En omoralisk resa bör klimatkompenseras mer än en moraliskt försvarbar resa. Det anser deltagare i ett psykologiskt experiment vid Högskolan i Gävle. Forskarna: “Borde vara ren matematik”.
Idén med klimatkompensation är att den som orsakar utsläpp betalar för att motsvarande mängd utsläpp ska minska på annat håll. I samband med en flygresa kan man till exempel köpa utsläppsrätter eller lägga pengar på plantering av skog.
Men frågan är om valet att klimatkompensera bara styrs av mängden utsläpp, alltså ren matematik, eller om det kan finnas andra skäl.
Moralisk och omoralisk resa
Forskare på Högskolan i Gävle har i två experiment undersökt psykologiska mekanismer och motiv bakom klimatkompensation.
I det första experimentet fick 500 försökspersoner ta ställning till hur många träd som behövs för att kompensera för en flygresa. För hälften av deltagarna beskrevs att syftet med resan var att skicka flyktingbarn till en krigszon. För den andra hälften beskrevs syftet som det motsatta – att rädda flyktingbarnen ur en krigszon.
Utsläppsmängden för de tänkta resorna var densamma.
Omoralisk resa ger mer klimatkompensation
Det visade sig att de som tog ställning till resan med det omoraliska syftet, det vill säga att transportera barn till ett krigsområde, tyckte att kompensationen då behövde vara större än när syftet med resan var gott.
I det andra experimentet vägdes även deltagarnas kunskap om klimat och utsläpp in. Forskarna la även till ett neutralt res-syfte, utöver det moraliska och det omoraliska.
Syftet med resan påverkade fortfarande deltagarnas uppfattning om behovet av klimatkompensation – det gällde även de deltagare som hade goda kunskaper om koldioxidutsläpp.
Det visade sig också att neutralt eller gott syfte med resan inte skilde sig åt särskilt mycket vad gäller den mängd klimatkompensation som behövdes enligt försökspersonerna.
Men, precis som i det första experimentet, stack omoraliska resor ut som det som enligt deltagarna behövde mest klimatkompensation.
Borde vara ren matematik
– Det här visar att medlidande avgör när och hur mycket vi klimatkompenserar, trots att det egentligen borde vara ren matematik hur mycket och om vi ska kompensera för en viss resa, säger Patrik Sörqvist, professor i psykologi vid Högskolan i Gävle.
Studien, menar forskarna, stärker en tes från tidigare forskning, nämligen att människor strävar efter balans på ett moraliskt konto. Det här sättet att tänka verkar inte bara gälla balans i eget beteende, utan också balans i saker som ligger utanför oss själva.
– Ett moraliskt beteende som att donera panten till välgörenhet i affären följs ofta av ett mindre moraliskt beteende, som att inte välja ekologiska varor när man handlar efter att ha pantat burkarna. Samma tankefel verkar ha betydelse för klimatkompensation: Människor blandar in saker som inte har med utsläppsmängden att göra, säger Patrik Sörqvist.
Vetenskaplig artikel:
Moral spillover in carbon offset judgments (Patrik Sörqvist, Douglas MacCutcheon, Mattias Holmgren, Andreas Haga och Daniel Västfjäll), Frontiers of Psychology.
Kontakt:
Patrik Sörqvist, professor i psykologi vid Högskolan i Gävle
patrik.sorqvist@hig.se
