Tema

Kläder från träd ger hållbar garderob

Miljövänliga kläder växer inte på träd, men nästan. Viskos är ett textilmaterial som tillverkas av cellulosa från träd, men hur och var viskosen tillverkas avgör hur stor klimatpåverkan det blir.

Bomull har länge dominerat textilbranschen i världen och står för drygt 25 procent av all textiltillverkning. Sedan några år har bomullsodlingen nått sitt tak och man talar om ” peak cotton”, den gräns där vi inte längre kan tillgodose behovet av bomull hos jordens befolkning utan att belasta grundvattennivåer och miljö för hårt. Odlingen kräver stora mängder vatten och mycket kemikalier, och mängden producerad bomullsfiber ökar inte längre, Det finns därför ett stort behov av att ersätta bomull med andra förnybara fibrer, men hittills är det de syntetiska fibrerna som ökat mest.

Viskos bekvämare än bomull

Att träd ger textil är inte någon nyhet. Viskos är ett sådant material, som blivit alltmer efterfrågat. Fördelarna är flera, menar Anders Persson, forskare och lektor på Textilhögskolan i Borås. Han tycker att viskos kan jämställas med bomull, även om materialen har olika egenskaper och beter sig lite olika.

– Viskos har bättre komfortegenskaper. När vi exempelvis svettas transporterar viskosen fukt bra och gör materialet i det avseendet behagligare än bomull. Viskos är inte lika styvt som bomull och ger tyger med bättre fall. Bomull är mer strävt.

Dessutom är det lättare att färga in än bomullen.

Läs mer: Gammal bomull blir nya tyger | | forskning.se

– Eftersom färgen går lättare in i fibern går det åt mindre mängd färg till viskos.

Nackdelen är att det går åt mycket kemikalier för att få ut fibrerna från trädet, enligt Anders Persson.

Fibertillverkningen belastar miljön mest

Enligt Mistras rapport The Fiber Bibel 2 från 2019 är det tillverkningen av textilfibrerna som har störst påverkan på miljön, snarare än själva materialet i sig. Att tillverkningen har mer än dubbel miljöpåverkan beror på att den innehåller många processteg som belastar miljön i alla led, exempelvis elektrisk energi och olika kemikalier. 80 procent av den totala klimatpåverkan från svensk klädkonsumtion uppkommer vid produktionen

Råvaran i viskos är så kallad dissolvingmassa och består cellulosa från träd. Av cellulosan spinner man sedan en lång tråd, med rätt dimension och rätt tjocklek och för att kunna göra textilier av viskos.

Så blir träd viskostyg

Viskos tillverkas av dissolvingmassa som består av cellulosa, som i sin tur kommer från träd. I stort sett alla trädslag går att använda, både löv- och barrved. I Sverige används björk respektive en blandning av tall och gran.

Dissolvingmassan tillverkas på ett massabruk där veden flisas, kokas och bleks med olika kemikalier för att få fram en så ren cellulosa som möjligt till klädtillverkningen. Den rena cellulosan torkas i ark och paketeras för att levereras till viskosfabriken.

Cellulosa består av kolhydrater i långa kedjor som bygger upp trädets fibrer. I viskosbruket behandlas cellulosan med kemikalier så att den löses upp till en viskoslösning. Denna lösning pumpas genom ut i en sur lösning som gör cellulosan olöslig igen och man får små trådar. Dessa trådar kapas till så kallade stapelfibrer, ungefär lika långa som en bomullsfiber – cirka 35 millimeter.

Stapelfibern kan sedan spinnas till garn, som färgas och därefter kan man göra tyg, och sedan kläder.

Källa: Hans Grundberg

Processtekniken inom viskosproduktion är gammal. Enligt Hans Grundberg, forskare vid Mo Re Research – ett oberoende forsknings- och utvecklingsföretag som bedriver forskning och utveckling inom skogsindustrin – har det inte skett någon större utveckling. Han vill se ett cirkulärt kretslopp i fabrikerna där viskosen framställs och vid textiltillverkningen. I dag sker detta på olika platser. Dissolvingmassan görs av en massafabrik. Massan skickas sedan till en viskosfabrik som framställer viskos och sedan till en tredje fabrik som färgar in viskosen.

Bättre med sluten process för tillverkning

– Det går att förbättra viskostillverkningen med färre kemikalier, där man bearbetar och färgar materialet i samma process. Det skulle ge en betydligt mer miljövänlig slutprodukt, säger Hans Grundberg.

Idag skickas dissolvingmassan från Sverige till Sydostasien där tillverkningen sker.

Det är bara en fabrik i Österrike som tillverkar viskos i ett slutet system. Om tillverkningen av viskos istället gjordes på samma sätt i Sverige skulle det vara betydligt bättre ur miljösynpunkt. Vid de svenska massabruken sker tillverkningen av pappersmassa i slutna system, som ger en mindre klimatpåverkan, även när man använder giftiga kemikalier som koldisulfid.

Hans Grundberg tror att intresset att tillverka ”grön viskos”, borde finnas hos slutkunderna som H&M och IKEA.

– När man gör dissolvingmassa krävs kyla. Det finns i älvarna norra Sverige på grund av det kalla klimatet, och är betydligt bättre än Sydostasien. Vi har också billig och grön el. Jag hoppas på en ny viskosfabrik i Sverige, säger han.

