Modeller för beräkning av mikroplastspridning behöver förbättras
Trots att däckslitagepartiklar bedöms vara den största källan till utsläpp av mikroplast i Sverige behöver befintliga modeller för att beräkna spridning av mikroplaster i naturen utvecklas för att kunna simulera däck- och vägslitage.
I en rapport från Statens väg- och trafikforskningsinstitut, VTI, presenteras befintliga modeller som kan användas för simulering av mikroplastspridning i naturen samt befintliga modelleringsstudier om detta. I fokus är mikroplaster från däck- och vägslitage.
– Vår studie visar att det finns få modellstudier av spridning av mikroplaster i naturen. Av de som finns beskriver de flesta spridning i havet. Modeller för spridning i hav, vattendrag och luft går att använda för att beräkna spridning av mikroplaster från däck- och vägslitage. Men det krävs justeringar från mätningar för att det ska överensstämma med verkligheten, säger Nina Svensson, forskare vid VTI.
När det gäller spridning i marken saknas idag modeller för att kunna beräkna spridning av mikroplastpartiklar från däck- och vägslitage.
Gemensamt för alla modeller som presenteras i rapporten är att det krävs bättre uppskattningar gällande utsläpp av mikroplaster, fler mätningar att kalibrera och validera modeller mot och fler studier om hur mikroplasters egenskaper, som densitet, form och storlek, påverkar utsläppen. Det behövs även mer kunskap om och hur mikroplaster förändras över tid genom till exempel nedbrytning.
Studien har skett inom ramen för det uppdrag från regeringen som VTI har att ta fram och sprida kunskap om mikroplastutsläpp från vägtrafiken.
Rapport:
Spridningsmodeller för mikroplast från däck- och vägslitage
Nina Svensson, nina.svensson@vti.se
