Artikel från Umeå universitet

Den här artikeln bygger på ett pressmeddelande. Läs om hur redaktionen jobbar.

Bäckar och älvar avger större mängd koldioxid till atmosfären än man tidigare trott. Tidigare mätningar har gjorts manuellt och under dagtid, men med hjälp av sensorer som gör det möjligt att mäta dygnet runt, kan man se att flödet av koldioxid är som störst under natten. 

Nuvarande uppskattningar av koldioxidavgivning från rinnande vatten baseras på manuella prover, där en person går till vattendraget, tar ett prov och analyserar innehållet av koldioxid i vattnet. Men genom att göra detta har vi tidigare antagit att koncentrationerna är stabila över tiden. Det senaste decenniet har det skett en revolution inom sensorteknik och nu kan vi mäta parametrar kontinuerligt i vattnet.

En sensor är ett samlingsbegrepp på en apparat eller anläggning som insamlar, konverterar och i vissa fall distribuerar någon form av stimuli eller data.

Källa: Wikipedia

I den aktuella studien har ett internationellt forskarteam under ledning av Lluis Gomez-Gener vid École polytechnique fédérale de Lausanne, Gerard Rocher-Ros och Ryan Sponseller vid Umeå universitet utnyttjat styrkan hos sensorer för att mäta koldioxid i bäckar och älvar med hög tidsupplösning. De fann att koldioxidutsläppen under natten var större än dagen.

Underskattat koldioxidflöde

Forskarnas resultat har stor betydelse för vår förståelse av i bäckars och älvars roll i den globala kolcykeln, eftersom tidigare uppskattningar, baserade på manuella prover dagtid, underskattat det verkliga flödet.

– Till exempel har 90 procent av proverna som ingår i globala databaser tagits mellan klockan åtta och sexton, medan det i detta tidsfönster endast i tio procent av våra kontinuerliga mätningar har höga koldioxidutsläpp, säger Gerard Rocher-Ros, postdoktor på institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap vid Umeå universitet och anknuten till Climate Impacts Research Centre, CIRC.

Om CIRC:

Vid CIRC, bedrivs forskning om klimateffekter på arktiska ekosystem. Forskningen inkluderar detaljerade processtudier till omfattande landskapsstudier i både akvatiska och terrestra ekosystem. Verksamheten är förlagd till Abisko Naturvetenskapliga Station, cirka tio mil nordväst om Kiruna.

Studien baseras på mätningar över hela världen, från tropiska skogar till arktisk tundra och i många olika typer av strömmande vatten.

Globala mätningar visar på variationer

Själva mönstret av koldioxidutsläppet är inte så förvånande, vi vet att växter och alger tar upp koldioxid under dagen och minskar koncentrationerna och därför blir utsläppen större på natten än på dagen.

– Men det intressanta i vår studie är att vi kunnat ta reda på var och när detta sker. Till exempel, på platser med slutna skogar och mörkt vatten finns det mindre ljus tillgängligt och denna variationseffekt är lägre, medan däremot i öppna bäckar och älvar, med klarare vatten eller med mycket näringsämnen, resulterar i större tillväxt av alger och en större skillnad i dag- och nattkoncentrationer av koldioxid, säger Gerard Rocher-Ros.

Vetenskaplig artikel:

Global carbon dioxide efflux from rivers enhanced by high nocturnal emissions, (Gomez-Gener, Rocher-Ros et al.), Nature Geoscience .

Kontakt:

Gerard Rocher-Ros, institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap vid Umeå universitet, gerard.rocher@umu.se

Fotnot:

Studien har finansierats av FORMAS.

Nyhetsbrev med aktuell forskning

Visste du att robotar som ser en i ögonen är lättare att snacka med? Missa ingen ny forskning, prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Jag vill prenumerera