Två tredjedelar av viskosen tillverkas i Kina

  • Viskos uppfanns i slutet av 1800-talet.
  • Produktionen i Sverige kom igång efter 2: a världskriget, men slutade tillverkas 2004 när den gamla fabriken inte längre klarade av miljökraven och det blev för dyrt att bygga om den. Samtidigt blev konkurrensen från Asien för stor.
  • Cirka 6 miljoner ton viskos tillverkas per år.
  • 66 procent av viskos tillverkas i Kina och 9 procent i Europa.
  • 80 procent av den totala klimatpåverkan från svensk klädkonsumtion uppstår vid produktionen.
  • Det finns ingen miljöcertifiering för viskos.

Kerstin Jedvert vid forskningsinstitutet RISE menar att medvetenheten har ökat hos många konsumenter, och att klimatpåverkan blivit viktigt när det gäller kläder för bland annat friluftsliv.

– För andra sorters textilier, som ull, finns det båda bra och dåliga alternativ, säger hon.

Att investera i ny teknik är dyrt. Kostnaden bygger ofta på ett kortsiktigt perspektiv, istället för långsiktigt.

Tillverkningen av viskos är en komplex och energikrävande process, enligt Kerstin Jedvert. Själva processen skiljer sig åt beroende på var och hur tillverkningen sker.

Svårt att spåra viskosens ursprung

Till skillnad från bomull är viskos inte spårbart, eftersom det ännu inte finns någon standardiserad metod för det. För bomull finns det olika regelverk för miljömärkningar för bomull, exempelvis ekobomull och ”better cotton-initiativ”.

Ett annat problem med viskos är att råvaran blandas från olika håll i världen. Man vet inte vilken typ av viskos som används för att göra ett visst plagg.

– Precis som vid tillverkning av bomull är det viktigt att veta vad man jämför med, säger Kerstin Jedvert.

Skillnaderna vid viskostillverkning beror på fabrikens förutsättningar. I vissa länder är miljökraven låga eller obefintliga.

Vi konsumerar 10 kilo kläder per år

Kläder kan vara gjorda av både naturfibrer och konstfibrer.

Naturfibrer kommer antingen från växtriket, till exempel bomull och lin, eller från djurriket, till exempel silke och ull.

Konstfibrer är just konstgjorda, antingen regenatfibrer eller syntetfibrer. Regenatfibrer är utvunnet ur ett naturmaterial, oftast trämassa från gran. Där är viskos och lyocell vanliga exempel. Syntetfibrer skapas på rent kemisk väg och är en slags plast som ofta utvinns ur petroleum. Där är polyester, akryl och fleece vanliga exempel.

I Sverige konsumerar vi cirka 14 kilo textil per person och år, varav drygt 10 kilo kläder.

Att producera ett kilo textil (bomull, viskos eller polyester) ger utsläpp på motsvarande 15 kg växthusgaser.

Källa: Materialskolan, Naturvårdsverket

Pilotprojekt för hållbara cellulosafibrer

Forskaren Hanna de la Motte, RISE, menar att det handlar om ett globalt problem, men är ändå hoppfull. Hon säger att det finns företag med egna miljömål, som har bra koll på sin produktionslinje. I Sverige och i Finland pågår även flera pilotprojekt, där man ser över möjligheten att tillverka mer hållbara textilfiber av cellulosa.

Sverige är ett litet land med höga ambitioner. Ett producentansvar för textil är under utredning i Sverige. Förslaget överlämnades till regeringen i december 2020 och innebär att ansvaret för textilavfallet skulle flyttas från kommunerna till producenterna. Det tror hon kan bidra till en positiv utveckling.

– Det går att optimera produktionen och tillsammans med ett producentansvar, och få bättre kunskap om vad varje företag sätter på marknaden, säger Hanna de la Motte och tillägger:

– Idag är det jättesvårt veta vad som är bra eller dålig viskos i handeln. Inte ens jag som jobbar med det här kan få fram den informationen tydligt. Ta bara detta med miljömärkning av bomullsplagg, det är en djungel. Som konsument är det svårt att veta vad olika märkningar innebär.

Förknippas med fast fashion

Viskos är heller inte lika allmänt känt som bomull. Samma sak gäller lyocell, en släkting till viskos. Anders Perssons uppfattning är att man behöver ändra på varumärket ”viskos” och hitta en annan beteckning.

– Fibertillverkaren Lenzing i Österrike har lyckats skapa ett starkt varumärke som förknippas med låg miljöbelastning och bra egenskaper, så det finns kanske plats för alternativa namn till viskos, där egenskapsprofilen justeras till en högre kvalitet.

Precis som många andra textilmaterial varierar viskos i kvalitet.

– Problemet är att när man gör vanliga kläder så vill man ha material som är så billiga som möjligt. Det finns en väldigt liten strävan att konkurrera med kvalitet. Tyvärr tror jag att man förknippar viskos med fast fashion, som är enkel och kortlivad, säger Anders Persson.

Text: Ulla-Karin Höynä på uppdrag av forskning.se

Vi finns där du är @forskningsnyhet

Kläder från träd ger hållbar garderob

 lästid ~ 7 min