Nio små flaskor fyllda med vätska i olika färger.
Polymerprickar i en svart lösning kan absorbera mer ljus och visar upp bättre fotokatalytiska egenskaper än prickarna i de färgade lösningarna. Bild: P-Cat
Artikel från Uppsala universitet

Den här artikeln bygger på ett pressmeddelande. Läs om hur redaktionen jobbar.

Vätgas för energianvändning kan utvinnas ur vatten och solljus med hjälp av fotokatalysatorer. Forskare vid Uppsala universitet har utvecklat sammansatta polymerpartiklar i nanostorlek som gör framställningen mer miljövänligt. De pyttesmå polymerprickarna fördelar sig jämnt i vatten, vilket ökar reaktionsytan och mer ljus kan lagras i form av vätgas.

Hur vi ska kunna tillgodose framtidens efterfrågan på hållbar energi är något som diskuteras mycket. En framkomlig väg är vätgas som går att framställa ur förnybara resurser som vatten och solenergi. Men för processen krävs så kallade fotokatalysatorer. Traditionellt har de tillverkats av metallbaserade material som ofta är giftiga.

En forskargrupp, ledd av Haining Tian vid Ångströmlaboratoriet vid Uppsala universitet, arbetar i stället med att ta fram organiska fotokatalysatorer i nanostorlek, så kallade polymerprickar, som ska bli både miljövänliga och kostnadseffektiva.

Effektivare omvandling till vätgas

I och med att polymerprickarna (Pdots) är så små fördelar de sig jämt i vatten. Det ger en större reaktionsyta jämfört med traditionella fotokatalysatorer och innebär att mer ljus kan lagras i form av vätgas. Forskargruppen har nu tagit fram en polymerprick som är sammansatta av tre olika komponenter. I tester har partikeln visat upp en mycket god katalytisk prestanda och stabilitet.

– Att kombinera flera komponenter som absorberar ljus vid olika våglängder är det lättaste sättet att skapa ett system där alla synliga ytor fångar upp ljus. Men att få dessa komponenter att fungera bra ihop i ett fotokatalytiskt system är utmanande, säger Haining Tian, docent i fysikalisk kemi vid Uppsala universitet.

Lovande prestanda och stabilitet

För att undersöka hur väl de olika komponenterna samverkar, använde han och hans kollegor spektroskopimetoder där polymerpricken utsattes för ljus under en viss tid. På så sätt kunde de följa hur fotokemiska mellansteg skapades och försvann under belysning.

– Det är spännande att se att det sker både ultrasnabb energiöverföring och elektronöverföring i en partikel och att det hjälper systemet att utnyttja ljuset och separera laddningen för den katalytiska processen, säger studiens försteförfattare Aijie Liu, postdoktor vid institutionen för kemi – Ångström.

Forskarna har lyckats optimera systemet av trippelkomponentspolymerprickar så att det katalyserar solenergi till vätgas med en effektivitet på sju procent vid 600 nanometer. Det är betydligt bättre än de 0,3 procent vid 600 nanometer som gruppen fått fram när de arbetat med polymerprickar som bestått av bara en komponent. Ett problem har tidigare varit att fotokatalysatorerna bryts ner för tidigt, men nu kunde forskarna inte ens efter ett test på 120 timmar se någon uppenbar nedbrytning.

Vetenskaplig artikel:

Panchromatic Ternary Polymer Dots Involving Sub-Picosecond Energy and Charge Transfer for Efficient and Stable Photocatalytic Hydrogen Evolution, (Aijie Liu et al.), Journal of the American Chemical Society

Kontakt:

Haining Tian, docent vid institutionen för kemi – Ångström vid Uppsala universitet,  haining.tian@kemi.uu.se

Nyhetsbrev med aktuell forskning

Visste du att robotar som ser en i ögonen är lättare att snacka med? Missa ingen ny forskning, prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Jag vill prenumerera