Landstedt.

Han menar att de gustavianska festerna varit osynliga i forskningen.

– Man brukar tala om 1700-talet som festernas århundrade, men hittills har vi inte riktigt tagit tillvara festernas betydelse i forskningen. Kanske för att man sett på festerna som förlustelse, och därmed låtit det passera. Jag kan tycka att mest förvånande är alla resurser man lade ner på enstaka fester.

Berättelser om fester under den gustavianska epoken finns beskrivna i dagböcker, brev, officiella handlingar och ritningar. Avbildningar av firanden finns även att hitta på gamla mynt och medaljer.

– Viljan att dokumentera visar på dåtidens tankar att festerna skulle bevaras.
Men de tillfälliga materialen som användes för att bygga upp miljöerna, exempelvis papier-maché, gör det tyvärr svårt att studera festerna i efterhand, säger Christopher Landstedt.

Festen hade många betydelser

Studien visar att festerna ofta hade dolda motiv. Det handlade inte enbart om att roa människor – fester användes även för att skapa opinion. Christopher Landstedt menar att den visuella festkulturen kunde motivera politiska beslut och visa på allianser mellan monarkin och borgarna i Stockholm.

– Hovet höll exempelvis en stor fest för att fira hemkomsten av Gustaf III som officiellt varit på en kurerande resa till Paris. Men i själva verket hade kungen, med hjälp av Axel von Fersen, rest för att skapa motstånd mot revolutionärerna i Frankrike och hjälpa den franska kungen. Det egentliga syftet med firandet av kungens hemkomst var att motivera varför Sverige skulle gå ut i ett nytt krig.

Vanligt folk fick vara med

En viktig plats för fest var Kungsträdgården i Stockholm – en plats som från början var vigd enbart åt hovet, men som i och med festerna blev en miljö för allmänheten. Även andra platser som tidigare förknippades med kungamakten öppnades efter hand för fler.

– Hovet höll ofta maskerader med anledning av en kunglig namnsdag eller födelsedag i Rikssalen på Stockholms slott. Men när borgerskapet öppnade en populär festlokal i Stockholms Börsbyggnad där allmänheten var välkommen så innebar det en ny och viktig aktör på Stockholms festscen, säger Christopher Landstedt.

Fester hölls både inomhus och utomhus. Influenserna kom främst från Frankrike, England och Preussen, men också från grannlandet Danmark.

– På den tiden fanns helt andra planteringar i parkmiljöerna, exempelvis parterrer och bosque-gångar, allégångar som inte finns kvar idag. Senare på 1800-talet blir parken närmast en grusplan, säger Christopher Landstedt och fortsätter:

– Festernas parker var inte så mycket nyttoträdgård, utan arkitektoniskt uppbyggt för att kunna promenera och konversera, samt med serveringsstånd och utrymme för orkestrar.

Festernas parker utformades för mingel

Ljusinstallationer och illuminationer användes flitigt under festerna för att skapa effekt och markera miljöer och fasader. Fyrverkerierna var avancerade och föreställde mönster och figurer.

– Vi kan kalla 1700-talets avancerade uttrycksformer för “allkonstverk”. Man kunde bygga upp tillfälliga paviljonger, scener och rekvisita genom snickeriarbeten, säger Christopher Landstedt.

Maskerader ett vanligt inslag

Under den här tiden saknade Stockholm ett skrå för maskmakare och en andrahandshandel.  Importen av masker växte sig därför stort.

Maskeringarna handlade om att förstärka karaktärer snarare än att dölja personerna. Christopher Landstedt pekar på hur teatern blev en viktig institution för att sprida festkulturen över Sverige. På teatrarna fanns kunskap om scenografi och rekvisita.

– Vid teatrarna fanns trapetskonstnärer, eller ”multiartister” som reste runt. Men även scenografer. Det fanns en ambition och lust att anamma karnevalskulturen som hade funnits tidigare men som försvann i och med reformationen.

Maskeradbalen 1792 där Gustaf III blev skjuten var en av många maskeradfester som gavs under den så kallade karnevalsperioden. Hans eget engagemang för teatern är vida känt.

Hur stor roll hade kungen själv för spridningen av festkulturen?

– Man kan misstänka att Gustaf III:s engagemang påverkade och var avgörande för hur festkulturen utvecklades, men efter hans död fortsatte det ändå. Kanske inte lika intensivt, men då var festkulturen redan etablerad och kan andra aktörer kunde ta vid, säger Christopher Landstedt.

Vad kan vi idag lära oss från dåtidens festande?

– Vi kan lära oss om tillfällig gestaltning av platser och miljöer. Skillnaden är att idag har platserna för våra festligheter mycket mer fasta former. Tidigare såg vi teatrar och riddarspel på offentliga platser, idag uppstår liknande tillställningar vid enstaka och kortare tillfällen.

*Bild: Erik Lernestål/ Livrustkammaren. Licens: Wikimedia commons, CC BY 4.0

Artikeln är ursprungligen publicerad på Stockholms universitets webbplats.