Samspelet mellan låt och artist gjorde Loreen till vinnare i Melodifestivalen 2012 med låten Euphoria. Bild: Bengt Nyman, Wikimedia, CC BY 2.0
Artikel från Lunds universitet

Den här artikeln bygger på ett pressmeddelande. Läs om hur redaktionen jobbar.

Tonartshöjningar, glittriga kläder och melodi som fastnar har tidigare varit ett framgångsrecept. Men det räcker inte längre för att bli en vinnare av Melodifestivalen. Nu måste låt, artist och framträdande kombineras i en snygg produktion.

Snart drar den 63:e omgången av Melodifestivalen – denna folkliga vårföljetong som löper fram till finalen den 11 mars – i gång.

Sju artister tävlar i varje deltävling om den åtråvärda platsen i finalen och guldbiljetten vidare till den europeiska finalen i Eurovision Song Contest i Liverpool senare i vår.

Men vad krävs för att kamma hem vinsten? Är det ett starkt vindfång i håret à la Carolas insats med ”Fångad av en stormvind” 1991 och klassiska tonartshöjningar som banar vägen?

– Nej, riktigt så enkelt är det inte idag. Gemensamt för de vinnande bidragen är snarare en stark gimmick, alltså ett framträdande där musik, produktion och artist är i perfekt samklang, säger Anders Reuter, musikforskare vid Lunds universitet.

Har melodin helst spelat ut sin roll?

– Ja, vissa forskare och branschpersoner skulle nog säga det, vilket ju blir lite ironiskt eftersom vi diskuterar Melodifestivalen. Men faktum kvarstår – det räcker inte med en ”catchy” melodi, melodin måste också arbeta tillsammans med ackord, arrangemang och produktion, säger Anders Reuter.

Det är möjligt att en av historiens mer melodiska mästare Mozart skulle vända sig en aning i graven om han skulle läsa det här. Men Anders Reuter tillägger att minnesvärda melodier fortfarande spelar viss roll i Melodifestivalen, liksom den musikaliska harmoni som karaktäriserar stora delar av Mozarts kompositioner – men det här receptet räcker helt enkelt inte idag.

– Ett bra beat och en snygg produktion behövs också. Så vi förhåller oss till Mozart men har adderat helt nya ingredienser för att skapa ny musik, säger Anders Reuter.

Klassiskt trick inte avgörande

Den ingrediens som kanske är mer förknippad med Melodifestivalen än något annat är såklart tonartshöjningen, även kallad modulation, alltså att i en sång byta till en högre tonart.

– Just tonartshöjningar adderar ett klimax, en positiv känsla som skapar energi hos oss lyssnare. Det är ett enkelt och välanvänt trick. När det gäller Melodifestivalen har tonartshöjningen historiskt sett varit välanvänd, men är inte avgörande för att vinna nuförtiden, säger Anders Reuter.

Max Martin-eran är förbi

Anders Reuter säger att Melodifestivalen sällan ligger i framkant när det gäller nyskapande av musik. Evenemanget kan snarare ses som förvaltare av redan etablerad och framgångsrik pop. De förändringar som sker i musikbranschen i stort speglas alltså ofta i bidragen.

– Max Martin-eran som präglade sent 1990-tal, då melodiösa låtar och klassiskt låtskrivande framfördes av vita artister som Britney Spears och Backstreet Boys, är över, säger Anders Reuter.

Produktion och envisa slingor

Det tidiga 2000-talet präglades istället av hip-hop och artister som Eminem, 50 Cent, Pharrell Williams och Timbaland klev in i det internationella rampljuset. Även om rapartister inte varit frekvent förekommande i Melodifestivalen har hip-hopen lämnat andra spår.

– En effekt blev ett helt nytt fokus på takt och arrangemang men allra främst ­– själva produktionen. Långa melodier à la Abba är som sagt mer sällsynt. Idag präglas mer eller mindre all musik i och utanför Melodifestivalen av en “hook”, en slinga, en loop, ja något som gör att sången biter sig fast i vårt minne. Det skulle jag nog säga är en direkt effekt av hip-hopen, säger Anders Reuter. ­

Loreen visade vägen

Anders Reuter säger att det inte går att nog understryka hur viktigt det är att artisten och musiken förstärker varandra, att det samspelet är centralt för att vinna Melodifestivalen. Han nämner särskilt den svenska artisten Loreens vinnarbidrag Euphoria som ett positivt exempel.

– Hennes röst var helt avgörande för att ta musiken till en högre nivå. Det var en klockren kombination där artisten med hjälp av sången och det elektroniska ramverket (EDM) arbetade för att förstärka gimmicken, säger Anders Reuter.

Artisten Verka Serduchka fick en topplacering i Eurovision Song Contest med ett spektakulärt framträdande och en låt kryddad av östeuropeiska influenser.

Anders Reuter nämner en annan aspekt som också är central, just när det gäller Eurovision Song Contest.

– Melodifestivalens musikmakare behöver förhålla sig till östeuropeiska musiktraditioner eftersom de länderna är många och tenderar att rösta på varandra. Det tänker man inte alltid på men i många bidrag hörs musikaliska referenser från öst, säger Anders Reuter.

Hur viktig är själva artisten? Är det större fokus på själva artisten än musiken idag jämfört med tidigare?

– Nej, faktiskt inte. När det gäller popmusik är artistens roll faktiskt lite mindre viktig. Den främsta anledningen är att popmusik idag skapas av en rad musiker och specialiserade producenter. Artistens jobb är helt enkelt att fronta deras arbete och vara ansiktet utåt. En artist som tävlar i Melodifestivalen är lite förenklat ett resultat av skickliga producenter, säger Anders Reuter.

Till sist – vad tänker du som musikforskare om Melodifestivalen som helhet?

– Jag har noterat att barnversionen, alltså Junior Eurovision Song Contest, är bättre än den vanliga Melodifestivalen. Kanske har man som producent mer frihet när det gäller barnmusik? Formatet för vuxna är väldigt satt, vilket kan vara begränsande. Det är oerhört många boxar som behöver vara ikryssade för att ett bidrag ska vinna. Barnen bidrag är helt enkelt bättre, kanske för att den konstnärliga friheten är större i barnversionen, säger Anders Reuter.

* Bild: Bengt Nyman/Wikimedia commons. Licens: CC BY 2.0

Nyhetsbrev med aktuell forskning

Visste du att robotar som ser en i ögonen är lättare att snacka med? Missa ingen ny forskning, prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Jag vill prenumerera