Artikel från Göteborgs universitet

Den här artikeln bygger på ett pressmeddelande. Läs om hur redaktionen jobbar.

Har du tänkt på att många hjälteberättelser följer i stort sett samma mönster? En  avhandling från Göteborgs universitet visar att teorin om hjälteresan, ”monomyten”, som identifierades för över 70 år sedan, fortfarande står sig i dagens populärkultur.

I studien undersöks olika genrer och medier inom en populärkulturell sfär; litteratur för unga vuxna, actionfilm, serietidningar om superhjältar samt självbiografiskt berättande i grafiska romaner.

Hjälteresan, även känd som monomyten eller hjältens äventyr, är ett begrepp i komparativ mytologi för ett mönster som förekommer i många mytologiska berättelser. Begreppet blev allmänt känt genom Joseph Campbells bok Hjälten med tusen ansikten (1949).

Källa: wikipedia

Ett mönster med sjutton etapper

– Mönstret har sitt ursprung i mytologiska berättelser och hjälteskildringar, och kartlägger hjältens utveckling från ung och oskyldig till ”De två världarnas mästare”. Kortfattat blir hjälten kallad till ett äventyr, möter motgångar och frestelser och någon form av auktoritet, möter död och återfödelse av sig själv och vinner slutligen – om hjälten lyckas – någon form av välsignelse eller pris för både sig själv och sin värld, som de sedan måste återvända hem med. Mönstret har sjutton etapper, säger Houman Sadri, som är doktorand vid Göteborgs universitet.

Relevans för nutida hjältenarrativ

Det övergripande syftet har varit att undersöka vilken giltighet och relevans strukturen som skapades av Joseph Campbell har inom engelskspråkig populärkultur. Genom att studera hur viktiga stationer i Campbells modell av hjälteresan går igen i utvalda samtida texter visar avhandlingen att teorin om monomyten fortfarande har en relevans för förståelsen av nutida hjältenarrativ.

– Teorin i sig är – eller i alla fall borde vara – föråldrad, med tanke på att den är fast i begrepp som knappt används inom akademin längre, till exempel jungiansk psykoanalys och strukturell antropologi. Men modellen går fortfarande ofta att skönja i vår nutida berättande fiktion. Detta kan ha att göra med en allmän berättelsepraxis, särskilt när det kommer till film och tv, men teorin om monomyten visade sig vara användbar för att kasta nytt ljus över varför och hur vissa berättelser berättas som de gör, samt hur och varför vissa berättarstrukturer fortfarande lever kvar idag, säger Houman Sadri.

Avhandlingen:

Reconfiguring the Hero’s Journey. The Monomyth in Contemporary Popular Culture

Kontakt:

Houman Sadri, doktorand vid Göteborgs universitet, houman.sadri@sprak.gu.se

Nyhetsbrev med aktuell forskning

Visste du att robotar som ser en i ögonen är lättare att snacka med? Missa ingen ny forskning, prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Jag vill prenumerera